Har jobbat på flera företag där engelska varit koncernspråket, så jag klarar av att föra en konversation på engelska. Märker dock att det tar lite längre tid att hitta orden nu när jag inte pratar det så ofta.

Däremot tänker jag oftast på engelska av någon anledning. Tror det började någon gång i slutet av 1980-talet.

När jag jobbade på universitetet var det mycket engelska. Framförallt på rasterna med alla gästforskare.
Det var skönt för ingen pratade perfekt engelska.

Är inte bra på engelska, aldrig varit. Knackar mig fram. Sonen kan nog bättre engelska. Kass på uttal, förstår bättre än jag kan prata

Jag klarar mig bra med min engelska men det är inte ofta jag får möjlighet att prata engelska.
Jag förstår bra men att själv uttrycka har blivit sämre.

Jag var väldigt bra på engelska som ung, hade toppbetyg och var helt orädd för att prata engelska. Sedan har jag sällan haft anledning att prata engelska och då tappar man lite ordförråd, men framför allt uttal.

Men i våras hade vi mycket kontakt med ett par från ett annat land där vårt enda gemensamma språk var engelska så då lossnade det igen. Skönt också att kunna träna på någon som inte heller har engelska som modersmål. Man känner sig inte lika dum om det blir lite tokigt då.

Båda mina barn är bra på engelska, framför allt den äldre. Han läser ofta engelska böcker för han tycker det ger mer känsla. Han är också oerhört filmintresserad så han är med i communitys på nätet där man diskuterar film och då är det engelska som gäller.

Jag tycker att jag är ganska bra på engelska. Kanske för att familjen emigrerade till Australien när jag var 4 år. Fick då språket som barn.

Jag jobbar ju med barn och är imponerad hur bra de är på engelska, tyvärr verkar deras svenska bli sämre för varje årgång…

Jag är ganska bra på engelska. Men mina två yngsta döttrar är betydligt bättre. De pratar och skriver flytande engelska.

Blir lite arg på dem imellanåt, då de också ofta pratar engelska sinsimellan och med sina kompisar. De tappar det svenska språket mer och mer.
De hade jättelåga betyg i svenska men toppbetyg i engelska när gick ut nian.

Jag är ganska bra på engelska. När jag gick i skolan startade vi med engelska redan i tvåan och jag tyckte att det var så roligt. Min mamma gick kurser i engelska och förhörde mina barn/hjälpte dem med gymnasieengelskan. Vi har haft undervisning i engelska så länge i landet men intresse för att lära tycks skilja sig.

Många unga är bra på viss engelska men har ändå svårt när de kommer till universitetet är min erfarenhetfrån jobbet. Många klagade över engelsk kurslitteratur.

Jag blir så imponerad då jag hör intervjuer med tex yngre idrottare och de pratar engelska så obehindrat.

#6: Så fantastiskt att bo i Australien och i tidig ålder få språket.