Sorg...saknad.
Vi är många som förlorat våra föräldrar och jag är en av dem.
De gick över när de var väldigt gamla och fick då dö precis på det sätt de båda önskat, därför gick jag inte länge med sorg utan det blev mest saknad. Saknad för att de hörde av sig varje dag, vanan att ha dem där.
Hur upplevde du det?
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
![[Sisa]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Mina föräldrar var inte så gamla då dom gick bort..jag tyckte det var orättvist att dom inte fick vara med ett tag till. Man tvingas acceptera, men det känns som du skriver Cristine..tomt.
Nu börjar man själv närma sej den ålder mina föräldrar var i då dom gick bort, och det känns lite oroande. Känns som att livet krymper mer och mer..
Så jag försöker ta varje dag tillvara..fångar dagen och gör det jag vill göra..innan det är försent. 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det är som ni akriver tomt,jag förtränger det tom.
Men innerst inne i en liten vrå där har mitt hjärta insett vad som hänt,
Jag får släppa ut det senare för jag har inte tid..Nu är d 10 år sedan mamma dog..och det gör så ont att minnas bilden av henne som en liten fågelunge..så sjuk och utmärglad..ihopkrymt..så grymt..jag orkar inte ha det framför mig..
Pappa gick bort för snart 5 månader sedan,och han ger mig mer lugn,för han slapp lida..men det är sjukt overkligt 
Starta ny diskussion