Jaa…det kan skilja sig en del…..

Jag pratar någon blandning mellan norrländska (jämtska) och min Stockholmsdialekt som inte ger sig helt efter 35 år. Och så lite Ångermanländska då jag jobbat där. Som att säga: Vars är det istället för vart är det…hi hi!

Jag är smålänning, mer än så vet jag inte *hehe*

Jag pratar Nybroritiska….

kov me bröööö….= Korv med bröd..hahahah

"Oejäl öschötska, dö"…..(rejäl östgötska, du)   

Oj, var i vårt avlånga land befinner du dig Sisa?

Här tappar man r:en och man säger kååv i stället för korv. Det låter jätteroligt

- Ska jag va ma da?

- Ja, du kan va ma ma!

Gävle, tilja… 

#0 Här där jag bor säger man: Jäg ha klöft mä!

Fniss, det är kul med Dialekter

Här kan man lyssna på olika dialekter

Vart bor Du, tilja? 

Jag bor på den småländska östkusten, det skulle jag förstås skrivit

De mörkaste skogarna i Småland, eller?

Jag var i Småland i somras och såg

massor av skog…

annars är Småland ett jättefint landskap. 

Sisa

Jag bara älskar språk och Dialekter.

När jag säger att jag grinar då gråter jag medan i Skåne skrattar man när man säger grina.

Ett annat ord för grina är flänna (man gråter alt. gnäller).

Och så kan man vara sekig.

Ja Småland är faktiskt fint! :-)

Sisa jag bor i Kalmar, så inte direkt i de mörkaste skogarna i och med att det ligger vid kusten  Annars är det mycket skog i Småland förstås. Så du semestrade här, då fick du ju ett smakprov på denna härliga dialekt

#13 Sekig hos mig betyder att man är sen av sig/sävlig.

Ja, jag var till Katthult och hälsade på hos Emil, till Bullerbyn och åt våfflor och jag klättrade i det riktiga sockerdricksträdet.

Sen åkte jag över bron till Öland, där jag käkade nykokta kroppkakor…

Det var en underbar semester…

Sisa 

PS! Ja, ni har en härlig dialekt.

#16. Ja, sekig säger vi här om ngn är "långsam"/"tar lång tid på sig"…

hos mig pratar vi inte om att vi låtit klippa oss..
det synns .. 
de brukar vara någon annan som komenterar det,Å va ´snyggt ! :- )

Dialekter tycker jag om..
själv ve jag inte riktigt viken jag har,eller vilken blandning
(tror mig kunna prata de olika oxå,LITE)
födder wäsch´ötte
barndom i uppsala
å de mesta å livet sum smaulä´nning,junschö´Ping
där lärde jag mig höra skillnad på Dialekter snudd på i sta´n,lite tydligare mot Huskvarna,lättare med ,,väderstrecken innom hela småland
åter till fosterjorden hör jag in de olika dialekterna i Västergötland

penke
Ossj Devon

I Sörmland säger alla

" åh, Gud sådánt " 

Jag pratar göteborgska

Jag bor i skåne Men pratar inte så bred skånska som mina föräldrar gör,

# 22

Ibland då man pratar med någon från Skåne

förstår man inte ett enda ord… 

Sisa

jag blandar nog massa Dialekter.. "klöpp mä" säjer jag med;p

jag är född och uppvuxen i uppland (Enköpingståge, först komme´re sen gå´re…), pappa har sitt ursprung i götaland så lite "la" o sånt kommer in där och efter 5 år i Värmland så kommer vissa ord med där med;)

Hittills har ingen gissat på att jag är Upplänning iaf *s*

*23 Ja sisa jag håller med dig om de. Träffar man på någon som pratar väldigt bred skånska kan det vara svårt även för en skåning, Har haft svårt att förstå dom äldre i min släkt när dom levde När dom satte igång och pratade., Då gällde det att man lyssnade noga

Men Själv har jag svårt att förstå andra längre upp, Men man lär sig ju mer man lär känna andra

Jag har inte så mycket dialekt… jag brukar sno lite från en del av dem jag pratar med… Jag är uppvuxen i Närke med en mamma som pratade "rikssvenska" som hon var tvungen att lära sig i skolan där de inte fick prata Rättviksdialekt. Jag har varit mycket hos mormor utanför Rätttvik och jag har också varit mycket tillsammans med moster och kusiner i Lesjöfors där man prater bre Värmlänska och då tappar ändelser på orden - och lägger till på andra - har ni hört om mannen som satt och löste korsord och letade ett djur på två bokstäver "int ä dä koa, å inte ä dä soa dä måtte väl va e ap".

Lite synd kanske det är att jag saknar att kunna prata på närkingska… och när jag som tonåring och ung träffade en del äldre riktiga närkingar så hade de ord som jag inte kunde "gråtäkling" "spisk" mm

Jag har nog rätt blandad dialekt då jag bott runt om i Sverige. Tar lätt efter hur andra pratar. Är uppväxt i Stockholm, så den dialekten har jag ju kvar i viss mån, Här anser de att jag pratar stockholmska och där anser de att jag nog har en slags norrländsk dialekt…...

Något jag i alla fall har kvar är att jag säger e istället för ä. Rev, krem osv.

Jag blandar också Dialekter i bland, min mammas hälsingedialekt och pappas dalmål blandade jag friskt när jag var barn. Efter snart 30 år i Sörmland och 4 år i Gästrikland så blir det en salig blandning.

Det är intressant med Dialekter, i Dalarna kan det skilja väldigt mellan olika byar trots att det bara är några mil emellan.

Älvdals och Våmhusmålet tex är för mig helt obegripligt.

Jodå - #28 även för mig som kan Rättviksdialekt ganska bra…

#29 jag älskar dalmål:) min bästa kompis kommer från Dalbyn utanför Rättvik och hennes mamma bor däruppe:) Har aldrig skrattat så mycket som när hon frågade mina barn "Kun raja hupp öve ruggo" (vet inte hur det stavas) när vi var där och hälsade på  Ungarna stod som levande frågetecken haha

Jag är skåning.

"Haur du sitt Malmöe så haur du sitt varden"

Här har vi rullebörar i stället för skottkärror

Jag har flyttat runt en del i landet och har haft ganska lätt att falla in i den dialekt som råder där. Exempelvis bodde jag i Jämtland under några år och väl tillbaka i Mälardalen var det en del som inte hängde med i vad jag sa.

Värmland har jag också vistats i mycket och det går snabbt att ta till sig deras "jamt schludie" snack.

Enda undantaget är faktiskt Göteborgsdialekten. Jag bodde där under fyra år i början av 80-talet, men trivdes inte och kom aldrig överens med den "tykna" humorn, så den dialekten fastnade inte alls hos mig.

Jag minns bara -"ee du bränd eller har du kramp i huvve"?

Jag är uppvuxen i södra Lapplands inland och dialekten går nog aldrig ur Men här i småland har jag arbetat bort det mesta för jag tröttnade på att alla härmades och att man aldrig någonsin lyssnade på VAD jag sa utan bara HUR jag sa det. I början var det väl okej men efter tio år så blir man rätt trött…. Så jag pratar en renare svenska med norrländskt inslag nu.

Fast jag har hunnit bo i dalarna, norrköping och stockholm bl.a. och mamma är från värmland där hennes släkt bor, så man har ju fått insyn i en del Dialekter. Älskar Dialekter men har väldigt svårt att förstå skånska.

När vi skulle köpa hus för 15 år sedan var vi runt en del i Östergötland eftersom ett av kriterierna var att vi skulle bo på pendlingsavstånd från ett universitet.

Vi tittade på flera hus i trakterna av Kisa bland annat. Till slut sa jag till min fru, nä det här går inte, jag klarar inte av den här dialekten. Det känns hemskt, men jag börjar ju gapskratta varenda gång de öppnar munnen härnere.

-"Döe, ska en trycke på nåe"?

-"Döe, vae könstit, han breuker inte jeuge".

Nä jag är ledsen, det bara går inte, det fick bli Uppsala istället

Det är otoligt synd om våra Dialekter börjar slätas ut. Det är så härligt att höra andra dialekter…

Så intressant att läsa

alla Era inlägg om

Dialekter…

Tack från Sisa