Fniss, jag tror inte att man är hjärntvättad men nog tror jag att vi är normstyrda alltid.

Polyamori ligger ju utanför normen, utanför vad vi riktigt accepterar. Och då menar jag vad vi själva kan tänka oss för egen del. Men om vi hade vuxit upp i ett samhälle där polyamori varit lika vanligt som alla andra tänkbara former av relationer så tror jag inte att vi skulle reagera.

För egen del känns det väldigt svårt att tänka sig, mest för att jag är svartsjuk och har dåligt självförtroende. Så jag skulle hela tiden vara uppfylld av inre jämförelser mellan mig och de andra tjejerna i relationerna.

Jag tror inte heller att jag skulle kunna ha ett så avancerat kärleksliv, jag tycker att jag har fullt schå med att få ett att fungera!

I ett avseende kan jag känna ett visst avund i de som är så oerhört trygga i sig själva så att de inte berörs av att någon man älskar har flera andra samtidigt.

En annan fråga som uppstår i detta är ju vad kärlek egentligen är… kan man älska flera samtidigt? Är även kärleken normstyrd?

Nej det tror jag absolut inte Maggan, jag är modern och hänger med i allt utom detta som jag tycker låter sjukt. Detta har pågått i de rika kretsarna länge och nu kommit ner på marknivå, det är därför de många gånger äcklat mej och jag tagit avstånd. De är så blasé så de måste hitta på sådana saker. Om du tänker efter är det väldigt gammalt inom dessa kretsar. Tänk på Sodoma!

#1

ja jag håller med om att man har fullt schå med en partner.

men jag tror inte att bara för att man är trygg i sig själv att man skulle acceptera att ens partner har andra. Det handlar inte om det anser jag.

#2

jag jag håller med om att det verkar rätt "sjukt". men återigen jag bryr mig inte om hur andra lever. Det enda som stör mig är dessa personers inställning att det skulle vara fel på oss som inte köper det här.

Men så har det väl alltid varit Maggan, super du inte på festerna så är du både korkad och tråkig, alltså mobbad. Röker du inte med gänget på skolan…samma sak.

#4

hihi jo jag har faktiskt varit ung och "präktig" en gång i tiden. Men är det så enkelt tror du? Jag tror dom flesta idag erkänner att dom var fel ute då…

Jag är fullt nöjd med en partner. 

De som är unga nu verkar ha ett helt annat bekräftelsebehov än vi hade när vi var yngre. Kanske det har med det att göra att de väljer flera partners?

Jag kan förstå att man under en viss period i livet, singelskap av den ena eller andra anledningen, väljer att ha flera relationer parallellt. Det har jag själv gjort, innan jag träffade min nuvarande kärlek. Men ingen av dem var seriös i den bemärkelsen att jag var kär och hade äkta känslor. Så jag tror inte man kan vara KÄR i flera samtidigt. Jo, det kanske man kan. Men det måste ju vara hur splittrande som helst!

Nej jag förstår mig inte på det där…

Måste säga att tanken kittlar mig, på något vis känns det självklart att min partner får träffa vem och hur många han vill. Jag har flera gånger sagt till min make att vill han träffa andra så får han. Men bara för att man får betyder ju inte det att man vill. Har själv aldrig kommit i en situation där jag blivit kär i flera eller känt för sex med någon annan än min make. Och om det väl händer att någon av oss träffar andra så kan ju inte jag nu helt säkert veta hur jag skulle reagera.

Jag skulle inte själv kunna tänka mig det. Jag är nog väldigt monogam men samtidigt så fungerar det för andra så är det väl trevligt för dem.

#8

hm… jag tror att om jag skulle ge det erbjudandet till min man så skulle han bli ganska bestört. och sa han så till mig skulle nog min värld rasa samman. Jag tror ju att det vi har är något unikt och exklusivt bara för oss.

Men givetvis om han bad om tillstånd så skulle jag säga; gör som du vill. Fast underförstått då ser du aldrig mig mer. sån är jag och kommer alltid att vara - omodernt eller inte det struntar jag i

Fast det var kul att få se lite andra svar än dom väntade i denna tråd. Spännande att se om det finns någon här på sajten som tycker att det här med polyamori är okej

#10 Jag skulle vilja höra någon berätta som har levt så i större delen av sitt liv för jag tror faktiskt att man kan TRO att man vill leva så men att det ofta inte fungerar i längden på grund av att det är svårt att dela dem man mest älskar med andra.

Jag tror det kan fungera i en period men som sagt att det är få som verkligen klarar det "på riktigt"

..att ha .."flera förhållanden" samtidigt,
har väl både vissa muslimer o mormoner.. ?

ditt ..nyord,tror jag är lite annorlunda
en teknisk term för något annat
ett försvar för man inte klara av att möta djupet hos "en"

de flesta har varit unga..
det är inte alltid man behöver hitta på ord
för att ..ursäkta sitt beteende 

seriell monogami
har oxå sin tjusning *skratt*

penke

#12

musliner och mormorner???? hur mycket kärlek finns det inblandat där tror du? inte mycket enligt mig.

Man kan vara gift med hur många som helst, men hur många kan man älska på en gång - det var frågan?

Jag tror att man kan älska mer än en.

Men jag har svårt att tänka mig att leva i mer än ett förhållande. Det handlar inte bara om att älska utan det är ju så mycket mera. Jag är inte någon svartsjuk person, men jag hade nog blivit det i ett sådant förhållande.

#13
enligt deras skrifter,får man inte göra skillnad,"älska olika" ..

funderar så här
dina ungar..OCh "gubbe"
älskar du någon mindre..eller mer ?

..jo,jag fattar  kanske var du vill komma med ditt inlägg :- )
personligen skulle jag tycka ..det,vara för ytligt för att vara intressant!

penke
seriel mongamist
(en kärlek i taget,tills..)

#15

kom igen nu. Ja vi älskar många. Våra barn, föräldrar, syskon och vänner. Det är inte den kärleken den här frågan handlar om.

Det handlar om den romantiska och erotiska partnerkärleken. men det visste du ju redan och du har svarat. Du tar också en i taget penke

Såna där "gamla" nymodigheter är inget för mig.

Det här att ha olika sexpartners börjar likna att man typ går ut och fikar med någon. Bara för skojs skull, kompisar emellan.

En i taget och jag måste känna väldigt mycket sammhörighet med mannen innan jag "går i säng" med honom. Kärleken måste finnas där annars funkar det inte bra.

 Skulle han vilja ha fler än mig så visst…varsågod! Men mig ser han inte mera! Jag skulle dra mig undan och slicka mina sår och det skulle dröja ännu längre tid innan (om) jag skulle tordas gå in i ett förhållande igen, än vad det gått sedan förra gången.

Inget för mig heller, har nog jobb med att sköta om en dam! 

Och gubben börjar bli gammal och stel…fast på fel ställe! 

#18 *Fniss*

#10 Förstår inte varför min man skulle bli bestört, nu blev han ju inte det heller. Han är med den han älskar och skulle han älska flera så behöver han inte välja (nja, det stämmer ju inte helt då de flesta är monogama). Men som sagt jag vet inte om man (jag eller maken) kan älska mer än en person eftersom vi aldrig gjort det. Och visst mycket möjligt är detta en utopi för oss då vi aldrig kommit i en sådan situation om den nu någonsin kommer ske och därmed inte veta säkert hur vi skulle reagera.

Jag ser också våran kärlek som något väldigt unikt och exklusivt för oss. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar min man, och jag tror att maken säger detsamma. Och som det känns nu tror jag inte att jag kommer älska någon annan så mycket som jag älskar honom.. men skulle de gå att älska flera samtidigt så varför inte?

#18

haha det är vad jag brukar säga till min gubbe när han frågar om jag är svartsjuk.  Jag svarar att jag inte är orolig. Jag vet ju att han har jämt skägg att klara av en kvinna. mig alltså

Ja ja mycket som är inne som "mode" Även om jag nu är 30+ så undrar jag då hur jag skulle hinna med att har förhållanden med flera. Sedan älskar man någon så har man bara den, det är min uppfattning ut av det hela. Ja tänk nu er att behöva komma ihåg tex. på morgonen om det är Per eller Morgan man har delat säng med under natten Sedan hur var det nu vem gillade vad ut av dem?? Neee för min del så räcker det med en åt gången!! Helt klart. Det där att man ska flera är inget för mig….och kommer nog aldrig vara det heller.

#18 Har full förståelse, men är även lite gammalmodig. Inte heller skulle vara roligt att va i annans sås, och kladda.

Fast jag hade roligt många gånger under min singelperiod!

Men då gällde det inte äkta kärlek förstås… Där är och förblir det en skillnad!

Biggami!!!!

Jag är nöjd med par förhållande…

Sen så fins det ju så många mäniskor som vill bli bekräftadeså dom måste ha många.

O jag har inte det behovett..

Jag tror att även detta som mycket annat nytt handlar om att tänja på normer och gränser. Att testa och se om de gamla invanda nomerna är komna ur sanningar eller enbart ur gamla regelsystem som hyllar den gamla och numer ganska omoderna kärnfamiljen.

Det är ändå ganska intressant att kärnfamiljen fortfarande är norm och används som norm, trots att det allt mindre fungerar så.

Rent praktiskt måste det ju bli i det närmaste ohållbart den dagen polyamorösa skaffar barn… eller ska de då alla bo ihop i ett stort hus med alla barn och alla relationer…? Det kanske fungerar fint för dem även om det är en ovan tanke för mig.

Låter som att vi som är lite äldre inte gillar detta…Kanske är vi gammalmodiga, hänger inte riktigt med. Unga idag tänker på ett annat sätt än vad vi gör…hur dom tänker har man många gånger undrat…så även i detta fall.

Helt omöjligt för mej…att tänka mej fler än en partner…

en i taget i allafall…

#27 Det fanns de som tänkte så då vi var unga också.  

"Grönavågen kollektiv" som fanns på 70-talet. De levde som en stor familj och alla hjälptes åt med sysslorna.

# 28

Ja, det kommer jag ihåg! Men jag tycker det börjar bli mer och mer vanligt…med de mest underliga ideér nuförtiden…Kanske hänger jag inte med…eller så vill jag inte hänga med…

Ha en bra dag, Zabelle!

Kram / Sisa

#27 Jag tog upp det här i morse under fikarasten. Mina kollegor är mellan 19 och 49 år. Ingen av dem kunde tänka sig att ha mer än ett förhållande eller "sängkamrat" samtidigt. Med samtidigt menar jar inte gruppsex utan under samma tidsperiod.

Jag tror att de flesta, oavsett ålder, håller sig till en partner.

#29 Jag är nog lite så…vill /orkar inte hänga med på alla nymodigheter. När jag tex ville ha en mobiltelefon utan kamera, då tyckte min son att det är "tantvarning"

# 31

Lite så är nog jag med…"tantvarning"…hur länge har det ordet funnits…

Vet inte men jag kanske hör till de yngre här, men jag känner ingen, jag vet ingen som lever polyamoröst. För mig är det ju rätt självklart att de flesta lever "monogamt", jag menar man är ju helst med den man älskar och jag tror knappast att man känner ett behov av att älska eller bli älskad av någon mer på det sättet. Så är det för mig..

Sen är det ju där med sex, något kul man gör med andra eller något intimt bara med en, folk får göra som de vill.. huvudsaken är väl att det funkar för dem och får ett bra sexliv… Sexliv har man ju till man är drygt 70 iaf?

Sex kan jag ha med flera olika partners parallellt, om jag inte är kär i dem. Då räcker det med attraktion och sympati.

Men jag kan absolut inte ha sex med flera om det finns en jag älskar och vill leva med. Då finns bara han för mig.

Jag har heller inte känt för att ha sex med andra nu när jag har min man, innan kunde jag liksom du ha sex det med flera parallellt. Men bara för att det är så för mig så måste ju inte det gälla andra.