Härligt med sådana vänner…

kram Jile

Låter alldeles underbart !!

Man tar upp tråden, där man tappade den sist.

Ingen prestige i vem som hörde av sig sist…..

Visst är det härligt!

Finns här fler som upplevt/upplever samma någon gång?

Jaaa, vi var flera som bodde grannar och umgicks när våra barn var små, och det är alltid så härligt att träffas nu fast vi inte ses så ofta, Vi är flera som flyttat ut och bort

Jag har en brevkompis i Luleå. Vi skrev brev till varandra från vi var ca 10 år.

För några år sedan var jag i Luleå för första gången på över 10 år och vi fira 40 års jubileum. Har inte träffats särskilt ofta under dessa år.

Men när vi träffas pratar vi som om vi pratas vid varje dag. Brukar bli ett halvt dygn som vi bara pratar om allt.

#4 och #5 Det är så skönt när det faller sig så naturligt!

#3 Ja oh ja..nu vet jag inte vad katten gjorde här..

Jaa, jag har en kompis sen 23 år och i bland går det lång tid innan vi ses eller pratar i telefon men det känns alltid som om det var igår.

Ofta är det så att den ena börjar på en mening och den andra fyller i och fullföljer

Det är fint med sådana vänner

Har min bästis som jag kan prata med om precis allt, det kan gå ett par månader eller så mellan varven sedan jag flyttade men vi pratar på som om det var igår vi sågs.

#7 Va? Vad mear du med det om katten?

#8 Då känner man varandra väl!

#9 Det är precis så det ska va!

# 10 Schyyys. Cristine har prepparerat sin rygg med snapps idag. Kan det möjligen vara därför hon är lite virrig ikväll.

#10 Att katten måste ha klivit på en tangent för att bokstäverna blev så stora, han var uppe på bordet.

*S* jag behöver nog mer än två snapsar för att bli mer virrig(det är jag ändå).

#12

Min bästis har jag kännt sen 3 års åldern. Vi har lekt, gått 9 år i samma klass och fortsatt umgås genom åren. Visst har det varit perioder när vi inte träffats så ofta, men då ringer vi varandra minst en gång i veckan.

Vi brukar fira midsommar tillsammans och vi har alltid skitkul. Tur att våra män kommer överens och trivs ihop också.

Önskar att alla hade en sån vän som man alltid kan lita på i alla lägen. Det betyder så otroligt mycket.

#14 Det är som om en sådan vän känner en lika bra som man gör själv….om inte lite bättre ibland.

När jag gick in i väggen för några år sedan så dök det plötsligt upp vänner som jag inte träffat eller haft kontakt med på jättelänge. De formerade sig på något sätt och var ett fantastiskt stöd. Inte så att de var där hela tiden, men överhuvudtaget att de dök upp och accepterade mitt tillstånd och liksom bara stöttade. Nu har vi inte alls så mycket kontakt igen. Men när det blir problem så finns vi där liksom.

#16 När jag var i samma situation så var det två av mina som troget stöttade…de andra pep iväg åt nått håll….och där har de fått stanna!

Samma sak när min son gick bort. De två sedan förut stannade troget vid min sida, en kom till och de är mina allra bästa vänner nu.

#17 - då var de aldrig några vänner egentligen. De som pep iväg alltså.

#18 Nää….bekanta…på sin höjd.