Trillat omkull har jag gjort massor av gånger men turligt nog klarat mig med mjukdelsskador. Skrapsår och blånader.

Inte trillat. Men jag klämde ena fingret på vänsterhanden i maj och bröt den, och fick sy fast fingertoppen, den var nästan helt av och benet var helt av. Men superduktig läkare som sydde fast och benet hamnade dessutom på plats. Jättetacksam! :)

Men har trillat och fått blåmärken ;)

Frakturer har jag sluppit men stukat fötter har jag gjort x flera. Visst ramlar man å flyger över cykeln någon gång på vinterhalvåret. Det hör till.

Trillade för ca 15 år sedan och fick en fraktur på svanskotan..tog många många år innan värken släppte..med hjälp av duktig naprapat så justerade dom så att den läkte ihop på rätt sätt..aj aj ooooont

Ja de har jag men de var inte vinter då, Men de är många många år sedan

Jag har ramlat och halkat många gånger, men jag har aldrig brutit något annat än revben, men det var av helt andra orsaker. Däremot har jag gjort mig ordentligt illa ett par gånger.

För ett par år sedan halkade jag på is med pudersnö på och jag bar dessutom en bur som skulle rengöras, så jag kunde inte ta emot mig med händerna. Det blev spännande kan jag säga och jag som är såpass stel i leder, muskler och senor, utförde en avancerad bensprattelövning som dessutom upprepades när jag väl kommit upp, dvs jag halkade en gång till.

De gånger jag fallit omkull  och skadat mig utan att halka har varit inblandat, har båda handlat om fotboll. När Lovisa fyllde 6 ville hon börja spela fotboll, så vi köpte en "riktig" boll och skor, byxor och tröja i påskpresent (istället för påskgodis).

Jag var ute på tomten och kickade lite boll med henne när jag trampade snett och föll handlöst i lite nedförslut och hamnade på höften mot en gammal trädgårdsslang som ligger nedgrävd men kommer i dagen här och där. Dagen därpå hade jag ett blåmärke från armhålan till knäet.

Andra gången kan så här i efterhand vara riktigt komisk. Jag kickade boll med Ludvig fram och tillbaka. Bollen var lite "sur" att sparka, dvs dåligt pumpad, så jag tog i ordentligt, varpå protesen flög iväg lika långt som bollen. Jag var helt oförbredd och föll så att jag landade på stumpänden och fick en blodutgjutning som innebar att jag inte fick på mig protesen på flera dagar.

# 6  Men Peter..du måste vara försiktig!  

#6 Haha, inget att skratta åt egentligen men jag hade gärna velat se när du kickade iväg både boll och protes

# 8  Jag med!  

#7 Jag tycker att jag är försiktig, men ibland missbedömer man saker och ting och ibland vänder sig naturen mot en så att man inte kommer undan

Grejen är ju också att jag inte är rädd för att ramla i vanliga fall, jag vet att jag är stark nog att ta emot mig. Det är därför jag så sällan faller. På is har jag alltid skobroddar, dock inte den gången, men isfläcken var inget jag kunde förutse, för det fanns ingen is någon annanstans. Jag visste inte att min fru tippat ur en vattentunna där.

#8 Ja det måste ha sett ofattbart komiskt ut och pojken höll på att skratta sig fördärvad ända tills han insåg att jag gjorde mig illa. Då blev han ledsen och rädd istället.

Det mest dramatiska fallet jag har råkat ut för på senare år var första sommaren med proteser, 1998. Jag skulle plocka maskrosblad åt kaninerna och fastnade i dikeskanten med foten under en brännässlerot.

Jag kände direkt att roten inte tänkte ge med sig, så jag släppte allt jag hade i händerna och beredde mig på att ta emot mig när jag dök ner i diket, som var uttorkat som tur var.

När jag satte mig upp trodde jag att jag hade brutit benet, för det fanns två knäleder på samma ben. Det visade sig att silikonhylsan blivit uttöjd till dubbla längden så att protesen var dragen av benstumpen utan att lossna i låset och satt kvar i 90° mot stumpen så att det såg ut som om benet var av, men jag hade inte gjort mig illa alls.

Senare upptäckte jag att silikonhylsan var formförändrad, det fanns en böj på den. Det ska inte kunna ske med silikon och hylsan sitter sedan dess på väggen i protesverkstaden som ett världsunikum.

Nej, har skadat mig mycket men aldrig genom att halka omkull.

Min specialité är skär, slag och klämskador!

En gång på operationssalen efter att jaktkniven hade jobbat på mig istället för älgen jag skjutit så föll alla skotten ur fickan och en sköterska jagade runt efter dem när de rullade runt på golvet, men tydligen hittade hon inte alla för jag saknade 3 när jag kom hem!

Hörde aldrig något, så någon där kanske hade användning för dem!

#11 Ojdå jag brukar använda försvarets patronsamlare, såna enkla för 5 patroner, men de funkar finns bara för 6,5 och .308/30-06.

jag har haft tur här på vinten. Jag har dattat på ändan men aldrig brytit något.

Anders.

Peter.

Min värsta halkskada (om man nu kan kalla att bli tacklad på blankis för halkskada) gav mig en väldigt mild hjärnskakning.

Mina enda större skador har varit hjärnskakningar. Den senaste och värsta fick jag när jag åkte skrana och den fick för sig att tvärstanna så att jag rullade bakåt och slog huvudet i marken. Mådde illa och var yr i två veckor och mitt närminne var i stort sett bortblåst. Tog flera månader för det att komma tillbaka helt. Det blir troligen ingen skran-åkning för mig i år..