Jo det är nog sant det du säger för möter du hat då har de lagt märke till dej och matar ditt ego.

Jag tror också det är sant för likgiltighet är ju detsamma som att inte bli sedd.

ja det kan jag hålla med om. Inte för att jag vill bli bemött med hat heller.

Faktiskt tar jag nog hellre likgiltighet om jag måste välja - för då kan man alltid ge detsamma tillbaka

Ja att bli bemött med likgiltighet när/om man söker kontakt är väldigt förnedrande tycker jag. Då föredrar jag nog hat jag med… då kan man i alla fall möta människan, vilket man inte kan med någon som är likgiltig.

Det håller jag med om. Jag hörde till och med någon sådan aforism att motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet.

Den här tråden blev en aha-upplevelse för mig.

Min svärmor är nämnligen totalt likgiltig inför oss och särskilt mig. Jag har så länge försökt att bara släppa taget om henne men det är så svårt och nu plötsligt inser jag varför.

Det är enormt förnedrande när man inser att den man vill ska "se en" inte gör det trots alla ansträngningar man har gjort.

Det bästa man kan fråga sig då är varför man envist fortsätter att försöka. Det kan till och med vara så att ju mer man försöker desto längre stöter man bort vederbörande.

Jag tror att man ska ta ett steg tillbaka och låta dom vara i stället.

Ja jag har ju gjort det för flera år sedan, jag har ingen kontakt alls med svärisarna längre och det är evigheter sedan jag ens försökte ha en relation med dem.

Men jag har liksom inte kunnat släppa tankarna på varför det blivit så här, men nu förstår jag ju vilken känsla det är som gnagt inuti mig. Så nu blir det ju lättare att hantera.

# 8

Fint Hoppfull, att Du delar med Dej…Lycka till!  

Tack det kanske kan behövas.

Jag har som sagt släppt all form av kontakt med dem men det är ju ingen bra situation vare sig för min man eller vår dotter. Hon tycker självklart att det är både konstigt och tråkigt att vi inte umgås med hennes farmor och farfar.

Ja men så kan det nog vara.För det går inte o försvara sig mot något som inte uttalas

# 10

Jag tror ändå det bästa är att släppa taget…och slösa sin energi på nåt bättre. Det tror jag också Er dotter förstår…om inte nu, så tids nog…

Människan söker ju uppmärksamhet.

En del blir ju "bäst på" att vara sämst……för att bli sedda .

Men att bli osedd…..tortyr av psykisk karaktär

Låt fler bli mer uppmärksamma vad positivt tänkande kan föda

#10 fast ibland är det svårt att släppa taget… i tankarna.

Så sant Sisa, tänker på ett vårdbiträde som vart utfryst på sitt arbete så hon slutade.

När hon kom in i fikarummet tystnade alla och de gick ut, när de mötte henne i korridoren vände de. Att inte tala utan bara nonchalera en person är precis så. Inte låtsas om att den personen finns. FRUKTANSVÄRT….

Kram Jile

Vi har släppt taget… trodde att jag hade skrivit det Jag har ingen kontakt alls med dem. Men det innebär ju inte att situationen är bra… det är ju bara att kapa av den delen som är synlig.

Jag tror inte att vår snart tio-åriga dotter förstår alls! Hon brukar säga -men det är ju bara att säga förlåt och bli sams… så hon är långt ifrån att förstå varför det blivit så här. Det kan man nog inte vare sig begära eller förvänta sig förrän hon är nästan vuxen tror jag.

#15 Jag har haft en liknande arbetssituation… ingen hejade, ingen pratade, jag blev inte kallad till personalmöten, ingen sa till mig att det var fika osv osv. Jag slutade där jag med…

#16 ja men det förstår jag, sådant är ju hemskt. Fast man blir också arg på att de vann…de borde ju fått förklara sig egentligen.

Var det i vården du jobbade?

Det sägs att små spädbarn på barnhem som blir lämnade utan någon kroppskontakt eller blir sedda dör till slut

#17 De vann inte, de förlorade en kompetent arbetskraft och en trevlig arbetskamrat medan jag gick vidare mot nya och bättre arbetsuppgifter

Skämt å sido så var hela den arbetsplatsen en katastrof och de fick kalla in konsulter och lägga hur mycket tid och pengar som helst på att förändra arbetsmiljön. Tyvärr verkar den fortfarande vara lika illa nu, mer än tio år senare så det kan nog vara så att problemen ligger högre upp. I den politiska styrningen. Nej det var inte i vården, det var på en socialförvaltning.

#19 Ja de förstod inte vad de förlorade i slutänden. Ja det finns nog lite överallt och det är ju hemskt för de som blir utsatta.

Tur att du gick ur det hela på ett bra sätt.

Kram Jile

Det kan aldrig vara nödvändigt att bemöta någon med likgiltighet…eller hat…det finns andra alternativ  

#20 Tja så var det förstås inte för mig då… jag mådde så oerhört dåligt men men, det var ett led i min resa till att ta mig i kragen och förändra synen på mig själv så jag behövde sannolikt den erfarenheten.

Tragiskt dock att en arbetsplats för vara sådan år efter år utan att man lyckas förändra den.

#22 Ja jag förstår att du mådde dåligt, men att det är tur att du kan se tillbaka idag och tänka som så att de förlorade en trevlig arbetskamrat.

Ja att inget hänt än idag är ju konstigt, många som säkert får lida samma hemska som du gjort.

#23 Ja absolut. Det var många, i stort sett alla, som mådde dåligt. Hela situationen var uppbyggd på att ingen skulle känna sig trygg utan vem som helst kunde få en kni i ryggen när som helst. Så självklart gick alla runt och aktade sig för varandra.

Men det var precis som du säger väldigt lärorikt för mig