Hade hon inte en olycka?
Jag har inte följt det men hörde när jag gick förbi om den.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
va KUL !!!!!!!!!
har "missat" sporten…
hörde om krashen och nu detta *Ler*
hon är en tuffing,
när jag fick höra det igår,sa jag bara:
är inget brutet så..
Vilken donna !!
penke
Jo hon krascha ju i störtloppet igår. Men idag så vann hon brons i kombination (tror jag). Har radion på.
Hörde på radion att hon gjorde sin säl efter det var färdigt att hon fått brons. Det är ju den hon brukar göra efter guld, så hon tycker nog själv att hon verkligen vunnit idag.
Tycker det är så strongt.
Då tycker jag att det var super av henne att ta det efter en sådan olycka.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Ja det var verkligen en bragd att ens resa sig upp efter en sån krasch i över 100 km/tim och en flygtur på över 60 meter. Ingen tode att hon ens skulle vara vid medvetande.
Att sedan klara av att genomföra kombinationstävlingen dagen efter är bara det en superbragd och dessutom att placera sig. Nu var det visserligen Lindsey Vonns uråkning som gjorde att Anja fick bronset, men så är det i sport.
Jag är ingen sportgalning, men när det är VM eller OS tittar jag om det finns svenska deltagare. Jag VILL se, så det har ingenting med att inte våga vägra titta att göra.
Hon var suverän och vilken revansch efter vurpan igår. Vilken tur att hon inte slog ihjäl sig!
Bronset var hon verkligen värd 
Jag gillar när idrottare besegrar sig själva och gör det som egentligen ingen vare sig förväntar sig eller kräver av dem, och gör sådant ingen tror att de kan!
På samma sätt tyckte jag att Björn Ferrys guld i skidskytte var välförtjänt eftersom han haft en så motig säsong.
Inte så att jag missunnar Kalla hennes guld, nej tvärtom! Det är också himla kul, eftersom hon är såpass ung och just i början av karriären.
Men för dem som haft det motigt, är det extra roligt att det sedan går bra! 
Vi får inte glömma, att det ligger mycket jobb bakom…Dom är verkligen duktiga! 

Man kan oxå fundera lite kring hur hårt de driver sina kroppar… hur mycket som är krav, egna och andras, som får dem att göra saker man kanske egentligen inte borde. Man har ju bara en kropp och den tål inte riktigt vad som helst…
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Jag hade tårar i ögonen när jag såg henne på blomstersermonin. Det är den största bragd jag sett i detta OS att kunna komma tillbaka blåslagen o ha ont i hela kroppen och ändå ta brons. 
Vilken tjej. Hon kunde slagit ihjäl sig. Jag våga knappt titta på hennes störtlopp igår.
Sen ska vi inte glömma Majdics brons heller på sprinten. Hon trilla ner i ett stort hål när hon träna och slog sig och hade ont så hon skrek när hon körde sina lopp men tog ändå brons. Nu har hon avbrutit OS efter en 4-5 brutna revben.
Jag styr själv mitt liv med mina tankar o känslor.
Jag är heller ingen sportälskare men visst blir man stolt när det går bra för våra duktiga idrottare! 
Men det blir aldrig mer lika roligt som det var när Ingemar Stenmark regerade i backarna. Det glömmer man aldrig. Hela Sverige stannade när han skulle åka 
Stenmark, var och kommer nog alltid vara speciell. Gick i skolan då, och vi fick gå ifrån och titta när han åkte. 
#15
ja jag jobbade som elevassisten då. När Stenis skulle åka så samlades alla, både elever, lärare och rektorn och tittade tillsammans. Det var speciellt 
NU skriver motvallskärringa. Jag tycker sport är ett fritidsintresse som vissa kan leva på. Och det är ju kul för den och många andra. Och jag hejar på de som tävlar
Men om hon var så skadad som det skrevs och sas. SÅ tycker jag det varit en större bragd att låta bli att åka. Visat att sport inte är allt. Det är trots allt en lek. En lek vi borde leka allihopa i lagom former.
Livet är ju värdefullt. Vad är en vinst i en livsfarlig backe. Mot att få röra sig och må väl resten av livet.
Nu hukar jag mig eller springer o gömmer mig-
Var rädda om varandra

Hehehehe, jag håller med dig till viss del signemo! Vilket jag beskriver i #12 jag tänker att kanske går man till överdrift för att vinna är viktigare än allt annat?
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Tror jag inte du behöver göra Signemo.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Tittut. Då kikar jag ut igen
Var rädda om varandra
Signemo du behöver inte alls huka dig men jag tror det att det ligger mer bakom att hon valde att tävla fast hon har ont.
Precis som när man blir avkastad av en häst så måste man upp på ryggen igen så fort det bara går, om man kan fysiskt, för att det inte ska sätta sig i huvudet så man blir rädd för det.
Jo så är det faktiskt!
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Självklart väljer man att tävla om man kan stå på bena. Det är ju allt vad dessa mäniskor lever och andas för hela året runt.
Att vinna hundradelar 

Jo så kan det ju säkert vara.. Det jag brukar reagera på är att man glömmer att livet är värt mer än en vinst . Sen finns det ju sport eller andra aktiviteter som är väldigt riskfyllda. Å så länge det inte är ett måste så känner jag att man skall vara mer rädd om sig.
Var rädda om varandra
#24
jaja var och en får bli salig på sin facón. jag skulle aldrig göra det. jag sportar bara med tre små och en större hund varje dag i kampen mot grannarnas katter 
jämförelsen med Stenis har jag oxå gjort idag
hon har varit fantastiskt bra förrut,men ..
Nu har hon gått "om" stenis..
att hon skulle som signemo skriver..avstå..!
finns tyvärr inte
ska hon vara på toppen har det ett pris
åka skidor är vad hon kan
(syrran hennes är den som kan läsa böcker o sån´t……….)
penke
LIten fundering. Varför skulle hon inte avstå. Jag förstår att om man är intresserad så är det som ett vanligt jobb och väldigt viktigt och så.
Men varför måste man vara på toppen en period i sitt liv om det innebär att man riskerar att livet tar slut eller man blir invalid .
Men vi tycker ju olika och det respekterar jag. Jag är van. Min käre man är en inbiten sportfantast. Och jag tycker bara att det är som vilken lek som helst. Alltså inte värt att riskera livet för.
Jag är iallafall glad för att det gick bra för henne. Men hade varit lika stolt för henne om hon valt att avstå.
Att röra sig är viktigt och det finns så många härliga sporter som man inte riskerrar livet i.
NU lovar jag vara tyst
Var rädda om varandra
Nog tror jag att det spelar in att det är hennes sista OS att hon tävlade igår igen, men tror faktiskt hon värdesätter sig själv så mycket att hon hade avstått om det inte var för den psykologiska faktorn. För hon vill nog tävla säsongen ut. Och hade det satt sig i huvudet på henne så hade det bara varit för henne att lägga av på en gång.
Signemo jag tror en del ligger i det du själv säger. Att för dom är det ju ett jobb och det är bara en kort period under deras liv och så är det ju med många sporter, tyvärr får man ju lov att säga. För mycket av sportens tjusning har ju försvunnit tack vare det elitiska tänkandet.
Men det är deras liv och man får hoppas för deras skull att dom tar vettiga beslut.
#17 Nja, det vore väl en sak om hon hade blivit såpass skadad att det var farligt för henne, men nu handlade det om en blödning i vadmuskeln och x antal blåmärken.
Hon vann kampen mot sig själv, rädslan. Det är ju samma grej som att man säger att om man ramlar av en häst ska man upp igen på en gång.
Viljan och kampen över sig själv är i sig en bragd, det är ju därför jag gråter med henne när hon tar emot medljen och blommorna.

Jag är jätteglad för hennes skull men håller ändå med sognemo.
Hur skadad hon är vet man ju inte än då blödningen låg så långt in i muskulaturen så att man inte kunde behandla den. Hon blöder fortfarande (i lördags) och hade ingen känsel i benet… Det är fullt tillräckligt för att ta ett par dagars vila tycker jag!
Sedan vet jag oxå att man måste bemästra rädslan och det gjorde hon ju direkt efter, men att sedan fortsätta tävla… Nu är det ju hennes liv och hon ska absolut göra som hon själv vill. Jag hoppas att det går bra för henne!
Men det får mig ändå att fundera kring vår syn på våra kroppar som redskap som ska tåla vad som helst i vår egen kamp om att vara duktiga, bäst, vinna, synas, tjäna pengar, prestera osv osv. Alltså inte bara om Anja utan överhuvudtaget.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.



