Jag är mörkrädd.
Bor på landet och jobbar hemtjänst haha! Bra kombo va?
Jag går inte i skogen i mörker men är för vilda djuren tex vildsvin, men kan däremot gå på stora skogsvägar/större vägar på landet här med bra pannlampa

Jag har blivit mörkrädd hemma på äldre dagar. Märker det när min man är borta. Jag har tänt smålampor överallt 😉

Förr var jag och sonen ofta ensamma i sommarstugan som låg ensligt med bl.a utedass och det var inga problem. Fick ju skärpa mig för sonen hehe.

#0: Inte mörkrädd, tvärtom! Tycker det är supermysigt.
Går gärna i skogen sena höstkvällar. Håller mig på stigarna, att gå ute i terrängen är en utmaning även i dagsljus. 😅

Jag bor själv och gillar att spendera tid själv. Härhemma har jag någon enstaka myslampa men ordentligt upplyst är det bara om jag behöver det för något. Sommartid väljer jag aktivt att promenera sent på kvällen eller natten för temperaturens skull men jag har inget emot det under mörkare årstider heller. Jag skulle dock inte dra rakt ut i en okänd skog mitt i natten för det skulle kännas som lite väl onödig risk. Men annars spenderar jag gärna tid i naturen med eller utan sällskap.

Jag blir dock mörkrädd om jag kollar skräckfilmer och undviker därför det, haha. De få jag tycker är värda risken ses i dagsljus och/eller med ordentligt sällskap.

Det har blivit bättre med åren men det varierar också. Jag kan gå ut kl 1 på natten för att hämta ett paket som Early Bird levererat i postlåda 3 hus längre bort.
En annan kväll vågar jag inte gå ut med soporna när det är mörkt ute. Det är ca 10 steg till soptunnan.
Jag vet inte själv varför det är så olika.
Jag går aldrig i skogen själv. Det var ett överfall för några år sedan en ung tjej som får tillbringa sitt liv i rullstol. Kan inte prata eller sköta något själv.
Det var i skogen nära där vi bor.

Där jag bodde för några år sedan blev en tjej överfallen och våldtagen på väg till jobbet tidigt en morgon. Det skedde bara någon gata från min lägenhet och jag hade gått förbi just där just den tiden massor av gånger på väg till skolan. Det var svårt att inte tänka på när jag gick förbi efter det och om det en dag händer mig något kommer jag säkert ångra mig, men jag klarar inte av att gå runt och oroa mig för sånt. Jag orkar inte. Jag vill inte leva så. Jag tänker på min säkerhet och gör vad jag tycker är rimliga val men jag vill inte begränsa mitt liv för att något kan hända.

Mörkrädd sedan barnsben när några äldre tjejer ville skoja med mig. Inte skoj alls.
Nu är jag så gammal så jag kan klara mig hemma i alla fall - blev ensam förra året och det var bara att skärpa sig.
Gå i skogen ka jag i min lilla, nära där jag känner varje tuva. Men en idiot skrämde mig ordentligt i en fin svampskog för många år sedan, så jag går inte ensam i andra skogar. Det gör mig väldigt ilsken hur en idiot kan förstöra så mycket, men jag tar inga risker, har kanske några år kvar och vill inte utsätta barnen för det traumat.

Jag var mycket mörkrädd som barn och ung, men nu är jag det inte. Campar gärna när det är mörkt och njuter av tillvaron också när det är mörkt.

Jag är inte mörkrädd, men tycker det är obehagligt med personer som uppför sig på konstiga sätt eller är otrevliga.
Mörkret i sig är inte farligt!

#9: Nej, inte mörkret i sig, men det som kan gömma sig där.

#8: Jag önskar att jag skulle våga. Det låter så mysigt.

#11 Det är supermysigt, börja med att ta med dig någon kompis 😊

När jag bodde ute på landet i yngre dagar var jag inte rädd men sen jag flyttade in till stan för ca 50 år sedan har jag blivit rädd att gå ut både på dagtid och kvällstid.
Går och spänner mig omedvetet.

#12: Tror inte jag vågar även med en kompis 🤭

#13: Det kan jag också uppleva dagtid om jag är alldeles själv på en gata. Jag kan få en obehagskänsla.

#14 Vad är du rädd för? Jag njuter av stillheten och ron, när jag är ensam i naturen, både med och utan hund. Bilden på min lille husvagn är från Mössebergs camping. På en camping är man ju inte ensam, så det kan vara ett bra sätt att träna bort mörkerrädsla.

#16: Jag skulle vara rädd att någon med onda avsikter kommer.

Det här med skogar är intressant. Det känns som att alla gillar skogen. Åtminstone dagtid😉

Jag har aldrig varit särskilt "skogstokig"
Förstår inte riktigt det som fascinerar. Jag har alltid föredragit karga landskap. Klippor, berg och låg växtlighet 🙂

Jag bor avsides och är inte rädd alls när jag går ut. Möjligen för varg eller björn då. Men jag har alltid minst en av hundarna med mig, nästan alltid båda, och de visar tydligt om de märker av andra djur i närheten. Troligen oftast rådjur, men jag börjar alltid prata högt om hundarna reagerar och då viker vilda djur undan om de inte redan fått vittring på oss och stuckit redan då.
Men att det skulle komma människor med onda avsikter oroar mig inte. Dels tror jag att vi bor lite för avsides för spontanbesök av sånt folk och dels tror jag hundarna avskräcker om någon kommer hit och rekar innan. Dessutom har vi kamerabevakning vilket vi informerar om med skyltar.
Galningar som vill skada folk åker absolut inte ut i skogen och försöker hitta någon att skada, de drar sig mot stan där det finns många människor/folksamlingar.
Jag är väldigt mycket mer orolig i stan än hemma!

#17 Hur många gånger i ditt liv har du stött på någon med onda avsikter? Jag är 67 år och har drabbats av våld i nära relation i 2 olika perioder i mitt liv. Däremot har jag aldrig stött på någon med onda avsikter vare sig i naturen eller i Stockholm, Göteborg eller annan stad.
#18 He he, det är nog för att du är västkustbo, jag har stött på flera som tycker som du här på västsidan 😊
#19 Jag har bott rättså avsides och jag tyckte det var härligt att leva så med naturen 😊

Jag är fruktansvärt mörkrädd. Jag går inte ut på kvällen utan att ta med nån av hundarna, inte ens för att kasta sopor.

Jag blev rejält skrämd när jag var i 13 års åldern, och det sitter i fortfarande, efter drygt 40 år.

Jag går inte in i skogen när det är mörkt oavsett hur väl jag känner skogen. Det är för att jag har svårare att se i mörkret. Jag går ut på kvällen men vill hålla mig där det finns gatubelysning.

Jag är mörkrädd och har varit det i hela mitt liv. Det är inte själva mörkret som skrämmer mej utan att inte kunna se vad som döljer sej i mörkret. Det kändes lättare när jag hade hund, men nu blir jag rädd för minsta ljud på natten. Undviker att gå ut sent på kvällen och skulle inte våga gå in i en skog.
När jag var i 20-års åldern, blev jag förföljd av en man. Hade varit på bio med en kompis och redan i tunnelbanevagnen så satt han och stirrade på mej. Förföljde mej hela vägen hem och i trapphuset. Bodde på 3 tr utan hiss. Sprang upp och lyckades få upp nycklarna precis innan han kom ifatt mej. Kom inomhus och bara skrek högt. Min dåvarande fästman, som var hemma, lyckades knappt få ett ord ur mej. Han sprang ut, men då var mannen förstås borta.

#23 Så obehagligt.

Inte mörkrädd och skulle gärna gå i skogen om jag kunde
Ser tyvärr för dåligt att gå om det inte är riktigt bra stogar eller om jag har någon att hälla i

#23: Fy så obehagligt. Det sätter sina spår.

#20: Jag har aldrig stött på någon med onda avsikter. Min rädsla är inte alls logisk och har ingen förklaring till min känsla.
Det märkliga är att det kan variera mellan dagarna.
Igår skulle Post Nord komma med ett större paket. Jag tänkte att hoppas de kommer innan det blir mörkt för jag vågade inte stå ute och packa upp allt om det var mörkt.
Ingen logik alls då jag en annan dag kan vara ute i mörker.

Jag missade att jag fått en notis om att mitt paket fanns att hämta i paketbox utanför mataffären, ca 20 min. promenad hemifrån. Tittade på klockan och det var väl egentligen i senaste laget, men en promenad innan läggdags kan vara rätt skönt.

Knatade iväg ut i regnet och mörkret och hämtade paketet.
Inte en människa eller bil ute på gatorna.
Klockan var 01:20 när jag gick hemifrån. 😅

#28 Oj😯

#29: Haha, det sa jag också när jag tittade på klockan. 😄 Fastnade i en serie och tiden sprang ifrån mig.
Har inget att passa idag så jag ryckte bara på axlarna, drog på mig skorna och gick iväg.

#30 Det var modigt.

#28: OJ 🫣Skulle aldrig ha vågat gå ut den tiden. Inte ens om jag hade med mig hundarna 🫣