Jag tror att ilskan har sin plats bland alla andra känslor vi är kapabla att känna. Annars skulle vi inte ha blivit utrustade med den.

#1 Instämmer med dig Bergspuma ilska, glädje, sorg alla känslor har en funktion att fylla….huvudsaken är att vi inte stänger inne våra känslor.

Jag tror inte att vi ska undertrycka vår ilska alltid. den fyller också ett syfte

Jag skulle just skriva en egen tråd men nu behöver jag inte..jag är så jäkla besviken på affärerna som inte kan ha bra råvaror.

Nadesch fick handla åt mej eftersom hennes arbete ligger nära och hon skulle köpa rotfrukter till gryta, för att underlätta för henne som inte känner till dem så sade jag att hon kunde köpa ett par färdiga inplastade brickor. Vilken besvikelse och shock när jag ser att de varit och skurit bort och halkvskalat nästan alla rotfrukter. Bara 2 morötter av två paket var intakta. Hur kan de sälja sådant?

Jag förstår inte…? Det är som om det blivit något fult i att bli arg, som om totalkontroll av känslor är en måttstock av vårt människovärde…

Jag ser det som så att… Det finns destruktiv och konstruktiv vrede.

Konstruktiv är när vi riktar den rätt och genom den tar oss upp, ut och igenom problematiska eller kränkande situationer. Utan att vi för den skull gör oss ovänn med allt och alla och går över lik…

Destruktivt blir det när man inte kan skilja på sak och person och/eller tar till onödiga smädesord som bränner broar för livstid.

Jag begriper exempelvis inte varför man skäller ut kassörskan på ICA för att plastkassarna blivit så dåliga… Det rår väl inte hon för..

Ilska är väl egentligen ett tecken på att man behöver skydda sig,
och detta för att man innerst inne är rädd.

Om man känner att man bär på mycket ilska så känns det ju mycket
bättre om man får ge utlopp för ilskan.

Men för att få det så måste vi ju fånga någons uppmärksamhet
och vilket vi ofta gör, vi  lägger ilskan på någon annan (oskyldig).
Och genom att göra det så kan vi visa vår ilska och då mår vi
bättre.

Men nu har istället den personen fått "giftet", den har blivit ilsken
efter att kanske strax innan mötet,eller det man läst, mått väldigt bra.
Nu känner ju den andra personen ilska också.

Och varför är det så viktigt att i sin ilska hitta någon annan att
manipulera ?

Är det för att ha kontroll över andra ?
Och varför måste man ha det ??  Vad är syftet ?
 
Jag tror att ilskan innerst inne beror på rädsla.
En ilsken människa är ofta innerst inne  rädd.
Och vad man är rädd för finns det ju många olika skäl till.

Kanske att man är rädd för att bli utesluten, inte få vara med
då man anser sig ha kontroll över andra genom sin ilska. 
Och då känner man sig stark.

Men den som är stark, det är den som inte behöver någon att
lägga över sin ilska på och att manipulera !

!

#6 Håller inte med där…

Ilska eller att låta den gå ut över andra…

Jag ser den emellanåt som ett verktyg och en drivkraft som rätt använd kan resultera i en nödvändig förändring.

Det handlar inte om att trampa på andra, men ibland att inte låta sig trampas på…

Ilska är för mig inte samma sak som agressivitet… Snarare att ta fram "jävlar annammat" inom sig så att man tar sig upp, ut och igenom istället för att ge upp!

Men det är väl skönt med olika åsikter evrekaw.
För tänk om vi alla tyckte likadant, jag tycker det är härligt med olika
åsikter.

Jag brukar säga att alla har rätt, och alla har fel.

För vem vet egentligen sanningen ????

Jag tror inte heller ilska beror på rädsla och jag jämställer den inte heller med aggressivitet. Ilsken behöver man vara ibland. Andra kan också behöva att jag är ilsken ibland. Och tvärtom. Ilska är en av våra känslor, en som kan göra nytta.

Men för mig känns det bra och det står jag för

Den som är starkast är den som inte blir ilsken utan kan ta saker
och ting med ro.

Jag tänker på mannen där min man körde rakt in i hans bil. Visserligen
gammal men helt felfri. Bilen fick gå till skroten.

Var han arg på oss ? Icke. Hur vänlig och trygg som helst när vi fyllde
i alla papper.

Där kände jag beundran. Han tröstade oss.

För mig en mycket stark personlighet.

ilska kan vara bra o ha..Om jag blir bara så arg, så städar jag hela huset bara så fort.

Sen så håller jag med vad Bergspuman sa.Vi kan inte stänga in det ena..Allt måste ut..

#11 Ha, ha… Jag tog mig igenom tvättberget idag för att jag blev förb-ad över att se skiten

Jag gillar att folk släpper ut ilskan istället för att hålla den inom sig.

Som jag ser på saken, så tror jag exempelvis inte på dem som påstår att de levt ett helt, långt och lyckligt äktenskap utan att ha varit ovänner. Då är det någon som tiger och låter sig trampas på…

Jag tror att alla blir arga ibland. Vissa är bulldozers, andra är konflikträdda och äter hellre asfalt än att bråka. Men till syvene och sist tror jag inte att det är nyttigt för den mentala hälsan att aldrig släppa ut sina känslor. Oavsett om det gäller glädje, ilska eller sorg.

#12 Jag håller nog med dig där evrekaw.

Jag tror stenhårt på att alla våra känslor har vi av en viss orsak och att undertrycka någon, oavsett vilken det är inte är nyttigt.

Jag uppskattar också människor som kan visa sina känslor och blir ganska illa till mods med människor som alltid är lika "stabila" vilket inte känns äkta.

Jag blir hellre utskälld än bemött med ett leende i en situation där ilska är befogad.

Håller med dig Bumbleboo - människor som alltid ler litar jag inte på. De döljer något.

#13 #14 Som jag ser det, och utifrån min livserfarenhet så…

Det är först när man haft en meningsskiljaktighet och blivit osams, men trots detta blir sams igen och respekterar varandra… Det är då först som man vet att man har en sann vän…

evrekraw..Långt liv utan bråk Vet du!! Hur jag tänker?? Den man inte bryr sig om gnäller man inte på.Den skiter man i..Kan det vara så lätt???

Lena har tänkt..

#16 Mmmm det kan nog vara så. När hjärtat är med så lägger man nog näsan i blöt mer - varför det också emellanåt blir bråk.

Det märker man om inte som tonårsförälder när man måste säga det förskräckliga ordet Nej! För att undvika bråk med dem skulle man behöva vara en evig Ja-sägare… och det går ju inte…

Kanske att mina funderingar om ilska och rädsla kan upplevas som
tokiga och helt fel.

Men jag gick en kurs hos en schaman som hade en oerhörd kunnighet
karisma.
Bara genom att titta på oss så kunde han berätta vem vi var och vad
vi har för svårigheter.

Han hade så mycket visdom och så mycket som gav eftertanke.

Så efter kontakten med honom, som jag fortfarande har, så har jag fått
dessa åsikter (kunskaper låter kanske får många "för mycket) .

Genom honom så har jag lärt mig detta hur ilskan gentemot andra
"ställer till det". Blir man arg på någon så är de andliga lagarna som så
att det far tillbaka som en boomerang. Ilskan från någon annan går
tillbaka till dig själva.

Det är som karmalagen" som du sår får du skörda":

Så efter detta så känns ilska mot andra för mig så onödigt - för det slår
ju bara tillbaka på mig själv.

Och uttrycket "behandla andra som du själv vill bli behandlad"
säger så orhört mycket.

#18 "som man sår får man skörda" hör inte till karmalagarna utan till krinstna Nya testamentet. Så ock det sistnämnda du tar upp som ursprungligt är: "behandla din nästa så som dig själv."

Innebörden är oändligt mycket vidare än att man aldrig får visa sin ilska. Jesus visade vägen med uttryck som dessa - men han grälar uppenbart på folk också. Han visade kärlekens väg och att gräla på någon gör man ibland för att man bryr sig - inte av ondska.

Vad du skulle till en Schaman som bara citerade bibeln förstår jag inte? Jag är rädd att Karmalagen är enormt mycket mer komplicerad än detta… Jag har läst enorma mängder i detta ämne, varit med iforum, gått kurser för att mitt intresse var enormt.

Allt detta med Karmalagarna var tyvärr inte så gulligt och vänligt som det inledningsvis lät… Börja med att läsa "A course in miracles" får du se….

Hellre ilska som är äkta - än vänligt lugn som är falskt!

Roligt att du nämnde "A course of miracles, det är precis den boken
som jag läser - och har kommit halvvägs.

Men varför motarbetas allt jag säger  evarakev ? Om jag har en
åsikt så kan jag väl får ha den ?

Jag skrev till någon om detta med katten Pelle Svanslös.

Och så Måns som bestämde. Och bakom står Bill och Bull och håller med
om allt.

jag  vet inte varför jag får den bilden framför mig ?

Jo, för mig är det rädslan. Rädslan att inte hålla sig till det som de andra
tycker om. 'Rädslan för att inte VÅGA hålla med den som de andra inte
accepterar.
varför är det ingen som vågar det ?

Efter att ha jobbat 20 år inom sjukvården så är det något som gör att
jag känner igen mig. Känslan kommer tillbaka.
Men nu äntligen så tar jag inte illla vid mig. Jag bara konstaterar.

Jag tycker det är jättekul att diskutera - men att hela, hela tiden bli
motarbetad, det gör att man tappar gnistan. Det är en som ett ljus
som alla hela tiden blåser ut.

Och nu så har ljuset slockat. Till flera storas glädje. Och alla de som
håller tyst.

Jag kaptitulerad. Jag sätter upp den vita flaggan.
Jag är en utböling och får acceptera det.

Jag gjorde ett försök att få komma igen men misslyckades.
Någon är jätteglad, det vet jag.
Men livet består av så mycket, så mycket att vara glad för. Och
det försöker jag verkligen att uppskatta, glädjas och ta vara på.

Kram på er allihopa !

Jag tror faktiskt inte att någon härinne på Livskvalitet har svårt för att skriva sina åsikter.

Så det här med att "inte våga hålla med" verkar helt främmande på denna sajt.

Här diskuteras "Hej vilt" emellanåt utan att någon tar illa upp.

#20 Jag tycker inte som du i den här frågan! Det är så enkelt! Varken mer eller mindre!

Det handlar väl inte om att bli motarbetad. Det handlar om att andra inte håller med. Då säger man emot. Det gör jag i alla fall. Oberoende av vem som skriver. I vissa trådar är vi nästan osams ibland och det tar man inte personligt. Om man ska ta saker personligt så fungerar det inte att diskutera. I vart fall blir det inte roligt. Man är ju osams på en åsiktsnivå inte på en personlig nivå.

Nej evrekav, jag vet, du tycker inte om någonting som jag
skriver  Säg det svar du skrivit  som inte varit mothugg.

Men det gör absolut ingenting. Jag är trygg i mig själv och
har så många fina vänner här både via PM och mail så
det är helt o.k.
Kör på du !

Visst känner jag igen namnen från de som ni söker, någon,
eller annars så var det 2 är ju  mina bästa mailvänner.
Det måste jag kolla upp.

Har just nu en lånad dator, hunden trampade på mitt modem
så jag måste ut på stan och köpa ett nytt. Hoppas bara
att de har just det som är till min dator.

Jag kan inte läsa E-posten, det bara fladdrar.
Det är även problem med PM.

 Det har börjat ramla in trevliga PM igen från er tjejer på Livs-
kvalitet, alla är så snälla, så tack !

Jo, i ett av dessa så stog det så här; Minns du de här spelen som
fanns för evigheter sedan. Man lade in pengar och så skulle man skjuta ner.
.

Alla här ser att någon skjuter och skjuter på dig,
pengarna tar slut men det finns mer och det hela fortsätter.

Men det går inte att sänka dig. Det är helt omöjligt.
Du skjuter tillbaka på ett sätt som gör att den beskjutne darrar
men ändå fortsätter.
För du är glad när du skjuter och kan lätt ge igen med skott
som den andre inte klarar.

Men vi, på dom andra skeppen, vi ser att ditt skepp är osänk-
bart trots alla försök att sänka dig fullständigt.

Kör på Blumary !

Vem fasen skjuter på mig ? Och inte är jag på något skepp
och skjuter.
Jag ska be om en förklaring och sedan så berättar jag för er
för det här verkar för tokigt.

En del PM är bara så komiska, skulle gärna vilja dela med
mig, men PM är PM och det måste jag respektera.

Så nog skulle det vara skönt om vi alla kunde få vara på
ett stot skepp idag. Det skulle vara vindstilla så att det är
omöjligt att må illa - det finns ju förresten åksjuketabl.

Då kan vi fortsätta med den trevliga festen som Ann
ordnade. Jag lovade att köra med nästa, och ni tackade
ja till det så vi kör väl på när det blir rätt dag.
Och de fina grabbarna får förstås följa med.

Nej, nu måste jag skriva lite svar på mail jag har fått
och gå ut på stan och se om de har mitt modem eller om
jag måste skicka efter.

kram på er !

Jaha???

På denna sajt ska man kunna känna sig trygg med att uttrycka avvikande åsikter utan att behöva bli anklagad för att det skulle vara personligt riktat mot någon. Det har vi klarat bra ända sedan sajten föddes och det fortsätter vi med.

Väljer man att ta alla mothugg som personliga påhopp så passar man nog inte in här.

Ja jag har som Bluemary mött en lugn person som ej blev arg. Det var jag som backade in en gammal farbrors bil på vårdcentralens parkering.

Innan jag visste vem det var så var jag ju jätterädd att den personen skulle bli jättearg…men det enda farbrorn sa när jag sa att jag backat in i hans bil och det var en stor bula..hm…ja jag tror nästan tandläkaren (han kom därifrån) blir dyrare än din utgift för plåtskadan sa han till mig…hi..hi snacka om lugn person.

Jag tror många brusar upp för fort och då är det lätt att ångra sig senare.

Fast det kan va skönt att avreagera sig ibland….

Visst är det så! Självklart ska man kunna prata om saker utan att det är personligt. Det är väl det som är så bra med LK…här finns människor som vet hur man ska tolka ilska!

# 27

Det var en fin berättelse Jile, så olika människor är. Jag väljer att vara som farbrodern du backade på, ingenting blir ju bättre av att man brusar upp och börjar att gapa och skrika…avreagera sej kan man göra på döda ting, istället för på levande!  

Jag litar inte pa manniskor som sager att de aldrig blir arga, lika lite som jag inte litar pa manniskor som sager att de nastan aldrig grater eller blir jatteforalskade vart och vartannat ar. Vad gor de av alla kanslor? En vacker dag exploderar det.

Ilska ar en helt naturligt kansla och varlden skulle vara mycket samre om inte folk ibland blev riktigt forbannade och skapade forandringar eller stoppade det onda i tillvaron. Naturligtvis ligger det i sakens natur att ilska ocksa leder till trakigheter, men det gor ocksa foralskelser (ofta blir nagon lamnad, jobbet blir lidande) eller bejakande av andra kanslor. Avund och girighet ar varre i sa fall.

Som jag ser det, är vårt känslospektrum försett med känslor både av positiv och negativ natur, för att skapa balans.

Bäst balans uppnår man förstås om det är jämnt fördelat mellan bägge "känslolägren". Men självfallet är det få människor som har en perfekt balans.

Då jag har diagnosen recividerande depressioner har jag ibland reflekterat över hur mycket det medfödda känslolivet och arv spelar in, likväl som undanstoppade känslor man inte tillåtits visa under uppväxten, också gör det. Det vore nästan ofrånkomligt att förtryck av känslor leder till en reaktion som då oftast blir negativ.

För egen del har jag märkt att om man som barn systematiskt blir lärd att förtränga och kväva känslor - som jag har blivit av mina föräldrar - får man dubbelt så svårt som vuxen att känna igen känslor, agera adekvat och att framstå som en emotionellt ärlig individ.

Självklart blir vi alla arga ibland…likväl som vi blir glad eller ledsen. Alla har vi ju känslor…bara olika sätt att visa dom på.

Att man aldrig visar sin ilska, betyder ju inte att man aldrig blir arg…inte heller att man stänger sin ilska inne!!!!

#31 Men vad gör man med den då? Skriker i badrummet eller?

# 32

Precis…finns många sätt att göra sej av med sin ilska, utan att den går ut över någon annan. Kanske kan man prata den av sej…eller om man vill slå, slå på döda ting…eller skrika ut i tomma intet…

#33 Låt oss säga att den här "andra personen" har orsakat ilskan. Då tycker jag det är ärligare att faktiskt bli arg öppet.

Likaväl som jag kan ta att någon blir ilsk/arg på mig.

#32

jag brukar ta ut min ilska över dem jag anser vara skyldiga till den - om jag kan. Men vissa grejer som naturförstörelse och sånt är svårare

#35 Det är värre…Då blir man ju helt vansinnig

Vad jag litegrann undrar, varför det ibland anses så fult eller oaccepterat att visa sin ilska med arga ögon, höja rösten, säga hårda ord, smälla i en dörr, och liknande?

Jag har fått lära mig av mina föräldrar att det var fult att bli arg. Pappa var mild och inåtvänd av sig och blev orolig när man blev arg.

Varför blir du så ARG? var hans standardfråga.

Mamma var hetlevrad och tålde inte konkurrens om uppmärksamheten och fokus. När HON var arg, då skulle alla tassa på tå för henne. Att andra var arga, det skulle slås ner med detsamma.

Jag har kämpat och kämpat för att kunna visa mina känslor, vara känsloadekvat, inte vara så förbannat tankestyrd och intellektuell.

Varför är det fult att visa att man är arg? Varför får man inte skrika och tala om för den man är arg på, att man är arg?

#37 Jag håller med dig. Jag tycker det är ärligt om det nu är så man känner…

Lite lustigt också att en tråd om ilska ändå väcker så många funderingar och känslor

#39

kanske är det lite "svenskt"? (jag rekommenderar den utmärkta TV-serien med Fredrik Lindström som går i repris nu. Värdens modernaste land). För visst är vi väl - handen på hjärtat lite aggressionshämmande vi svenskar?

jag var under hela min bardom och en bra bit in i vuxenlivet mycket rädd för arga mäniskor som höjde sina röster och själv gjorde jag det aldrig.

Efter att ha gift mig med en Holländare så blev jag sedermera botat från detta, för i hans familj blev alltid diskussionerna av typen "lyfta tak".

Tyvärr upplever jag ibland att jag - utan att vilja det - skrämmer sk---ten ur folk när jag höjer rösten och blir helig ilsk - vilket inträffar ibland.

Jag blir lika förvånad varje gång

#40 Jag får nog börja släktforska. Har nog inga svenska gener…

#41

Eller så är du undantaget som bekräftar regeln

Ilska frigörs bäst på vedbacken med en kubikmeter grova björkkubbar och en bra klyvyxa. Ingen går fortsatt ilsken ifrån det.

En stund ensam eller med barn i en eka, en burk bra lövmask och metspö, brukar också kunna rätta till våglängderna i knoppen.

# 43

Precis så menar jag! Efter bara en liten stund har ilskan oftast lugnat ner sej, man har inte längre den minsta lust att bli arg på någon. Efter den stunden kan man reda ut problemet på ett annat sätt!

Blir man arg över värdsliga ting…då har man ingen att bråka på, men man går heller inte och tänker på den ilskan hela tiden. Den lugnar också ner sej…ingen vill väl gå omkring och vara arg jämt ?

Klart att ingen vill vara arg jämt. Men om tex min man är arg på mig vill jag att han säger det. Min man, och jag har förstått att det är en ganska vanlig manlig egenskap, vill gärna gå undan om han är arg eller jag är arg. Men det innebär inte att han slutar att vara arg, det finns kvar där, det innebär bara att det inte kommer ut. Jag vill därför att han säger till när han är arg på så vis blir vi av med problemet med en gång. Jag är nog inte heller någon svensk som håller inne ilskan. Och jag lär andra att släppa ut den också.

Jag tror vi pratar om olika ilska här.

Givetvis ska man inte ta ut sin ilska över döda ting eller händelser på någon som inte är inblandad

Mycket battre att folk ar arliga och sager till mig att de ar forbannade pa mig eller nagot jag har gjort an att de snackar skit bakom min rygg eller gar och samlar pa hog och sedan i smyg javlas med mig istallet. Detta har faktiskt skett och de skyldiga ar milda och fina i sattet. De svar inte, skriker inte och de bara log stort nar jag var i narheten. Sedan kom allt fram.

Om man gjort nagon forbannad ar det val battre att man far chansen att ratta till eventuella misstag eller be om ursakt istallet for.

# 47

Visst ska man vara ärlig och tala om, då man är arg på någon…men prata kan man göra utan ilska…

#41 Jag är genomsvensk och jag är ursprungligen från norra västerbotten… Min familj och min släkt har aldrig gått om kring och hymlat om någon blivit arg…

Det enda jag lärde mig som tydlig regel var att man inte får vara långsint. Man säger vad man tycker och sedan är det bra. Man går inte omkring och tuggar samma sak om och om igen.

Man rensar luften och sedan är det bra. Nu när jag bor i mellersta sverige så inser jag att detta inte längre gäller, Här gäller, bit ihop och säg inget…

Jag tror som du bumbleboo att vi menar olika saker med ilska. För om man är arg på någon och berättar för den varför så anser jag att det är ett sätt att utrycka ilska. Ilska behöver för mig inte vara att skrika och gapa. Det är bara ETT sätt att uttrycka ilska.

Jag pratade om att kanalisera känslan. Om jag är arg på någon så säger jag förstås det till verderbörande, men det är inte säkert att jag är mindre arg efter att ha talat om att och varför jag är arg.

Inte sällan hugger ju den jag är arg på emot när jag förklarar orsaken och det genererar snarare mer ilska än tar bort den.

För att i det läget få ur ilskan ur kroppen/knoppen tar jag till det jag pratade om i förra inlägget.

Ilsak är ett bra sätt att ta till när man behöver det,jag är ett levande bevis på det,hade jag inte haft den så hade jag troligtvis aldrig rest mig upp ur rullstolen med förlamande ben igen

#52 Precis vad jag menar med positiv ilska - man tar fram det där jävlaranammat…