Gillar inte att bli "överfallen" och kramad av folk jag inte känner. Knappt av ytligt bekanta heller.

Nej tack, säger jag.

#1 Jag gillar heller inte att kramas mer än närmsta familjen.

Jag är så besvärlig att jag har svårt för att gå till frissan t.om. Tycker inte om när andra pillar på mig.

En gång blev jag bjuden på SPA. Där ingick helkroppsmassage som jag tack och lov kunde byta till ryggmassage.

Jag var stel som en pinne när det var klart för jag hade spännt mig så😃

#4: Går på massage en gång i månaden. Hade nog inte kunnat röra mig annars. Det har jag gjort i ca 25 år, hos samma massör och jag har inga problem med att han masserar mig. Vi har dessutom väldigt trevligt när han håller på och knådar mina ömma muskler. 😊

Jag har inga problem med det.
Ibland kan jag tänka att kramandet har gått väl långt . Det har blivit en gest utan innehåll.

Det är inte min grej och jag undviker det när jag kan. Jag väljer stol/fåtölj framför soffa om det finns risk att andra sätter sig bredvid mig, till exempel på rasterna på jobbet. Jag har mer än en gång hellre stått på bussen om alternativet är att sitta bredvid någon för att jag den dagen inte ens orkar det. De gånger jag gått hos frisör eller på massage har jag varit otroligt obekväm och väntar bara på att det ska vara klart. Att jag klippt mig själv senaste åren beror delvis på det.

Det finns några få personer jag kan uppskatta att exempelvis krama, men även med dem ska det vara i lagom dos. Sen finns det personer och/eller tillfällen där jag tolererar kroppskontakt för att jag vet att det förväntas (och är beredd på det) men jag skulle föredra att slippa.

Nu har jag ju haft mycket med vården att göra men där känns det OK för det är ju kontakt med ett syfte och ett måste så att säga.

Det är inte ofta jag saknar "den gamla goda tiden" men jag saknar att hälsa på varandra genom att skaka hand

Det är väldigt obehagligt och jag avskyr att behöva tvingas att ta i hand eller kramas, försöker alltid backa undan om jag kan.

#0: Jag har inga problem med det.
Av artighet och omtanke gör jag vad jag kan för att inte inkräkta på folks personliga sfär och låter den andra ta initiativ till kramar om det inte är någon jag känner väl.

På jobbet hade vi innan kassan som en fyrkant. Med en ingång. Kom en man med sina medhjälpare. Han hade någon funktionsnedsättning. Han gick in i kassaområdet och kramade mig. Jag sa ifrån högt och tydligt och försökte fre mig. "Han är bara kramig. Han är inte farlig." Tillslut fick de bort honom. Så obehagligt

Hade en kund som först tog min manliga kollega om överarmarna och frågade efter någon vara. Tänkte att hon borde tänka sig för innan hon tar så på en annan människa. Då kom hon fram till mig som ser gravid ut utan att vara det. Smekte mig på magen "Åh liten bebis!“ Jag blev helt ställd så jag sa ett ledsamt nej och gick iväg till en annan kund. Jag skulle ha blivit" arg" men jag var inte beredd.

Om vänner och familj vill kramas så är det helt okej. Alltså människor jag känner. Har inget emot att hälsa på nytt folk med handen. Men det räcker med handen. Inga kramar eller liknande.

Jag har inga problem med närhet :)
Beror på personen såklart

#12 Så obehagligt.

Jag är avvaktande, förstår inte varför man ska krama vilt främmande människor. Faktum är att jag blev tacksam när pandemin kom, för då slapp jag krama alla som kom i min väg.
Ett undantag från det inträffade faktiskt igår. Jag träffade min nye bonusson i r l för första gången, det blev en varm och hjärtlig kram. Nu har vi haft kontakt via chatt och mobil- och videosamtal i flera månader, så det kändes som att träffa en kär gammal vän.

Kramas med närmaste familjen och vänner, och vid särskilda tillfällen med andra. Men inte "till höger och vänster"!
Däremot har jag inga problem med kroppskontakt med massörer och liknande. Frissan är ren njutning, så avkopplande!

Tycker det är jättejobbigt att folk jag inte känner, eller som jag bara känner lite lätt skall komma fram och krama om mig. Jag har jättesvårt för kroppskontakt överlag.

Man trodde ju att i samband med pandemin, så skulle kramandet avta, men nu kramas det igen. Helt ok med dom närmaste, familj och nära vänner, men inte av främlingar som jag inte känner.

#18: Jag tycker att kramandet har ökat.
Vet inte vad det beror på. Vi lever i en orolig värld och kanske behovet har ökat eller är det bara slentrian.