Att leva ensam
Jag gör det..eller rättare sagt så lever jag med min dotter men utan min särboHan är kvar i Spanien med sina affärer och 3.e sonen.
Det är otroligt hur fort man vänjer sig och blir en fullbordad egoist. Jag trivs utan man för jag kan göra precis som jag vill.I och för sej kunde jag göra det förut också men man har ändå en man att ta hänsyn till. Han vill alltid resa eller göra något ute, och nu har jag lessnat på det och vill vara hemmma
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
o du njuter o alla är glada.Är det inte så vi alla vill ha det..den fria viljan o få rå sig..
Eller som jag.Jag har det så bra med sambo .Vi kräver inte mer av varandra än vi kan ge av oss själva.
Det är så bra när man gör så det passar.Inte som andra har eller gör…
Lena.P är jag i verkliga livet.
![[Asta]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag blev sambo ganska sent i livet och jag tyckte det var jättejobbigt. Jag var van att bo ensam och trivdes alldeles utmärkt med det. Plötsligt så fanns det en till där som skulle tycka ditten och datten om saker. Så visst vänjer man sig vid att bo ensam. Det är ganska bekvämt många gånger.
Det händer att jag leker med tanken på hur lätt allt skulle vara om jag levde ensam. Men jag vet att om det hände så skulle jag bli totally lost efter bara några dagar… 
jag minns hur det var när jag var ensam i några år innan jag träffade gubben och det var de värsta åren i mitt liv på många sätt.
nej jag fajtas hellre om fjärrkontrollen med en livskamrat och har en mjuk famn att somna i när det är läggdags än att vara ensam.
Men jag tycker att de som klarar det är stronga och jag är så glad för din skull Cristine att du trivs med det.
Jag var själv med mina barn i 13 år innan jag träffade min nuvarande sambo. Vi var tillsammans i nästan 8 år innan vi flytta ihop.
Så jag var väldigt invand att göra som jag kände för.
Men jag har en sambo som tillåter mig att flyga och fara och göra som jag vill när jag vill så jag ska inte klaga.
Jag styr själv mitt liv med mina tankar o känslor.
Jag bodde först ensam. Sedan bodde jag med min exman. När vi skildes, var det JÄTTESVÅRT att vänja sig vid att bo och sova ensam igen.
Nu är jag varken sambo eller singel, och får nog säga att tillvaron som särbo passar mig perfekt. Jag får min beskärda del av frihet och ensamtid, och mitt behov av samvaro, närhet och trygghet med en annan människa tillgodosett på samma gång.
För närvarande önskar jag mig inte att bo tillsammans med en annan människa igen. Annat än i småportioner.
# 3 Håller med dig. Det enda vi bråkar om är fjärren så jag köpte en TV till.. 
Skulle saknat maken otroligt mycket om han försvann, samtidigt som jag vet att jag klarar mig själv. Har levt ensam 10 år innan jag träffade honom.
Zabelle
Starta ny diskussion