Vänner
Jag tittar in här och skriver lite bara och vill fråga om ni anser er vara en sann och pålitlig vän till de som ni anser er vara vän med?
För det måste väl vara livskvalité att vara en sann och trogen vän och att ha flera sånà?
Det är något som jag känner i alla fall.
Hej Yssa! jag tror inte att jag har sett dig tidigare här på sajten, så jag passar på att önska dig välkommen hit 
Som svar på din fråga så anser jag mig var en mycket god och pålitlig vän till vän till dom som har rätt att förvänta sig det av mig. Dom är inte särskilt många.
Men varför frågar du? Känner du dig sviken av nån trodde var din vän?
Jag ska nog hålla till på relationer kanske istället?? Tycker bara att livskvalité låter så bra för det vill jag me ha.
Kanske ska tacka för att jag är välkommen kommer kanske inte skriva så mycket för de tog ett tag innan jag börja skriva nåt.
Det blir för personligt men sviken har ja nog blivit ja. Men jag deppar inge för det.
Ber om ursäkt för jag har problem med händer och de blir fel när jag skriver ibland.
Kom att tänka på en sak att man skulle kunna ha en sajt som heter livslust!!
Jag har flera vänner, som är mycket goda vänner. Det är härligt att ha goda vänner att prata och skratta med, och att prata allvar med också
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Jag har upptäckt att vissa som jag trodde är mina vänner visar sig inte alls vara det…..
#2
Det händer av och till att medlemmar skriver om sina personliga problem här och det gör inget. Vi försöker peppa varandra så mycket vi kan.
Men vad som gäller här på Livskvalitet är att ingen av oss är experter - som man kanske är på sajten Relationer (?) men det vet jag inte för jag är aldrig där.
Du behöver inte be om ursäkt Yassa. Här tar vi det som det kommer - här finns masor av härliga mäniskor som ställer upp när det behövs - så återigen - känn dig välkommen 
Det är väl kanske för andra som för mig. Många bekanta men väldigt få som kan räknas som riktiga vänner.
Jag tror att man ska ha samma förväntningar av sina vänner som man har av sig själv. Inte förvänta sig att vännerna är några "övernaturer" som man kan förvänta sig mer av än av sig själv för då blir man besviken på dem en dag.
Jag har bara ett par få riktiga vänner. Men dom är verkligen riktiga vänner som jag litar på och dom vet att dom kan lita på mig.
Jag har en ganska enkel regel som jag försöker leva efter. Att vara mot andra som jag vill att dom ska var mot mig och den regeln försöker jag följa oavsett om jag träffar en av mina vänner eller en främling.
Eftersom jag alltid tyckt om människor och tydligen varit lite för godtrogen ibland så har jag åkt på några smällar under mina år så nu måste jag känna in vilka som är mina riktiga vänner innan jag riktigt kan lita på dem. Men ibland kan det gå snett ändå.
Jag har många bekanta men bara en vän som jag riktigt kan lita på. Eva var också en sån vän men hon finns tyvärr inte kvar här på jorden längre.
Sen har jag familjen men de räknar jag inte med här de kan jag också lita på.Sen är ni alla här mina fina vänner.
Jag ser nu hur det varit med två av mina väninnor ett tag de är inte mina vänner längre bara goda bekanta. Jag ska aldrig mera prata förtroligt med nån av dem för det fick jag bara skit av i allafall det trodde jag inte om den ena men tyvärr så vart det så i allafall.
Jag kan ansluta mig till majoriteten här genom att säga att jag har några få vänner, kanske 4-5 stycken, men jag har ett enormt nätverk av bekanta genom mina verksamheter.
Kanske är det så många som 200-300 personer som jag känner genom föreningslivet, bågjakten, reptilintresset och den vanliga jakten och som jag umgås med tillfälligt då och då.
Jag är inte godtrogen och förhåller mig ganska reserverad tills folk har "lagt korten på bordet". Min bror däremot, har åkt på riktiga blåsningar flera gånger genom att han litar för blint på folk.

Yassa, vi är många som blivit svikna av sådana vi trott varit våra vänner. Sådana som vi själva ställt upp för i vått och torrt i åratal bara för att sen inse att de aldrig skulle göra likadant tillbaka, tvärtom.
Det är hårda smällar!
Själv känner jag att jag backat undan jättemycket och ställer mig ytterst tveksam till vänskapsrelationer numer. Har fått lite svårt med tilliten och försöker göra som peter skriver, vara avvaktande tills man fått grepp om personen ifråga.
Tyvärr kanske det får till följd att jag avstår från vänskap pga rädsla för att hamna i samma skit igen, men hellre det!
Hur gör du Yassa?
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
" Många människor som tror sej ha skapat, ett hem att leva i
märker ganska snart, att dom bara öppnat ett värdshus för sina vänner… "



Jag är en sann o pålitlig vän till dom som jag verkligen litar o tror på, och som jag känner att jag också kan lita på. Det har jag ett fåtal 4-5 st. 
Har också blivit sviken av många som jag trott varit mina vänner. Ställt upp i tid o otid, sen goodbye. Därför är jag väldigt försiktig idag innan jag släpper någon in på livet. 
Jag styr själv mitt liv med mina tankar o känslor.

Jag är en sann och pålitlig vän, har 4 nära vänner som jag litar helt på. Jag är en social person och gillar att träffa nya människor men förhåller mig avvaktande tills dom som Peter säger lagt korten på bordet,
Jag är en sann vän till dom som förtjänar det och det är inte många men jag är lyckilgare att ha sett vilka jag inte kan lita på än att gå och tro att dom är mina vänner!!!
#15
jag tror att dom flesta håller med dig om det Yssa.
#15 Det lät mycket bra tycker jag med….

Det var lustigt att läsa att flera hade 4-5 vänner. Har själv bara 4, men en hel del bekanta.
Tyvärr har jag även måst sluta träffa människor som jag trodde skulle bli bra vänner, när det visade sej att de var energi-tjuvar. De tog mer än det gav och till slut fanns JAG inte kvar.
Far ej fortare fram än din skyddsängel flyger!
#18 Det känner jag igen…
Jag låg 14 månader på sjukhuset med totalförlamade armar och ben i början av 90-talet. Då blev jag oerhört snabbt varse vilka som är mina riktiga vänner.
Peter det där blev jag själv varse om när min son var liten och sjuk de första nio åren.Samt när jag själv gjorde illa mig och inte kunde vara den som alltid ställde upp för andra. Då fick jag också se vem som var mina riktiga vänner. Tyvärr så har de som var mina riktiga vänner flyttat många mil från mig och en del har gått över på andra sidan.
Jag har även bekanta som mist sina barn och de har berättat hur vissa av deras bekanta även grannar gick stora omvägar när de möttes ute eller på affären.
Jag tror att vissa personer inte vet hur de ska göra vid både sjukdom och dödsfall så det är kanske därför de inte törs komma eller höra av sig.
Jag har många bekanta och en del vänner men det finns bara en riktig vän som jag vet att jag kan lita på.
Själv försöker jag vara en god vän till alla men jag vet inte vad andra säger och tycker om mig det får stå för dem.
Om det uppstår problem tycker jag att man ska prata igenom och se om det är nått som går att lösa ibland går det och ibland går det inte.
Kan bara svara dig Kort.Har inga vänner som jag behöver smöra för.
Lena.P är jag i verkliga livet.