Så bra om du kan vara där som stöd. Glöm henne inte. Hon kommer att behöva stöd länge, länge. Jag är själv i samma situation, fast tiden har gått, som jag inte trodde den skulle kunna göra. Du skriver att din väninna är sjuk. Ännu mer viktigt då att du fortsätter att finnas för henne. När min stora katastrof inträffade så försvann hälften av vännerna. Efter det har jag fått flera kroniska sjukdomar. Med dom försvann nästan alla av kvarvarande vänner. Så det är lätt att bli isolerad. Så snälla, glöm henne inte.

Begravningar är ju aldrig kul, men kan bli väldigt fina. Faktiskt kan det bli riktigt uppsluppen stämning efteråt.

Min morbrors t.ex. Han var en riktig spjuver och hans fem barn var likadana, med humor lysande ur ögonen.

Det var en kort ceremoni i kyrkan och efteråt i församlingshemmet beordrade barnen en glad stämning i Eriks anda.

Många roliga berättelser från hans liv och mycket musik. Och det var nog bland den roligaste "släktträffen" jag varit på. 🙂

Begravningar är något speciellt. Det kan vara oerhört tungt och det kan vara precis som Anders beskriver "riktigt trevligt"

Det beror väl givetvis på den döde. Är det en människa som levt ett gott liv och dött av sjukdom så är det kanske lättare att acceptera än om det är en yngre människa som dött plötsligt.

Det är så sorgligt när någon som precis gått i pension dör tycker jag. Kunde de inte fått några goa år?😕