Det var inte mycket till beröring i min familj, men vi hade nannys som kramade desto mer. Det var inget jag tänkte på då alls, inte förrän jag bott i utlandet några år och mina föräldrar började komma och hälsa på. Då blev det mycket kramar.

Det var mycket kramar och pussar i mitt föräldrahem, här kramas det också, i familjen och bland mina vänner.

Något jag tyckte var trevligt när jag lärde känna människor från Polen var att männen alltid kysste på hand när vi hälsade.

Först blev jag förvånad sedan förtjust

Precis anmält mej till resursenheten i kommunen och jobbar extra inom äldrevården.
Jag har ingen som helst utbildning i det här yrket.
Ser alltid till att kanske stryka lite över kinden, en klapp, hålla nåns hand.
På kvällen när vi nattar de äldre säger jag alltid Godnatt, stoppar om täcket, fluffar nåns kudde och stryker över håret.
Tycker många av de ordinarie värjer sej mot mina " tilltag "

Man har helt enkelt inte tid. En rast kanske hägrar eller man ska gå hem.

Tycker många borde fundera på sitt yrkesval.

Jag är en kelen pussgurka
om det är pga eller tackvare min barndom ..
låter jag vara osagt :- )

det Mammzing är inne på,är egentligen väldigt viktigt
vad för "folk" de har inom vården,när det är mäniskor som bör jobba där..
hur uppskattat(saknat?) alla de där "smågrejorna" var,en klapp,,en beröring,litet omstopp..,hur viktiga de är !
att så "många" som är där,som inte..klarar av det
det är ju det som är det viktigatse
jag är ganska säker på att de kunde minska på läkemedelsdoserna då,
att behandla ..bla. äldre som medmäniskor.

jag minns det från min tid som ..spring.vik
hur många ..robotar det var :- /
(sparka ut dönickarna,höj status och lön)

(fler om denna lånade datormaskin nu) *skratt*

penke

Nog fanns där en hel del kramar under min uppväxt, mina föräldrar var noga med sånt!

Kanske därför jag är så kramig själv…något som är viktigt för mej. Jag kramar min sambo, mina barn, vänner och mina gamla vänner på jobbet…något som för det mesta är mycket uppskattat…så kramas på bara!

Var inte mycket kramar när jag var barn men är själv väldigt kramig mot nära o kära.

Jag har komplett känslostörda föräldrar och jag kan inte ens minnas att mina föräldrar tog i mig på ett sådant sätt. Det var självklart aldrig några pussar heller och vi fick aldrig någonsin en godnattsaga.

Jag fick kramar och pussar som liten av min mormor, jag gissar att hon räddade min själ genom sin insats på det planet.

Min mamma har börjat krama mig nu på äldre dagar och det känns verkligen konstigt för mig.

Jag har ända från den dag jag fick självinsikt som litet barn, varit fullkomligt inställd på att aldrig göra som mina föräldrar gjort, så därför kramar och pussar jag mina barn och min fru så ofta jag kommer åt.

Beröring från främmande människor är ett helt annat kapitel och om någon rör mig utan att meddela sin närvaro, alltså så att jag är omedveten om att h*n finns där, då rycker jag till.

Låter fint, Peter…att du inte gör som dina föräldrar gjorde. Du är en fin make och pappa…och jag tror att du har en jättefin familj.

Kram!

Jag växte upp utan kramar och pussar, det var inget som man tänkte på att det saknades. Inte såg jag heller några kramar och pussar i mina kamraters hem. Och inte annars heller, det var helt enkelt inte vanligt här på landet.

Detta berodde inte på att kärlek till oss barn saknades, den fanns, men jag tror att det hårda arbetet på bondgårdarna kanske bidrog till att göra folk lite mindre benägna till sådan beröring.

Arbeta och vila, det hanns inte och orkades inte med några känsloyttringar (mer än när vi barn blev till)

Och jag tror (vet) att vi som växte upp inte har tagit någon skada av avsaknaden av beröring i hemmen, tvärtom, nu kramas det och pussas i mängd.

Numera är det verkligt "inne" att krama kreti och pleti så fort man träffas. Att krama det motsatta könet när man hälsar eller tar farväl är helt ok, men karlarna tar jag helst ihand!  Nån måtta på beröring får det vara! 

# 9

Kan inte låta bli att undra…är det någon skillnad om två tjejer kramas…än om två karlar kramas…

#10 Missförstå inget….jag har inget emot att  folk av av samma kön kramas, men jag kramar helst folk av motsatt kön…är väl kanske lite gammaldags i det fallet.

Karlar ska hälsa med ett kraftigt handslag!  (det är väl också en beröring?) 

Jag är INTE någon krammänniska. Jag har lite svårt för det här att man ska kramas jämt. Tack och lov så vet människor som känner mig det så de låter bli. Maken kramar jag gärna och ofta, men i övrigt så låter jag helst bli. Jag är inte heller glad i beröring hur som helst. Jag är väl hämmad förmodligen. Men det går bra ändå.

#10
..lite OT-svar(?)
eg. är det väl inte det,mycket är ..kulturelt..
"söderöver" har kramar o kindpuss varit ..lite överaskande i början,
menar de som jag även fick av andra män..

lägger till två små berättelser
tidigare var jag ..kramigare online,
på en sajtträff var jag naturliogtvis samma penke,
och kramades,inget konstigt med det
en kvinna blev skjutsad av maken,hon gick före och fick en IRL-kram
han bakom blev lite stressad..(o revirmarkerande)(utan orsak)
-HÖHÖHÖ..får jag oxå en..såg sig om ..mer flinande än leende,
så han såg inte att jag redan var på väg att hälsa honom på samma sätt,
han blev så snopen att han sa inget på en stund..

..tyvärr är det en ovana(?),att .."all beröring" är "böögig",om det inte är frun.
det är ju..bara..att visa hjärta.

2
jag är aktiv i en förening,vi hade årsmöte även förra året,
som jag var med o arrangerade
jag gav alla som ville en välkomstkram *ler*
(män och kvinnor)
Vi är/var då 300-400 medlemmar..alla kommer ju inte på årsmöten..,då hade jag väl blivit väl trött i armarna *skratt*
fixa kaffe oxå..

Ingen nekade..och de flesta visade glädje för .beröringen *ler*

penke

#9 Jag är nog av en annan uppfattning när det gäller det där uttrycket "ta skada av".

Just detta att män inte har lika lätt att krama varandra är väl just en sådan känslomässigt hämning som uppstår av att man inte som barn vare sig fått det eller sett det i sin närmaste omgivning.

Jag är likadan själv och tycker att det känns högst obekvämt att krama en man, men jag tror att det är en hämning jag har som är skapad av hur jag växt upp och rent teknisk har jag därmed tagit skada.

Min syster är gift med en man från Uganda och han kramar alla. Jag tycker att det är svårt och att det känns som att krama en byrålåda, men han tycker att det är fullkomligt naturligt.

Så som jag ser på det har jag tagit skada eftersom jag inte kan vara avslappnad och naturlig som när jag kramar min syster.

I min barnaåldern hade jag två hem, och jag fick vandra mellan de efter min egen vilja. Jag har inte tänkt så mycket, om de andra människor i min omgivning kramade varandra så mycket, men mig kramade alla som jag mötte på mina vägar. Då blev det bara så, att kramar är så naturlig sak för mig. Så det har blivit till mina barn och vänner också.

#14 Vi brukar ju tycka lika om en hel del, men i fallet om att man inte gillar att krama män skulle bero på att beröring saknades i barndomen, där håller jag inte med dig. 

Visst kan det vara så i många fall, men inte generellt som du skriver i ditt andra stycke.

# 11

Har märkt att många män inte gillar då karlar kramar karlar. Däremot då tjejer kramar tjejer, säger dom inget…var därför nyfiken på vad ni anser om detta.

Absolut inget missförstånd…men man kan undra vad det beror på…vad som är skillnaden

#17 Generellt sett är jag övertygad om att det handlar om känslomässiga hämningar som kommer av att pojkar behandlas annorlunda av framför allt sina pappor.

Ungefär som jag berättade i en annan tråd om en kompis till mig. De har tre pojkar och när jag ville pausa ett telefonsamtal för att jag ville krama och pussa mina barn godnatt, svarade han -"här pussas och kramas det inte".

Jag är övertygad om att det leder till hämningar. Min kompis föder upp en ny generation känslostörda män som jag ser det.

När jag har diskuterat detta med min kompis säger han att det är fjolligt, fjantigt osv, att de är grabbar och inte håller på med tjejiga beteenden. Såna svar är för mig ett belägg på just detta att det handlar om hämningar.

När han väl vill ha kroppskontakt med sina pojkar, ja då heter det -"ska vi brottas?".

# 18

Tråkigt…att det ska vara så…

kramar om mina nära och kära.

Det finns väl inget mysigare än att krama om barnbarnen.

Men det var inte så mycket kramar i min familj när jag växte opp.

Tror inte det var så vanligt hos mina kompisar heller.

Hemma kramas vi mycket och ofta och beröring är något naturligt.

Däremot är jag mer skeptisk till beröring av mindre bekanta människor.

Det här med beröring när man arbetar i vården är inte helt enkelt heller.

Alla gillar inte kroppskontakt.

Jag själv har varit med om att bli struken över huvudet eller kinden när jag legat inne i all välmening och har upplevt det oerhört frustrerande. Jag vill inte att någon ska ta i mig sådär hux flux när jag mår som sämst.

Det gäller att ha "fingertoppskänsla" och försöka ana vad som är bäst. Det är svårt.