Jag grät mig igenom varenda måltid jag skulle tillaga. Fy vad jag tyckte det var hemskt,

Jag hade aldrig kokat ett ägg själv innan jag flyttade. Jag tror bannemig inte att jag hade brett en egen smörgås heller.

Första gången jag skulle koka Potatis så köpte jag en gigantiskt stor Potatis som skulle räcka till oss båda. Jag tror den kokade i 45 minuter innan jag fick ringa mamma. Som hon skrattade att jag inte hade delat den i mindre bitar.

Det gick bra. Jag fick tidigt lära mig att laga mat hemma hos mina föräldrar så jag var redan van när jag gifte mig.

Jag lät mina barn vara med i köket tidigt, bara för att de inte skulle hamna i situationer, när de blev äldre, där de inte skulle klara sig själva.

När jag flyttade hemifrån kunde jag inte laga mat och det var många konstigheter som hände innan det blev mat av det

När jag flyttade i hop med min man delade vi på matlagningsansvaret från början så det var inte några problem med vad maten smakade eller inte smakade. Min man var visserligen inte så duktig på att laga mat, men han har lärt sig och är idag riktigt duktig på att laga mat. Att jag inte skulle stå för någon markservice bestämde vi från början så jag har aldrig behövt jämföras med hans mamma för jag tog aldrig över hennes roll. Vi delar även på städning och tvättning.

Inga problem här.Är man hungri så äter man..

Kan inte laga mat o tänker inte lära mig heller….Tycker det är något som är så tråkigt, lång tid tar det.O sen så tar det bara några minuter så ser det ut som kriget på bordet.Fy vad jobbigt…

Gör mycket mat i ugnen..Kött kan stå under folie o gosa till sig..Tills Potatis eller ris är färdigt.. samma med fisk..Inget jobb.Bara ställa in o ta ut när man skall äta…

"""Mat!!!Inte min grej…

Har kunnat laga mat från rätt så tidig ålder. Men jag var inte purung när jag gifte mig, 34 år. Min f d make gillade inte min mat, han tyckte det var för mycket grönsaker och den var för starkt kryddad.

I början av vårt förhållande försökte jag hålla på gemensamma måltider. Men när han ett flertal gånger hade ätit upp sin portion, SEDAN lade ner besticken och sa: DET HÄR SMAKADE INGET VIDARE, så ledsnade jag, och lade därför ner gemensam matlagning.

Själv lagade han inte mat och hade inget intresse heller.

Det blev så att vi åt var och en för sig. Han fick fixa sin egen mat. Åt gemensamt gjorde vi bara under semesterresor och när vi hade folk hemma på middag.

Min nuvarande särbo kan inte heller laga mat, men han uppskattar åtminstone allt jag lagar och sätter fram och har kallat mig den bästa matlagerska han någonsin träffat. Hm. Kanske säger det mer om honom än om mig. För jag tror inte han är van vid särskilt fin mat …

Inte för att jag verkligen gör särskilt fin mat. Men jag är nog skickligare idag. Och de starka kryddorna har jag fått avstå ifrån, min mage är känslig numera för sådant.

Jag hade redan tvingats lära mig laga mat på jobbet några år innan jag gifte mig, så det var inga problem.

Gjorde jag med..lärde mej på jobbet! Fast det är klart..min mat blir ännu jämförd med kära svärmors ibland, så blir det kanske då mamma skämmer bort

Tog ni det för självklart att ni skulle stå för matlagningen? Om så - varför? Det hade jag aldrig gjort.

#8 Jag tog det som självklart för att det var jag som hade de arbetstiderna att det var lämpligt.

Däremot så har min man lagat mat i perioder det har varit mer tidsmässigt lämpligt.

Med tiden blev jag däremot väldigt road av matlagning och nu är det bland det bästa jag vet Så det nöjet vill jag behålla själv.

Förlåt om jag lägger mig i, men nu är jag ju en ung gamling och när jag var ung så fick alla tjejer lära sig laga mat i skolan.

Och sen fanns det nåt som hette Hushållsskola som jag tror nästan de flesta tjejer gick på när den vanliga skolan var avklarad.

Men detta kanske var "ute" när ni ungdomar växte upp??

#10 Vi hade något som kallades skolk också

#11  Förkortning på skolkök ? 

#12

#10 vi hade hemkunskap i skolan, men den var för både tjejer och killar.

Haha..

Jag var den som var hemma då barnen var små..då lagade jag också maten. Numera lagar vi mest tillsammans, eller äter ute

# 10  Hushållsskola..bara för tjejer ?  Låter gammalmodigt, tur det inte finns nu..

Jag har haft oturen att två gånger på raken nu, bli ihop med en totalt matlagningsokunnig man.

En gång, då jag var gift, skulle jag bjuda alla mina bröder med deras respektive på stekt kalkon med alla tillbehör. Det var en stor middag, så jag bjöd även min styvfar som är skicklig på matlagning, mycket bättre än jag, och bad honom hjälpa mig. Det gjorde han såklart, han tycker sådant är skoj.

Men min f d make fnattade runt hela tiden och kom med goda råd om hur man skulle hantera spisen och ugnen som då var nya, gjorde sig ärende om ditt och datt. Till slut sa min styvfar till mig: SE TILL ATT DEN DÄR MANNEN KOMMER BORT FRÅN KÖKET!

Då förstår ni kanske…

#15 Ja, jag sa ju att det var när jag var ung….

Fast att  man inte kan laga mat är väl inte någon orsak egentligen. Det kunde inte min man heller, men han fick lära sig.

Äh - jag bara undrar. Jag såg min mamma få ta hand om alla markservice och jag bara bestämde mig att det tänker jag aldrig göra. Och det har jag inte gjort heller. Innan min man och jag flyttade ihop så såg jag till att vi var överens om det. Ville han bo med mig fick han lära sig laga mat etc.

Jag lagade till enklare rätter när jag var liten o mamma låg på sjukhus (rätt så ofta) men det var mest stekt falukorv, blodpudding o filbryta.

Började jobba som hemsamarit ett sommarlov när jag var 17 år o ovanstående var vad jag fixade i köket. På mitt allra första jobb skulle jag laga till tunnpannkakor till frukost hos ett par där damen haft samhällets kafé innan pensioneringen. Det gick det med; åkte iväg med mammas "Vår kokbok" på cykelns pakethållare o så berättade jag att jag iofs var bra på att grädda pannkakorna men aldrig gjort smeten själv. Tanten lärde mig o efter det oroade jag mig inte för matlagningen ngt mer!

Jag o Guben har automatiskt delat upp hemmajobbet efter vad vi gillar o ogillar mest. Jag hatade att städa då det var vad jag huvudsakligen gjorde på jobbet o när jag var ung hade jag fruktansvärt ont i höger arm så städning var hemskt att utföra (o inte rolig heller för den delen). Han har just inget emot det o är dessutom ngt ordentligare än mig så han städar, tar disken o mekar. Jag sköter tvätten, lagar mat o bakar o pysslar med gardiner o pynt. Iom att jag varit hemma med barnen i 12 år har det väl också fallit sig naturligt att jag tagit hand om köket då vällagad mat från grunden ligger mig varmt om hjärtat.

Hade en svärmor som var *gudomlig* i köket. Har inte lärt mig ngt av henne mer än att man får lägga ner lite tid, omsorg o känsla på det man gör. Men det sporrade mig att lära mig, läsa om o se på TV om mat. Det blev en utmaning o med tiden har jag blivit riktigt duktig på det, inte all slags matlagning men jag fixar det mesta. Jag experimenterar gärna o följer aldrig recept mer än att jag tar idéer därifrån. Vad jag minns så har han aldrig klagat på min mat. Antingen tyckte han att den var helt OK ända från början el så vågade han inte säga ngt. Hade han klagat så hade han fått prova på själv! Men han var rätt så duktigt då han bott själv sedan han var 16 år.

Jag är alltså den som både haft intresset o tiden o då tycker jag det är helt OK o naturligt att jag är den som är huvudansvarig för matlagandet i vårt hus. Nu jobbar jag 3 dagar/v o då fixar han käket efter lite spånande med mig. Han tar däremot oftast hand om luncherna då jag fortfarande känner av lite av stressen. Det är så mkt annat som måste göras med 3 barn…

Jag har ofta fått beröm för maten och nästan varje år har jag fått gjort Paella till släkt och vänner samt andra utländska rätter, jag har som tur är haft många restaurangägare till vänner och gått in i deras kök särskilt när " Le neuovo cuisine" det nya köket föddes då var jag inne i deras kök och skrev upp vad som gjordes.

Jag har alltid varit intresserad av matlagning därför lärde jag mig tidigt.

Hade hemkunskap i skolan och gick även på hushållskola.

# 10, 15 Hushållskolan var bland det roligaste jag gjort i mitt liv. Vi hade en sån sammanhållning och hade så roligt så ni kan inte ana. Alla hyss vi hittade på.

JAg har alltid tyckt om att laga mat. Gick på lanthusållskola på Plönninge i Halland direkt efter frunskolan. Kanom. Dels var det bra undervisning. Och så var det både nyttigt och himla kul att bo på internatet.. Var gick Du Ann?

# 21

Klart det blev hyss..om där bara var tjejer..