#0 Jag förstår att du saknar din lillasyster Sisa!

Jag saknar min son, min far , mina mor- och farföräldrar bl.a.

Men jag vet och känner att jag har dem med mig och det är en tröst mitt i eländet.

Ja det förstår jag med att det känns tungt!

Jag har inte mist några nära anhöriga sedan jag var barn.

Då däremot miste jag en hel hög men det är ju så länge sedan så det känns mest overkligt att tänka på att jag skulle haft en storebror eller att min bästis, farfar, morfar eller mormor skulle ha levt när jag själv var vuxen.

Ja det förstår jag Sisa, när en nära anhörig går bort. Känner med dig och Gunilla.

Själv är det väl pappa jag saknar även om det är 17 år sedan han gick bort. Men jag var bara 24 år då och allt gick så fort.

Kram till er…..

Min mamma som gick bort i cancer den 18 mars 1981. Alltså exakt 29 år sedan. Sedan morfar -97 och mormor -05.

Saknaden försvinner aldrig men man lär sig att leva med den…

Saknar min mamma, hon gick bort då jag bara var 17. För 2 år sedan miste jag min älskade pappa, det blev olidligt tomt efter honom.

Visst lär man sig leva med saknaden, men det känns inte som den avtar.

Jag har faktiskt aldrig mist någon verkligt nära anhörig. Så jag vet inte vad det innebär .

Men när en god vän till familjen, som jag dessutom flera år tidigare varit oerhört förälskad i, dog, så tog jag det hårt. Sorgen höll i sig något halvår.

jag miste min mamma nästan exakt ett år sen , jag tycker jag kommer över eller rättare sagt kan hantera det bättre nu ,andra värderingar har jag fått sparar inte på nåt kostar på mig i regel ,det var jag sämre på tidigare     man får unna sig och andra  medan man lever

Min pappa dog våren -94,  
efter det har även morföräldrarna och fem av pappas syskon

Tänker ofta på..  speciellt pappa och blir glad 

Har alltid tänkt att han har det bra, men det klart det är störande när man inte kan träffas och snacka.. så mycket jag skulle vilja säga och få veta.

Ja det är många men särskilt mina föräldrar.

Min pappa dog samma dag som han fyllde 59 år. Det var på sjukhuset och han fick gratulationsblommor med bud i samma ögonblick…Tre dagar senare födde jag mitt äldsta barn, tre veckor för tidigt. Min mamma avled 24 år senare…

besöker ni graven ofta

#11 Ja hela sommaren har jag vattnat och nu när det blev vinter har jag satt ljus varje helg. Tom skottade mig fram på min pappas födelsedag och satte ljus, inga andra kom fram till gravarna.

Tycker det känns fint att göra det.

´Tände ljus när han fyllde år och när jag var på en seans med Maria-Therese Bohman så började hon nästan med mig direkt, jag trodde inte att jag skulle få någon hälsning av alla som var där.

Hon sa att hon hade en man med sig och att han tackade för att jag tänt ljus för honom och tänkt mkt på honom. Han kom med en bukett rosor också. har du fyllt år sa hon…ja jag har fyllt 40 år sa jag.

Så nog ser de vad man gör alltid……

jag har väl inte den andliga ådran i mig ,känner väl inte så speciellt när jag är där fast det var såpass nära är väl mera i minnet

# 12

Så fint, Jile…det tror jag med, dom är med oss överallt…hela tiden. Jag åker också ofta till graven…vilken årstid det än är. Tänder ljus, sätter blommor och pratar lite med dom där i Paradiset…vi möts igen…

Kramar från Sisa 

Jaa många, men speciellt mina föräldrar. Pappa gick bort i maj år 2000 och 21 månader senare fick han sällskap av mamma.

Det händer fortfarande att jag kommer på något jag skulle vilja fråga dom om och sekunden senare inser att det kan jag inte.

Saknaden finns men jag vet och känner att dom finns med mig/oss

#11 Går ofta förbi mina föräldrars grav och tänder ljus. På sommaren ser jag till att det är fint där med lavendel och rosor som de tyckte så mycket om.

#12 Vilken fin hälsning du fick Jile! Jag kanske inbillar mig, men min pappa känns ofta väldigt närvarande…. Hoppas det är så!

Jag saknar min lillebror mycket. Han dog i AIDS den 7 juli 1995, knappt två månader efter att vi hade flyttat hit. Han ville så gärna komma och se vårt nya hus, men han hann inte.

Han har ingen grav, det ville han inte ha. Han ville bli kremerad och spridd i minneslunden. Jag har ett foto av honom på mitt skrivbord som beskriver det han älskade mest av allt - att vistas på Gotland under sommaren med sitt staffli och sina penslar.

Jag saknar honom mycket och det faller tårar när jag skriver detta. Min bror blev 35 år.

Jag saknar min mormor otroligt mycket fast det är 30 år sedan i år hon gick bort.

Men jag vet att hon finns med mig. Jag känner hennes närvaro väldigt ofta.

De som jag saknar mest är föräldrarna, två syskon och ett syskonbarn.

#14 ja visst är det fint och hedrande tycker jag.

kram