Eller för den delen en mors beteende mot sitt vuxna barn?

Syskon kärlek o mors kärlek, Ska man acceptera vad som helst?

Nej Jeremina! Det ska man inte göra.

Här handlar det om att göra ett val. Om det är riktigt illa och samtal inte fungerar sinsemellan. När man sitter fast i mönster och inte kommer någonstans.

Då är det viktigt att ställa sig frågan:

Vill jag ha dessa personer i mitt liv eller inte?

Det är en viktig fråga och ett stort och tungt beslut, innan man har bestämt sig.

Det handlar om att ta ansvar för sig själv och sitt egna liv.

Jag vet, Jag har varit där.

Jag valde bort min mamma ur mitt liv.

Jag håller med rore.

Det brukar sägas att man kan välja sina vänner, men inte sin släkt. Jag håller inte med. Är släkten destruktiv för mig, ja då är det dags att välja bort den. Rore skriver mycket bra!

För mej känns det som att det är naturligt, att inte välja bort sin släkt. Vi har haft en del tragedier, men alltid stöttat varandra.

Min mor, min far och min lillasyster är borta. Den syster jag har kvar bor långt bort, och jag saknar henne och hennes familj så mycket-varje, varje dag…

Tycker som flera andra att man inte ska acceptera vad som helst inte ens från släkt. För man måste få må bra själv. Jag har själv varit tvungen att skära ned på umgänget med familjemedlemmar för att jag ska kunna må bra.

Jag tror inte ett dugg på att blod är tjockare än vatten.

Jag har valt bort min syster. Blod är inte tjockare än vatten… När man försökt allt och inget fungerar… Då är det dags att ge upp, önska den andra ett bra liv - men att byta stig…

Har valt bort mina föräldrar ett val jag gjorde för över 7 år sedan.

# 8 Säger som du, har man försökt allt o det inte fungerar är det dags att ge upp o tänka på sig själv o vilket liv jag vill leva för att må bra.

Syskon har jag inga.

Jag har som evrekaw valt bort min syster, även för mig var det den sista utvägen, för att få lite lugn och ro i mitt liv.

Blod kan nog vara så tjockt så att det inte flyter alls… som en blodpropp sätter igen, skapar kaos och död i den omkringliggande vävnaden

# 10 Så sant så.

#10 En bra beskrivning…

Valt bort syster och far, finns begränsningar även när det gäller släkten. En bra beskrivning, Hoppfull

tack hörrni tjejer! Jag tycker att det är så skönt att få veta att det här inte är så ovanligt. jag levde förut i den bilden av att "alla" familjer trivdes ihop och hade det bra. Jag skämdes oehört och försökte verkligen ändra på mig så att det skulle fungera. När jag kom till vägs ände och insåg att det inte går kändes det som ett enormt nederlag och som att det var mitt fel.

Idag ser jag verkligen helt annorlunda på saken och vet dessutom att det inte alls är så himla ovanligt att familjer har ganska skakiga band och stora problem i sina relationer.

Det var nog så förr, familjen var helig och man skulle hålla ihop. Kan vara svårt att "lära gamla hundar sitta"!

Men det viktiga är väl att man har ett bra liv själv, och kan man inte ha det tillsammans med sin familj, så är det inget att göra åt. Tragiskt är det, men jag tycker man ska släppa taget och gå vidare…

Kram Sisa

#14 Jag håller med dig. Man skäms. ALLA andra verkar ju ha det så fantastiskt. Men som sagt det finns en baksida, alla familjer har små eller stora hemligheter…

#16 Ja, precis så! Att bryta är något av det bästa jag någonsin gjort även om hela familjen tyckte att jag var helknäpp och en svikare.

#17 Det är bara att gratulera att du hade modet. För det krävs en hel del mod och övervägande. När man väl har tagit steget så är det däremot en befrielse

#18 jag såg det aldrig som mod utan som ren överlevnadsinstinkt! Hon var så elak så jag grät i flera veckor när hon hade hört av sig… så att bryta kändes aldrig som något modigt, tvärtom som ett fegt och egoistiskt svek. Men efteråt har jag ju förstått att det inte alls var så och att jag gjorde helt rätt!

Jeremina. Du ska göra hur du känner vara bäst för dig.

Jag själv brytte kontakten med min (biologiska)mor först och sedan även med min (halv)syster när vår mor dog år 2000. Jag har bott i annat land än de över 40 år. De kändes vara främlingar åt mig. Blodsbandet betyder ingenting för mig. Mina fosterföräldrar var mina kära föräldrar även i avståndet. Nu är även de borta.

Pirkko

Tror inte på blodsband…visst är det tråkigt att ha dålig kontakt med sin familj men kanske bättre bryta kontakten än att må dåligt.

Har själv en lillebror "adopterad" som jag har mycket bra kontakt med men däremot sämre kontakt med min biologiska syster. Vi råkar ofta i luven på varandra.

Just därför tror jag inte på blodsband.

På Existens skulle vissa svarat mig att det handlar om dålig Karma. Att man rår för själv om någon behandlar en illa……

#20 Visst kan man älska de som inte är i blodsband med en själv till och med mer. Min farfar var inte min biologiska farfar men han var min farfar och jag älskade honom så mycket! Jag grät nog i 3 veckor i sträck när han dog…. Nu har jag så många fina minnen av honom att tänka på.

#21 Ja, Nicken vi måste tuffa till oss lite mera du och jag mot vissa av våra nära…. Kram Jeremina!

#22 Men det tycker jag att man ska tolka som att det är dags att bryta mönstret, dags att sluta ta emot… för karma kan väl lika gärna vara att man får till sig i detta liv något man måste klara av. Som till exempel att stå upp för sig själv… jag tror inte alltid att karma ska tolkas så ensidigt som att de läxor vi har och får nu beror på att vi vara dumma och elaka tidigare. De läxor vi får nu kan ju lika gärna handla om att vi inte klarat att stå upp för oss själva (eller vad det nu är) tidigare heller och dörfär får vi den övningen i olika former tills vi gör det vi måste. Även om jag precis som du ofta får just det förenklade svaret. Men det är förstås bara mina tankar.

#24 Tack och åter tack för det Hoppfull för så ser jag det med!

#22 Jag "flyttade" saken till min mors och syrrans Karma när jag slutade kontakta de. Jag tänkte ta hand om bara min egen Karma, inte deras.

Det låter klokt Pirkko……

#27 Exakt, så gör jag alla vilka jag inte trivs med.

#28 Då är jag glad över att du är min vän…kram

#29  Kram.

Det där med karma är ju lite knepigt och man kan bitvis bli enormt trött på att alltid få den förenklade förklaringen slängd i ansiktet så fort man försöker förstå sin livssituation. För när det är sagt så tar ju diskussionen slut…

Det där med karma ja, Jermina… Det sägs… som jag har förstått det… Att släkten är svårare att komma ifrån än någon vi bara möter flyktigt i livet…

Därför möter vi de tuffaste motståndarna inom familjen - just för att vi ska gå några ronder och lära oss något av det… En utanför familjen som betett sig som min syster hade jag bett flyga och fara långt tidigare…

Om det ligger något i detta eller ej får var och en känna själv… Jag vet att jag lärt mig en hel del - även om läxan inte var varken rolig eller underhållande…

Jo men just det där svaret att det är du själv som åstadkommer allt som är jobbigt i ditt liv, det är karma, är ju så oerhört förenklat tycker jag.

Håller annars med dig fullt ut! och inte är jag Jeremina heller

#33 Nej jag vet att du inte är Jermina, men hon nämnde karma tidigare i tråden…

Karma är mer komplicerat än så… Jag tror inte man ska gå djupare än man orkar där… Jag skrapade bara lite på ytan. Ingen avsikt att dra igång något eller så…

Jag har läst massor om det men ännu kan jag inte säga att jag förstått allt… Tror ibland att man förstår det man klarar av att ta in av naturliga skäl… Har haft det rätt jobbigt själv. Tanken att jag själv bett om detta blir ofattbart och svårsmält… Ändå vill jag försöka förstå… Kanske blir det lättare att se/inse om man förstår helheten… Än så länge har jag nog bara förstått det hela fragmentariskt…

Hehehe, ja jag menade mest att jag hoppades att du inte tog illa upp för min kommentar när du ju faktiskt riktade dig till Jeremina… blev kanske lite otydligt där

Jag diskuterar gärna karma om jag slipper de som är så tvärsäkra och som bara klipper till med att -så är det bara! Då blir det liksom hopplöst att förstå… man ska bara förstå deras syn på saken som ju inte alls behöver vara helt riktigt uppfattad.

Jag är inte intresserad att diskutera karma alls!  det räcker för mig nu och det var vad jag menade tidigare i tråden!

 sorry Jermina, menade inte så… Ska säga nada mas

#37 Jag menade inget illa……

#38 Nej, jag förstår… en del plumpa saker har sagts i ämnet… puss på dig… no hang ups

#39 Kram tjejen…..