Ja! 💗

#0: Nej. När jag var yngre trodde jag inte att jag skulle uppleva min 18-årsdag. Jag var så inställd på att dagen skulle komma då jag inte orkade kämpa mer.

Nej, tyvärr inte

Växte upp ute på landet väldigt skyddad men under ganska fria former, så det var både bra och dåligt.

Spontant skulle jag nog säga ja. Min barndom var absolut inte perfekt och det finns många stunder som var rätt illa, men överlag tycker jag nog det positiva väger tyngre än det negativa. Eller så är det åtminstone så jag minns det (eller vill minnas det).

Lite mellan ja och nej. Nej för det mesta.

Jag har haft en underbar barndom ,kom till Sverige som 6-åring.
Sedan rullade livet igång ,
4 syskon är vi , 3 tjejer o en kille ,

Pappa och mamma fick arbete här och va så glada 😊
Vi barn umgicks tillsammans, ibland kom våra släktingar från Finland och hälsade på.

Ibland umgicks mamma o pappa med en grannfamilj som oxå kom från Finland 🇫🇮

Jag gick i skolan, träffade kompisar ibland, många utav min storebrors vänner kom och fikade hos oss , alla älskade mammas kanelbullar.

Därav mitt bak intresse , 😊

Det roliga är att jag umgås med en klass kompis från barndomen än idag , 😊🥰

Vi ses och pratar gamla minnen och har kul ! 😀

Nej.
Utåt sett-ja.
Vi hade allt. Hus, hästar, hundar.
Men där hemma var jag familjens svarta får.
När jag blev vuxen o bröt all kontakt så kom många fram o sa att de inte trodde att jag skulle överleva min tonårstid.
Men även jag lyckades i livet

Nej! Men med stora mått av frihet p.g.a. frånvarande föräldrar. Men som en maskros trängde jag mig upp genom asfalten och trots en bräcklig kropp p.g.a. umbäranden så växte jag mig stark som människa. Mobbing från 5an t.o.m 8an gjorde att jag fick blodad tand att utvecklas och utbildas.
Jag lärde mig mycket i barndomen att vara listig, se mig om och för, ta hand om min lillasyster och sköta ett hem.
Barndomslandet är ett speciellt land och där klampar de stora elefanterna in och skövlar ibland.Jag vänner som aldrig reste sig riktigt.
Mvh/WL

#8:

Usch så jobbigt och tråkigt för dig !

Varm kram 🥰

Den var bra men jag hade väldigt övervakande, överbeskyddande och ängsliga föräldrar vilket gjorde att en del saker blev lite, ja, tokiga. Jag for absolut inte illa på något sätt då de alltid velat mitt bästa💖

Dock var det VÄLDIGT skönt att flytta hemifrån och få rå mig själv, den dagen jag flyttade är en av de bästa dagarna i mitt liv faktiskt😃

Själv är jag så kluven till min barndom. Jag hade fantastiska sommarlov på landet men i stan skulle jag vara den fina flickan med flätor, kappa och lackskor. T.om handskar vinter som vår. På våren var det tunna fingerhandskar. Jag hatade det.
Det skulle vara så fint hemma och jag lekte oftast hos någon kompis istället.

Löser jag gamla dagböcker så kan man nästan avslöja en ganska deprimerad unge som levde upp på sommarlovet.

Ja det hade jag! :) Där skiljer det sig mellan mig och sambon våra uppväxter. Men bra på sätt och vis, olika erfarenheter av livet och lära av varandra.