Wow, de frågorna skulle jag kunna skriva en novell på.

När vi flyttade ihop för 17 år sen, bestämde vi nästan genast att vi skulle försöka hitta ett hus på landet som vi gillade istället för att bo i en liten två på Trädgårdsgatan i Södertälje.

Kravet nr 1 utöver att vi skulle gilla stället, var att det låg inom rimligt pendelavstånd till ett universitet eftersom min fru ville plugga vidare till läkare.

Vi snurrade lite runt Linköping först, eftersom min svärfar är från den delen av landet, men det föll på två saker, dels att det var lite väl långt bort från det invanda kontaktnätet och dels att jag inte klarar av dialekten utan att få skrattanfall.

Vi sökte runt Uppsala istället, kontaktade flera mäklare, men de förslag som de gav oss var usla för att uttrycka det milt. En morgon när jag läste DN fick jag syn på en liten radannons om det här huset.

Sen gick det snabbt. Från att jag sett annonsen och till att vi flyttat in gick det 4 månader.

Min fru började plugga 1996, året efter vi kom hit och vi levde knapert. Vi fick barn 2000 och 2002, min fru blev klar med utbildningen med barn nr 2 i magen.

Huset vi bor i är ursprungligen en gammal drängstuga, timrad med kök på bottenplan och sovkammare uppepå. Huset flyttades hit år 1932 av en målare som hette Frans. Huset kallas fortfarande för "Franses".

Frans och hans fru byggde till badrum och förstuga. De sålde huset när de blev för gamla att ta hand om det 1975. Nya ägare var Inga och Herbert. De hade huset som sommarstuga i 10 år, men sen flyttade de hit permanent och byggde samtidigt ut med vardagsrum och sovrum.

Huset hade gått från 40 kvm till 100. Vi köpte huset 1995 och Herbert dog av brustet aortaaneurysm bara fyra månader senare. Inga lever än, 92 år gammal. Vi byggde ut med två ytterligare rum 2006, för att barnen skulle slippa dela rum när de började ta hem skolkompisar. Huset är nu 140 kvm.

På tomten finns ett garage som Inga och Herbert byggde 1985 och en carport som jag byggde 2005. i motsatt ände av carporten har jag byggt ett låsbart cykelförråd.

En vedbod finns som jag gissar att Frans ställde dit redan för 80 år sedan. Jordkällaren tror jag att Frans byggde med mursten som blev över efter bygget av förstugan.

Ytterligare en byggnad finns på tomten. Det är ett litet uthus med två utrymmen. Det ena har gjutet betonggolv och där har varit tvättstuga, men nu är det min verkstad.

Det andra utrymmet är mer som en redskapsbod. Där har jag diverse grejer, bland annat mina bågskyttefigurer. Det finns en vind som barnen brukar ha som lekplats, där de bygger en koja bland annat.

På baksidan av uthuset finns en tillbyggnad som ursprungligen var avsedd för meterved. Där var inget golv och takteglet låg direkt på sparrarna i taket så att man var rädd att få dem i skallen när man gick in där.

I den utbyggnaden la jag in isolerat golv, nytt isolerat tak och isolerade väggar 2004. Den ena halvan använder jag som terrarierum och den andra är hönshus. Vi har inga höns just nu, inväntar pengar nog att ha råd att köpa 220 cm Gunnebo och metallstolp, för här finns både räv och mård som gärna äter upp hönsen och som inte drar sig för att gå rakt igenom vanligt hönsnät.

# 1 Vilken fin novell..intressant berättelse om Ditt hus, Peter. Det är så vackert och du har lagt mycket arbete på det.

Tack..jag kan tro att Ni trivs!

Roligt att läsa historien om ditt hus Peter Ett vackert hus är det också.

Själv bor jag i något som nog är raka motsatsen men ändå är mitt drömhus.

Det är ett radhus (atriumhus) Enplans med inhägnade trädgårdar så det är ingen insyn från grannarna.

Enda fönstret är mot vår lilla gång mellan husen är i köket och sitter ganska högt så det känns inte som någon insyn där heller.

Husen är byggda 1961 som "barnrikehus" Det var hyreshus (76 stycken) och man var tvingen att ha minst tre barn för att få hyra. Det är papptak och blåbetong men håller sig inom gränsvärdena.

Husen är på 87 kvadrat och var då uppdelat på 4 rum och kök. De flesta har numera slagit ut väggar och inget hus är det andra likt. 15 hus är fortfarande hyreshus men resten är friköpta. Så fort någon hyresgäst flyttar säljs husen så det blir inga fler hyresgäster.

När jag var liten kallades området för "negerbyn" kaninburarna" och även för "lilla Jerusalem" Några från hyresgästföreningen hade varit på studieresa i Jerusalem och de tyckte att området som byggdes såg ut som en Kibbutz. Därav namnet.

Området ligger precis vid Ruddalens naturområde och det finns flera små sjöar. Bland annat Torpadammen där jag är med i föreningen.

Det tar 16 minuter med bussen ner till centrum i Göteborg. Jag säger ner, för området heter Högsbohöjd och ligger väldigt högt ganska nära Älvsborgsbron och Majorna.

Detta är mitt paradis på jorden.

Jag älskar den lilla trädgården och det "lagoma" utrymmet. Jag tycker också om att det är enplans. Tidigare bodde vi i villa på andra våningen och även en etageägenhet så nu är jag blev sjuk var det skönt att bo "platt" utan några trappor.

Det bor flera handikappade i området p.g.a att det är såpass anpassat.

Jag bor i bostadsrättslägenhet. Trivs rätt bra där,. Men jag har min kollonistuga. En stuga som jag har önskat mig sen jag flyttade hemifrån. Tillslut så fick jag den.
Köpte den av en man som byggde den själva på 40 talet. Det är den enda ägaren till stugan. Stugan är inte så stor enbart 30 kvm och 10 kvm inglasad altan. Men det känns som den är så mycket större

Jag glömde en detalj i "novellen" - byggnadsåret. Drängstugan som är originaldelen av vårt hus och som flyttades hit, stod tidigare på en gård i Järlebo. Gården är från mitten av 1800, så drängstugan är sannolikt byggd någonstans mellan 1850 och 1900.

Då var väggarna av vanligt 8-10 tums timmer, isolering på vinden var grovt sågspån och på innerväggarna var det tidningspapper utanpå det vanliga mossdrevet mellan stockarna.

När Frans satt upp huset igen efter nermonteringen, la han en regelstomme utanpå timret och isolerade med någonting, oklart vad. Därefter la han grå eternitplattor över som fasad.

Inga och Herbert tyckte att fasaden var ful, så de reglade upp fasaden ännu en gång och la lockpanel på huset, som sedan målades med Faluröd.

#3 Bumblis

Tänk vad nära det var till det ställe där du bor från Kungsladugårdsskolan där jag gick på Vux 1983.

#5 Ett tips. Du skriver väl ner hela den här historien någonstans?

Vi hade sommarstuga i flera år (ett gammalt soldattorp) och jag kände förre ägarna sedan jag var barn och min mamma i sin tur. Jag skrev ner en "hel novell" med alla roliga historier med anknyting till huset. Var saker och ting hade stått och var vissa träd och växter kommit till.

De nya ägarna blev så glada.

Peter, då har du nästan varit hemma hos mig, haha.

Härkommer en bild från vår sommarstuga fast det är nutid och trädgården har växt igen. Nya ägarna gillar nog inte trädgårdsarbete.

En bild till där lillstugan är med där vi bodde den mesta tiden då vi renoverade "storhuset"

# 6 - 7

Ser ut att vara ett riktigt Smultronställe!

Ja jag har inget eget hus eller stuga men jag bor i en lägenhet som jag är övertygad var menad till mig, även om jag svär om den nu på sommaren…

När jag skulle bli särbo så gick jag runt och sökte lägenheter, Jag såg att det var tomt i fönstren i denna och ringde för att fråga om jag fick se den.

Vaktmästaren kom och låste upp, lägenheten var inrökt, allmänt misshandlad men jag kände direkt att jag hade kommit hem.

Jag hade då betalningsanmärkning och ett år kvar innan den skulle försvinna så jag fick inte hyra, jag fick bo i en annan mysig lägenhet istället.

Samma dag som betalningsanmärkningen försvann så gick jag förbi huset igen (det är svårt att undvika eftersom det är så otroligt centralt) och såg att det fortfarande var tomt.

Då gick jag raskt upp på kontoret, sa att jag ville se den igen och hyrde den samma dag.

Jag fick den tapetserad och taket målat och jag älskar min lägenhet.

Jag ser allt, hör allt och behöver bara stänga dörren så är allt borta :)

Jag är född här på gården, som fanns redan på 1400-talet.  Huset är byggt i mitten på 1700-talet, stommen ska vara orörd men inuti är det omändrat, senast på 1940-talet.

Jag vet namnen på alla som bott och ägt gården med alla torpen sedan 1643. Och här har hänt mycket genom åren….så mycket så att det finns personer kvar från den tiden.