Ja..

Det är något som bara berör två…fins inga regler för vad man gör vid ett såant klavertramp…

Tycker jag…

Efter att ha blivit drabbad flera gånger så svarar jag:

NEJ, aldrig i livet att jag det kan!

Jag vet inte om jag skulle förlåta otrohet - har inte varit i den situationen. Som jag känner så där spontant skulle jag ha svårt för det, inte så mycket för själva otroheten som för den lögn det innebär. Jag är uppväxt med en pappa som var en patologisk lögnare (dvs han trodde att det han sa var sant) så jag har väldigt svårt för lögner. Men om det verkligen händer så kan jag inte säga vad jag skulle göra.

Menar du att vara kär, och vara med någon annan, eller ingår
den sexuella biten också ?

Beror säkert mycket på situationen…eller så vet man att man inte kan förlåta, oavsett situation… Vi är så olika!

#5 jag kan förlåta det mesta. jag är en överseende och förlåtande människa. Försöker se varför människor inte kan hålla sig till sanningen och försöka förstå dem . Men otrohet kan jag absolut inte förlåta.

Man behöver inte vara en människa som har svårt att förlåta bara för att man inte kan förlåta en situation.

Men varför så svårt att förlåta just otrohet ?

Därför att människan som är (förhoppningsvis) närmast har ljugit, gått bakom ryggen, bedragit på det värsta sätt jag över huvudtaget kan föreställa mig. Om man inte kan lita på sin närmste/a, vem ska man då kunna lita på.

Nu är ju det här vad jag tycker och känner, andra kan få tycka vad de vill och det går inte att få mig att ändra på mitt sätt att se på det heller, för tro mig…jag har försökt många gånger i många, många år.

Egentligen är det inget att argumentera om - det är bara så för mig.

Föresten - varför ska jag förlåta ett sånt vidrigt beteende? Bättre att rädda sig och dra sig ur situationen med vettet i behåll och göra en nystart.

Har aldrig varit i den situationen och törs inte säga hur jag skulle bete mig.

Allmänt sett tycker jag otrohet är helt förkastligt.

Däremot har jag svårt att fördöma den person som varit otrogen, då det är så himla vanligt. Dessutom har jag själv varit otrogen, fast på sluttampen i mitt äktenskap.

Den som varit otrogen kan bättra sig.

Men det måste vara upp till den som blivit bedragen, om den kan förlåta eller ej.

Aldrig vid min fot!

Och så är det väl känslan att någon annan har betytt mera
både i tanke och handling, om det så bara varit i några timmar.

Man har blivit bortglömd, kanske att de upplevt detta som man
själv har saknat så, och så händer det med någon annan.

Jag skulle känna mig så oerhört kränkt,betydelselös,
Och så fullständigt vansinnig.

Jag tror inte att jag skulle kunna förlåta absolut. Så jag skulle nog också gå.

som jag ser det är otrohet ett symptom på att något är galet i relationen och det är sällan bara den enes fel.

I bästa fall ser man det som en väckarklocka och gör något åt problemen - eller så skiljs man åt - och då var det kanske lika bra.

#13 Njää, jag håller inte med dig i det du skriver.

Varför behöver en gå till sängs med en annan (vara otrogen) bara för att inte relationen funkar riktigt som den ska??

Varför ska den andre partnern (den svikne) ha delaktighet i "skulden" till otrohet?

Det finns andra förklaringar som jag mer kan tro på. T.ex. som hos en del psykopater. Jag hittade följande om dem:

Promiskuöst sexuellt beteende

**Missförstånd
**

Man skall inte förledas att tro att psykopatens sexualdrift är så mycket starkare och så mycket mera pockande än för andra. Många påstår att det promiskuösa beteendet handlar om spänningssökeri, vilket bara till viss del kan vara förklaringen. Nöjer man sig med den förklaringen då missar man hela essensen i psykopatin.

Det promiskuösa handlar istället om något helt annat.

**
Något annat**

Psykopater är opportunister, som utnyttjar varje till buds stående situation för att få sina behov tillfredsställda, även de sexuella. Psykopater har också ett behov av att detta sker mer eller mindre
omedelbart.

Det finns ett starkt narcissistliknande inslag hos alla psykopater. Detta innebär att de bara älskar sig själva och att vara förmer. Att hysa några känslor för andra är för dem helt omöjligt.

Psykopaters egenbild (se punkt 2. Förhöjd självuppfattning/grandios) kräver sin bekräftelse. Men ännu mer leder denna självbild till att alla andra människor förtingligas, det vill säga att de får samma status som alla andra saker i deras omgivning och därmed är psykopaten den enda riktigt levande
människan i sin egen föreställningsvärld.

Psykopater är också renodlade parasiter (se punkt 9. Parasiterande livsstil). Sexuellt tar sig detta olika uttryck hos kvinnliga och manliga psykopater beroende på de olika könsrollsmönster och könsrollstänkanden som allmänt förekommer.

Den kvinnliga psykopaten utnyttjar det sexuella tillfället till att få "låna" pengar. Det sexuella mötet blir sålunda en slags förtäckt prostitution.

Inte heller en helt öppen prostitution drar sig de kvinnliga psykopaterna för, eller att erbjuda sexuella tjänster mot gentjänster av olika slag, eller för att bara påverka en person i lämplig riktning (se punkt 14. Impulsiv och punkt 15. Ansvarslös).

Bland prostituerade är psykopater mycket starkt överrepresenterade, vilket tyvärr aldrig omnämns i debatten om sexhandel (se "Sexhandel" under rubriken SÅ FUNKAR DE).

Till sist, att binda sig vid en partner, eller vid en enda partner, för ens en kortare tid kan det knappast finnas några starkare skäl till när man bara älskar sig själv (se även punkt 17. Många kortvariga äktenskapslinande förhållanden).

I ondskans tjänst

Psykopaters känsloliv är synnerligen flackt. Men man måste också se deras känsloliv som ett slags omvänt känsloliv, som ett slags negativ av normalt mänskligt känsloliv. Endast så kan ondskan förstås. Endast så kan njutningen i att skada andra göras begriplig.

Det sexuella beteendet kan ställas i denna ondskas tjänst och är där ett av de kraftfullaste vapnen.

Otrohet kan användas i avsikt att kränka en partner eller att förföra någon annans kvinna/man bara för att kränka hennes/hans partner och så split och söndring mellan dem utan avsikt att själv ingå någn varaktig förbindelse med den utnyttjade kvinnan eller mannen.

SammanfattningKan man inte älska någon annan är urvalskriterierna vid val av partner någonting helt annat än kärlek. Är det inte kärlek som styr, då är det inte heller så viktigt vem som blir sexualpartner och detta leder till en
promiskuös hållning.

En sådan relation som man normalt har till en partner
vilar på känslor för varandra, men då psykopaten inte kan känna något sådant utan i stället enbart uppfattar relationen som att partnern är någon som den hela tiden kan få något av, allt ifrån husrum till sex,
kommer relationen att bestå i ett ensidigt utnyttjande utan att det väcker något obehag (se punkt 6. Saknar ånger och skuldkänslor). Samtidigt finns heller inget hinder att hålla igång flera "förhållanden" samtidigt. Det är tilloch med praktiskt.

När det inte finns mera kvar att suga i sig går psykopaten sin väg till någon annan att parasitera på och att charma med tomt smicker, ty psykopaten är mycket medveten om vilka ord som öppnar dörrar (se punkt 5. Bedräglig/manpulativ), men inte vad orden känslomässigt står för.

Källa: http://www.site-annex.se/12911088

Nu finns det en uppsjö av förklaringar till varför folk är otrogna.

En personlighetsstörning är en orsak.

Men naturligtvis är inte majoriteten av alla otrogna människor psykopater.

De flesta är otrogna för att, tja, det yppades ett tillfälle, de blev frestade, de saknade bekräftelse i sin ordinarie relation.

Ett litet antal är systematiskt otrogna, inte för att de nödvändigtvis är psykopater, men för att de har något annan slags störning i sitt känsloliv. Sexmissbrukare alltså.

#15 Jaa det har du rätt i. Någon slags störning är det säkert hos många. Det jag hittade var bara ett exempel.

#14

jag säger inte att det behöver gå till så men jag är övertygad om att det är vanligt (har kollat Dr Phil).

sedan det här med psykopater vet jag inte varför du tar upp. De är sjuka mäniskor det vet jag, men jag har bara erfarenhet av kvinnliga psykopater och har aldrig haft en sån som partner.

jag har för övrigt heller aldrig haft en partner (värd att minnas) som varit otrogen heller, så mina små tankar om det hela är inte sprungna ur egna erfarenheter - bara iakttagelser av min omgivning.

NEJ..!

är väl det spontana svaret
har ens .."partner" inte vett nog att avsluta innan h*n provar runt
kan man hjälpa h*n med avslutet.

penke

(sedan finns det väl säkert mäniskor som av gammal (o)vana
vill fortsätta att bedras..)(förlåta)
men,det ,att acceptera är ju att själv låta sig dras in i andras lögner

#18

håller med du penke

Att aceptera det skulle nog ändra synen på sig själv till det negativa och de köper inte jag iallafall. "Jag tar ingen skit" som någon sa.

Men sen har alla olika sätt att se på saker så jag påstår inte att de jag säger är rätt för någon annan.

Det beror väl på omständigheterna känner jag.