Ja det är ett intresant ämne. Jag sticker ut för jag gör inte som Svensson eller Backlund etc..utan går mina egna vägar och gör det som faller mej in för stunden. Säkert kommer många att småle när de får se ett biljardbord i trädgården som jag köpte igår, och tänka att "hon är heltokig denna tant". Jag älskar att shocka grannskapet

Men konstigt nog så hälsar alla glatt när de går förbi och pratar gärna en stund så det är ingen olycka för mej.

Jag tror att de som lever ett "vanligt" liv har det ganska trist, för då måste de inkorporera sig i ledet så att säga!

De som "bestämmer" normen, det är oftast majoriteten.

Vi människor är ju flockvarelser och inom flocken ska man vara homogen, annars ses det som ett hot mot flockgemenskapen.

Flock kan vara grannskapet, bekantskapskretsen, arbetsplatsen, klubben, whatever.

Alltså, nu säger jag hur det brukar vara, och lägger ingen värdering i det än så länge.

Men eftersom jag är det slags person som oftast gått mina egna vägar och inte följer "mallen", har jag god erfarenhet av vad som händer om man sticker ut och bryter av från normen.

Man blir ifrågasatt. Man får smått oförskämda frågor från välmenande. Man tilldelas lyfta ögonbryn, kommentarer som "ja, ja". I bästa fall ser folk beundrande på en för att i nästa andetag konstatera att Jaaaaag skulle aldrig våga.

Men handen på hjärtat: FINNS det någon helylle-svensson där ute? FINNS normen? Är vi alla inte en smula avvikande, på något litet sätt?

VEM kan svära sig fri från allt vad freakighet är?

Nu kommer min värdering: Jag tycker det är småaktigt och tarvligt av människor att klanka ner på andras livsval.

Jag har inte valt mitt livsmotto "Var och en blir salig på sin fason" av ingenting. Det är något jag verkligen tror på!

Har ju redogjort tidigare för hur jag blivit påhoppad av min VD på jobbet, för att jag enligt min förre chefs uppdrag, hade genomfört ett projekt på ett sätt som inte stämde med denne nye VD's mall och önsketänkande.

Och hur mina kompisar ifrågasätter varför jag ännu inte har varit hemma hos min särbo, och inte tycker jag har ett lika "etablerat" förhållande som dem.

Jag blev mycket ifrågasatt förut för mitt val att gifta mig med min exman som var sjukpensionär. Var inte det jobbigt med en som inte kunde följa med på långpromenader och inte göra vad han ville?

Sist men inte minst, har jag fått enormt mycket frågor och kommentarer till varför jag inte vill umgås med min mamma och varför jag inte skaffat barn.

Så ja, folks benägenhet att klanka ner på andras livsval är VÄLDIGT stor.

Numera har jag inte särskilt mycket tålamod kvar. Klipper av diskussionen mycket snabbare och gör klart för andra att vad jag beslutar mig för, har de faktiskt inte med att göra. Jag är vuxen och lever mitt liv på det sätt JAG bestämmer mig för.

Jag är också väldigt kluven till alla "bokstavsdiaagnoser" man ställer på barn och även vuxna för den delen numera.

Minsta avvikelse från "normalt" beteende ska ha en diagnos.

Varför kan vi människor inte bara få vara som de unika varelser som vi faktiskt är?

Vi är olika helt enkelt, och kan väl så få vara.

Evrekaw. Bra fråga, men så svår att svara på.

Tycker Bergspuman ger bra svar…

Har också tänkt som så.Vem är normal o vem är udda…

jag är ju som så att jag tycker o skiter i vad andra tycker..vill inte hamna i något fack heller.

Utan som Bumbleboo säger.-Kan vi inte bara vara…

Så länge man inte skadar någon…..

Vad jag mest reagerat på när det gäller ordet "normalt" så är det
detta med vikt.

Fram tills 50 år så var jag underviktig - mot min vilja.
Jag själv led inte av det, inte ett dugg, att komma in bakom kyl-
skåpet eller kunna krypa in in hålet under husgrunden var ju
helt perfekt !

Men så var det den sårande omgivningen, kunde ibland får kommen-
tarer 4-5 ggr/vecka. För den som är underviktig verkar det inte
finnas några regler utan det är bara att ösa på, "men så mager du
är", "äter du inte", eller i värsta fall " är du anorektiker " ?
Det fanns inget som helst hyfs gentemot mig.
(jag vägde 50 kg)

Och där kommer ju regeln om "normalt" in. Jag hade inte "normalvikt"
men trots att jag då var fullt frisk, blev förkyld var tionde år, så
hade alla oerhört mycket bekymmer om detta med min vikt.

Så varför kunde jag inte få ha min (ofrivilliga) undervikt trots att
jag då var frisk som en nötkärna ? Jo, det var inte "normalt".
Och då fick jag mina sårande pikar.

Så om ni bara visste vad jag ÄLSKAR mina (kärleks-)handtag
och min pluffsmage. Nu slipper jag alla kommentarer ! ! ! !

Och samma sak med den som väger lite för mycket men kanske
egentligen inte bryr sig.
Det står ju metervis med spalter om hur man får "bikinikropp"
på "3 dagar" hur nu det ska gå till.

Varför ska man i tidningarna hela tiden bli påmind om det "normala".
Så länge man kan knyta skosnörerna och man inte lider av det
som "är för mycket" så än sen. Varför inte ???

Jag tycker det är en viss skillnad när det gäller kroppen faktiskt.

Man får inte normalisera exempelvis fetma eller anorektiska kroppar utan där är ju faktist normaltillståndet det mest hälsosamma.

Sedan ska man givetvis vara snälla mot varandra och inte kommentera andras utseende nedlåtande.

Jag kommer ihåg hur det var i skolan. Där var allting inriktat på "normaleleven". Den som var duktigare än normaleleven eller den som var sämre hade inte något att hämta.

Jag hoppas att skolorna är bättre idag.

Men vad jag menar är, vem är det egentligen som avgör vad som är
normalt när det gäller utseendet ?

#8 Jag trodde du pratade om vikten

Jo,jag menade vikten, det borde jag ha skrivit, det blev visst lite
fel.

Jag håller i och för sig med om att det är bäst att ha normalvikt. Men de modeller som de sätter för ögonen på unga tjejer har ofta inte det. Sedan tycker jag också att det finns gränser - är du överviktig och alla värden är bra och du mår bra så är väl det helt OK och likadant om du väger för lite.

Det sägs ju t.ex. att det är bättre att vara vältränad och överviktig än otränad och normalviktig. Så det är inte SÅ lätt att säga vad som alltid är rätt och normalt.

 Utifrån det ni alla skrivit verkar det som om ingen passar in i normalnormen här… Vilken den nu är?

Jag gjorde noteringen en gång för längesedan att… Det var lättare att passa in i normen sedan vi flyttade hit till mellersta sverige.

I byhålan längst norr i inlandet - där var det inte nådigt att passa in inte. Man har till och med i västerbottensbondskan egna ord för att beskriva olika avarter av folk… Med avarter menar jag då - de som inte passar in i byns strikta mall ang. hur man ska vara.

Min förra chef uppskattade min egensinnighet, hon insåg att den är en tillgång med den elevgrupp jag jobbar med. Tyvärr kan inte min nye chef se detta. Han försöker idelien mota in mig i vad han anser är "rätt" ringhörna, medans jag tjurigt går min egen väg enligt mitt eget huvud…

Ibland undrar jag om någon egentligen är "normal"? Kan det vara så enkelt att vi bara är bättre och sämre skådespeleare på livets arena?

Det är förmodligen så som du skriver evrekaw. Alla ska vara normala, men nästan alla pratar om sig själva som att de inte är normala. Inklusive jag själv. Och om alla är onormala så borde det väl i så fall vara normalt? Eller?

#13 Mitt i prick!

Jag tror att människor uttrycker sig i termer som "normal" och "normalt" när det handlar om vad som uppfattas som gängse, allmänt vedertaget, acceptabelt.

Så snart man går utanför, oavsett om det är bra eller dåliga saker, så går man också utanför den allmänna acceptansen, normen.

Jag hamnar ofta i lägen där jag blir ifrågasatt av människor som inte känner mig. Jag dricker inte öl, jag gillar inte fotboll, jag sysslar med ormar och kastar yxa.

Jag går utanför den allmänna normen i så många olika avseenden. Självklart är jag inte normal.

Konklusionen blir att vi är ett gäng onormala, det är därför vi har så roligt ihop.

Jag gillar "onormala" människor!  Tänk om man bodde granne med den onormala tanten men biljardbordet….Jädrans vad det vore kul!

Wow denna tråden är bra..

Låg under Bumbleboos tråd om vykort..

Intressant..

Får vi tycka o tänka som vi vill??

Eller skall vi bara följa med strömmen för att inte vara en bakåtsträvare??

#18 Du är helt i min smak normal Lena! 😃

Flera mycket saknade f.d. medlemmar här i tråden…  😢

De är skönt vara sig själva inte som andra, Jag finns bara i ett exemplar,
🌺

Jag har bakat i trädgården en gång för att int e missa det fina vädret … Det var före innan min Tyska ugn brann upp i sonens husvagn. folket stannade till och tyckte det luktade så gott så jag bjöd på många smörgåsar den dagen. NJag saknar min lilla ugn.