![[peter54]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
"Good Trade"
De som sett filmen "Dansar Med Vargar", minns säkert scenen där huvudpersonen byter med en indian, sin armejacka mot ett bröstsmycke av fågelben och de båda yttrar frasen "good trade".
Jag har ett alldeles eget sånt minne. Det var alldeles i inledningen av min bågjaktresa till Kanada.
Kvällen före avresan ringde min resekamrat Bengt och frågade om jag hade någon flinta hemma. Ja sade jag, jag har väl några kg. Det ante mig sa Bengt, ta med så mycket du orkar bära. Min ryggsäck ökade dramatiskt i vikt, men ett löfte är ett löfte.
Väl framme i Wolfville, Nova Scotia, inkvarterades vi hos Bengts kanadensiske kompis Art, en smal ”buckskinner” med stort tomteskägg, hans fru Eunice och deras 11-åriga dotter Nancy. Art var som sagt ”buckskinner”, vilket innebär en hel livsstil runt hjortskinn, kläder, prydnader, mynningsladdare och tomahawker.
Art visade mig hela sin ”outfit” och vid åsynen av hans tomahawk måste jag ha dreglat, för aldrig hade jag känt på ett sådant verktyg.
Bengt, min kompis, hade berättat för Art om den galne yxkastaren från Sweden, så han visste. Nu hade jag ju bara kastat svenska yxor som knappast med sina svängda skaft är särskilt lämpade att kasta, så därför var jag i valet och kvalet morgonen därpå. Skulle jag gå ut med de andra på rekognoseringstur efter vitsvanshjort eller skulle jag ge mig ut bakom huset och provkasta Art’s tomahawk. Vi beslöt att göra en kortare rekning i skogen än vad som bar planerat för att jag skulle få prova att kasta.
Jag gick ut med tomahawken direkt efter lunch. Art hade hängt upp en stor kubbe i en trefot med hjälp av kätting. Jag kastade tio kast och det gick som en dröm, varje kast träffade kubben med ett tungt ljudligt "sock".
Plötsligt när jag skulle hämta tomahawken i kubben efter det tionde kastet, dök Art upp bakom ett stort äppelträd. Han hade tjyvkikat på mig när jag kastade den lurifaxen. Han gick fram till kubben och tog loss yxan, vände den mot mig och sa -”never before have I seen anyone throw like that the very first time he uses a tomahawk, you have better use for it than I have so I want you to have it”.
Jag blev alldeles stum, han gav mig sin tomahawk! Då kom jag att tänka på all flinta jag hade släpat med mig, så jag bad honom att komma med in.
Svartkrutsskytte med mynningsladdare kräver flintskärvor till tändlåset, men flinta är svårt att få tag på i Kanada. Nu vände jag uppochner på min ryggsäck och ut föll tre st tvåkilos flintaklumpar. Han sken upp och sa -”this will last my lifetime”. Hans skäggiga ansikte sprack upp i ett leende från öra till öra och sedan sa han -”good trade”.
Det var bådas vårt livs bytesaffär och aldrig har den kända frasen ur ”Dansar med vargar” passat bättre, ”GOOD TRADE”
Häftigt! Vilket underbart minne :-)
Yes it was a good trade!
Så du har en tomahawk hemma i din ägo! Du har nog ett litet museum där känner jag med allehanda vapen som jag hoppas vi får se någon dag. Som alltid en spännande historia.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Vilken berättelse 
Helt otoligt, vad du måste vara träffsäker!
Med ljus och kärlek... Tina
33 Ja jag kan faktiskt skryta med att vara bäst i Sverige på att kasta tomahawk, men det är inofficiellt eftersom det inte finns några auktoriserade tävlingar eller mästerskap.
Så här ser den tomahawk jag använder nu ut. Den jag bytte till mig mot flintastenarna blev stulen i Litauen.
Med fodralet på.
Att kasta tomahawk är mycket roligt. Det är som sagt varierande och mer personligt anpassat jämfört med de stora tunga dubbeleggade yxor som på senare år blivit så populära. De ska kastas från en bestämd linje oavsett om du är stor ller liten, något som inte ger rättvisa.
Med tomahawken står man på ett eget avstånd. Den snurrar nämligen ett varv på fem vanliga gångstegs avstånd. På sju steg kastar man 1,5-varvskast. Då vänder man eggen bakåt när man kastar och tomahawken fastnar i kubben med skaftet ovanför yxhuvudet uppochner.
På nio steg kastar man tvåvarvs- och på 13 steg trevarvskast, men det sitnämnda är mycket svårt eftersom kubben blir tämligen liten på det hållet och tomahawkens vikt gör att parabeln i kastet blir ganska hög.
Man kan också förkorta rotationen eller förlänga den. Förkorta gör man genom att bra hålla i skaftet med tummen och tre fingrar istället för fyra. Förlänger gör man genom att lägga tummen på skaftet istället för att tummen griper runt skaftet.
Du måste vara stolt över den, det är inte många som fått en sådan gåva.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Vilken berättelse och jag blir glad av att läsa det….fin yxa och trevlig man som gav dig den…byt är bytt och kommer aldrig igen…
Jag bytte en del annat också under min tid där. Bland annat bytte jag recept med Eunice.
Vi skulle bli bjudna på middag första kvällen och det serverades ett orange mos med små fiskbulliknande saker. Jag minns att jag tänkte att det var en konstig konstellation, rotmos och fiskbullar.
Men det var inte rotmos och det var inte fiskbullar. Det var squash och scallops. De hade en slags squash som ser precis likadan ut som de orange pumpor de använder till halloween, men dessa var mindre och mörkgröna, storlek ungefär som en honungsmelon.
De lade squashen att eftermogna på golvet framför öppna spisen. Sedan gröpte Eunice ur det orange fruktköttet och kokade det. Scallops är en slags ganska stora musslor som också kokas.
När jag berättade för Eunice vad jag trodde att det var blev hon jätteförvånad och sa: -Va', äter ni "turnups" (kålrötter)? Dem ger vi till djuren, ingen äter såna här, sa hon. Jag gav henne receptet på rotmos och fläsklägg och senare fick jag ett brev med mycket tack för receptet. Alla hade älskat maten.
Jag hade också med mig 10 osthyvlar, såna hade de aldrig sett.
Det lät fakstiskt gott…rotmos älskar jag att göra och äta…mums! Osthyveln är väl något svenkt och norskt, eller?
*Fniss* nu blev jag full i skratt. Osthyvlar var också något som jag hade med mej på mina resor för att ge bort samt potatisskalare, men de användes mest till frukt. Dom äter inte så mycket Potatis i vissa länder.Squashen känner jag till, det är ju gott. Rotmos gillar jag också.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Fin yxa :-)
Starta ny diskussion