Märkligt är att man ofta minns vad man gjorde när nyheten kom.
Stora händelser som denna attacken, morden på Utöja, Palmemordet, Anna Lind med mera…

Jag minns vad jag gjorde den dagen för 25 år sedan.

Jo, såna saker sitter i huvudet.

Jag minns det som det vore igår.

Jag var på en lunchrestaurang på Avenyn med mamma. Allting stannade av och de höjde ljudet på en TV i ena hörnet.
Det gick liksom inte att fatta…

Min man jobbade på Arlanda flygplats ute på "plattan" och hans chef ringde och skrek att de skulle lägga ner jobbet och åka "hem" och sätta på TV:n.

Låg på sjukhuset. De skulle ta blodprover. Sköterskan glömde bort nålen i min arm och jag märkte det inte eftersom vi båda två bara stirrade på TV'n.
Maken var hemma med barnen. Han hade TV'n på och blev bara sittande och stirra, barnen undrade vad som hade hänt,de tyckte han var så konstig.

Var på jobbet och fick en push-notis om att ett flygplan hade störtat in i ett av World Trade-husen. Berättade det för kollegorna, och en av dem försökte hitta mer information men tidningarnas hemsidor kraschade av trycket och de fick gå över till enbart text.

Eftersom klockan var drygt tre på eftermiddagen så blev det inte så mycket mer jobbat den dagen, utan alla åkte hem och tittade på tv. Tyckte det var fruktansvärt att se, och de som tog mig hårdast var att man såg människor som kastat sig ut och virvlade ner mot marken från hög höjd. 😢

Jag satt i bilen hem från jobbet och direkt när jag kom hem satte jag på TV en och såg det andra planet ramma huiset.
Då trodde jag att det var en repris jag såg

Kom hem från skolan och satte på tvn (för att slö se något medan jag åt mellis) och såg vad som hänt och var inte långt efter andra planet körde in i andra huset.

Pappa var i USA på jobb då (som tur är i Florida men kändes ändå obehagligt) och blev fast där (skulle egentligen åkt hem dagen efter eller liknande).

Jag var 14år och gick i 8:an.
Minns hur jag satt hemma och såg på extrainsatta nyheterna tidig eftermiddag. Det kändes så svårt att greppa att det var på riktigt och inte en dåligt skriven film.
Som andra nämnt var det värsta att se hur människor hoppade och ljudet av när de slog i marken.

Dagen efter var det en konstig stämning i skolan. De flesta hade samma overklighetskänsla, några var väldigt skärrade och ett par började spinna galna konspirationsteorier (som hade gjort Alex Jones avundsjuk) för att göra det hela mer begripligt.
Våra stackars lärare gjorde som sina kollegor i andra klassrum och försökte svara på frågorna "Hur?" och "Varför?" så gott de kunde med den info som fanns.

Något jag tyckte de gjorde väldigt bra var att vi just fick prata om det.
Vad vi sett, vad vi hört, hur vi kände, vad vi tänkte.
Katedern var full av tidningar som lärarna tagit med sig och alla fick bläddra, läsa och titta hur mycket man ville eller behövde för att göra det hela mer verkligt.

Vi var ett gäng som åt surströmming hemma hos mig. TVn var på och sonen kom och sa att något verkade ha hänt i USA.

Jag låg sjuk och min sambo kom in och berättade vad som hänt. Jag somnade och när jag vaknade tänkte jag att det måste ha varit en dröm. Det kunde väl inte ha hänt.

#11: Så viktigt att skolan tog upp ämnet och ni fick ställa frågor prata av er.

#8: Ja det var fasansfulla scener.

#14: Oh, ja!
Jag vill minnas att större delen av schemat skrotades den dagen, eller att lektionerna var väldigt 'lösa'. Bara att närvara var tillräckligt.
Varken lärare eller elever kunde fokusera på böckerna.