Hehehe, namn har jag aldrig kommit ihåg… plånboken glömmer jag och nycklarna likaså… men ansikten har jag fortfarande bra minne för

 Alltid något!

Min "specialitet" att glömma, alltid har varit. Handla, betala, och sedan glömma varorna på bandet. Jag har hunnit hem ibland när jag kommer på, att jag har ingenting med mig. Det har hänt så ofta, att ingen undrar ens längre i de sk. närbutiker, vad jag håller på med. De bara väntar att jag kommer tillbaka.

Hahaha, ja då är det skönt att bo på mindre orter där de känner till vem man är. Om du nu gör det alltså…

Ansikten har jag svårt att komma ihåg, jag är i det närmaste ansiktsblind. Kan sitta och prata med en person den ena dagen och bara gå förbi samma person nästa dag utan att ha en aning om vem det var och varför han/hon hälsade på mig… Väldigt obehagligt!!!

Röster, namn och telefonnummer är jag bra på att komma ihåg. Konstigt hur hjärnan kan lagra vissa saker men inte andra…

#4 Ja, det är verkligen min tur, att jag har fått bo över 40 år närhet av samma butiker. Många av personalen i butiker har jobbat också jätte länge. Jag hörde dessutom en gång, att en som gick till pension, hade sagt till hennes efterträdare. "Här finns en person som handlar, betalar och går. Men ingen fara, hon kommer tillbaka."

#6 Hahahaha, underbart! Jag bor oxå på en sådan liten ort och har man glömt plånboken är det bara att komma in och betala senare eller tvärtom om man glömmer varor osv. Det finns en hel del fördelar med småorter även om det ibland är jobbigt att alla vet allt om varandra och är släkt.

#7 Det är tur också, att ha medfödd allomfattande humorsinne. Den har jag behövt i många sammanhanget när jag klantar till ordentligt.

Absolut, humor förändrar synen på det mesta!

Jag har tur att jag har så lätt att lära namn och ansikten… eftersom jag i jobbet varje termin får ett 40-tal nya ansikten att lära (tar ca tre dagar att fixa dem… om jag skulle jobba på det gjorde jag det efter en dag… )

Men - jag glömmer allför ofta var jag lägger saker, det går åt alldeles för mycket tid till att leta och det är sååå irriterande

Och ibland glöms "Tisdagstävlingen"….

eller har den tagit semester?                 

Glömde var jag parkera bilen igår - igen- så gubben fick hämta mig. Och sen åka in och leta på kvällen då det var mindre bilar ute…så pinsamt

Jag har råkat ut för detta att känna igen n person utan att komma på namnet ganska många gånger, men två av gångerna detta har hänt, har frågan förblivit olöst.

Första gången var på bussen till jobbet, jag var runt 25 år skulle jag tro. En söt tjej i min egen ålder satte sig bredvid mig och jag kände såååå väl igen henne och hon kände uppenbarligen igen mig också, för hon pratade på som om vi var bästa kompisar.

Jag vet fortfarande inte vem hon var

Andra gången det hände var jag på skjutbanan för att skjuta upp för guldmärket på älgbanan som jag gjorde varje år före älgjakten. Jag träffade en kille som jag kände väl igen och han kände mig också, men jag fattar fortfarande inte vem han var.

Det är ju så pinsamt också att man inte vågar ställa frågan, vem är du?

Ja visst är man fånig… man går hellre och grubblar i flera år än frågar, känner igen det så väl

Ibland kan det ju bli lite åt det andra hållet också. Jag gick på avenyn i Göteborg med min dåvarande sambo en sensommarkväll 1983 och stötte ihop med en kvinna som jag kände väl igen.

Nämen hej, sa jag. Hon tittade på mig, log och sa hej hon också. När vi gått 20 meter därifrån sa min sambo -"känner du Eva-Britt Strandberg?"

Hahahaha, asg! Ja så det kan bli

Tidigare har jag i olika sammanhang undervisat olika personalgrupper i olika sammanhang och jag har inte vid endagsundervisning lagt ner något större arbete på att minnas dem… jag råkade flera gåner ut för att träffa folk på stan som kände mig.

En gång kom det fram en glad kvinna till mig och gav mig en stor kram… jag tyckte att hon såg bekant ut men kunde inte placera henne på rätt ställe… vi pratade och det framgick att vi träffats i utbildningssammanhang… och skildes åt utan att jag hade en anig om vem hon var - men det var en trevlig kram