Kan du ge något exempel på vad du menar med att lära sig tänka själva… ? Låter intressant tycker jag.

Vissa saker måste barn göra som vuxna säger, och då tänker jag på sånt som kan vara farligt, oftast för små barn. Sitta fastspända i bilen, hålla i handen eller dy när vi går över gatan, vara försiktiga med tändstickor och knivar osv. För övrigt finns det säkert många sätt att tänka bra på…

Jag har aldrig trott på förbud, hårda ord och strikta regler.

Vi har alltid försökt att jämka om vi inte kommit överens.Jag tycker också att barn bör få vara delaktiga i familjebeslut.

Vi har heller aldrig varit noga med att man ska komma hem en viss tid.

Jag har stor förståelse att man inte vill lämna en fest eller vad det nu kan vara när det är som roligast.

Däremot har jag varit noga med att sonen skulle höra av sig. Tack gode Gud för mobiler

#1

Som t ex gå ut i kylan med för tunna kläder så fryser man, eller spenderar man hela veckopengen på en gång så blir det inte mycket kvar resten av veckan. Eller är man dum mot andra så tenderar dem att vara dumma tillbaka.

men visst i vissa fall måste barn göra som vuxna säger. Det jag värjer mig emot är vuxna som tycker att barn alltid ska göra det.

#2

jag har aldrig haft fasta tider för mina barn. det hade inte jag heller när jag var barn. Mamma sa alltid att; kom hem när du tycker kvällen är slut - men det var ett förtroende som underförstått inte fick missbrukas. hade jag tänjt på det hade det nog blivit andra bullar.

barnuppfostran!! Det är ett stort ämne.

O jag tror inte att man kan behandla någon lika.Så då fins det ingen led tråd.

Det som man önskar som förälder är ju att ens barn skall få ett bättre liv än vad jag fick.Med mer möjligheter..

Men så som jag ser det.

Så är det en mall o där skall barna passa in i..Gör dom inte det så får dom en diagnos o sen lite piller..

Själva bestämma.-Ja dom flästa barn kan upfostra sig själva.Men sen fins det dom som man måste säga till o visa o berätta vad som händer..

Sen något som inte är så många som gör..Det är o visa barn respekt!!O barn skall visa mig respekt…

barn i dag är inte barn.Dom är något av vuxna som inte vet hur värden är..Utan dom tror…

Klart man måste lära sina barn hur verkligheten fungerar, det är väl det man lär sej av. Värre då om barn fostrar varandra, om inte föräldrar har tid utan barnen lär av andra barn…

Min pappa som var gammal och mycket gammal till sinnet förbjöd det mesta… jag har många gånger funderat vad jag hade varit idag om jag inte gjort som jag själv ville, provat och fått egna erfarenheter…

Ordet fostran får så besk klang på något sätt…

Jag tänker inte att jag "fostrar" mina barn utan snarare att jag vägleder dem…

Man måste kunna prata och resonera om saker, inte vara en diktator med marionettdiciplin…

Men jag tror att vissa blandade ihop begreppen när det där om "fri uppfostran" kom på tapeten. De tolkade det som fri från istället för fri…

Hmm, jag vet inte om det egentligen är någon idé att ens ge sig in i en sån här diskussion. Detta är ett ämne som tillsammans med politik och religion verkligen är riskämnen där man oerhört lätt hamnar i dispyter.

Jag kan bara generellt säga att det stora anslag som brukar sitta på BVC är en bra grund. Jag kan inte ordagrant vad det står på det, men det handlar i grunden om att det man ger, det får man.

Sedan tycker jag att man som förälder behöver inse och ta till sig vilket enormt ansvar ett barn är. Där brister oerhört många föräldrar.

Jag kan ge ett par exempel på sånt ur min egen bekantskapskrets. En kompis jag har sa en gång när jag ville avbryta ett telefonsamtal med honom för att jag skulle krama och pussa mina barn godnatt, att "här pussas och kramas det inte".

Hans tre pojkar växer med andra ord upp till tre nya känslostörda män.

Ett annat exempel är en familj vi känner med barn i våra barns ålder. Mamman läser ganska dåligt och pappan kan varken skriva eller läsa ordentligt. De har aldrig läst för sina barn någonsin på grund av sina egna läsproblem.

Det tycker jag är hemskt. Små barn är helt okritiska och man har verkligen en chans att öva på sin läsning genom att läsa enkla texter som Nalle Puh och liknande.

De för vidare sina läs- och skrivsvårigheter på sina barn och jag känner stor sorg för deras skull. Jag tycker inte att det är att ta sitt föräldraansvar. Man måste göra vad man kan för att barnen inte ska få samma problem som föräldrarna, med utanförskap och andra problem som följd.

Nu har den äldsta pojken fått byta skola inför starten i fjärde klass. Han har såpass stora problem att han inte har velat gå till skolan alls. Minsta killen är bara tre år och föräldrarna har fortfarande chansen, men de tar den inte.

Det finns så mycket värden i att läsa för sina barn, både för barnen och för en själv. Den gemensamma stunden innan sovdags är någonting mycket värdefullt och barnen vill gärna att jag läser för dem trots att de läser lika bra själva nu som vad jag gör.

Nu har jag sagt mycket mer än vad jag tänkte från början, så nu kniper jag igen.

#8

Du har rätt peter - att läsa för sina barn är nog det bästa man kan göra för dem.

jag läste jättemycket för mitt äldsta barn, men när de andra kom flera stycken på kort tid så orkade jag inte.

jag ser resultatet tydligt nu. Min äldsta läser böcker men de yngre gör det inte. Det är sorgligt

Hmm, säger som Peter - stort ämne det här.

Vi har väl aldrig varit strikta på regler, däremot att man ska visa respekt. Respekt för andra människor (gamla som unga som barn), djur och natur och visa empati. Man ska vara ärlig och försöka göra sitt bästa, mer kan man inte. Förstå värdet av saker. S

edan är jag väl lite mer än min man så att jag tycker att man ska prova att byta glödlampa eller vad det nu är själv för att kunna klara sig när man flyttar hemifrån, för det är ju dit vi kommer en vacker dag. När de ska klara sig själva…

Jag har ju inga egna barn. Så jag borde väl knipa helt.

Men jag kan säga att om jag hade haft egna barn, hade jag lärt dem att bli självständigt tänkande människor. Och jag hade lärt dem att handskas med pengar. Plus att jag hade fört in till dem att ALLA slags känslor man känner är OK att känna, men man måste lära sig att uttrycka dem rätt så att man inte gör illa någon annan. Och jag skulle ha sett till att aldrig aldrig ALDRIG skratta åt dem, eller håna dem.

#11 Du hade varit en underbar mamma Kloka ord.

#12 Tack, det var underbart fina ord att höra!