Åh vad jag saknar hästarna.
Fick min egna häst när jag var 14. Hade sen egna hästar tills jag var 23 och blev sjuk.
Har även jobbat på Kalmar travet o andra travstall.
Fött upp en fölunge.
Nu är hästar bara en dröm. Jag är för sjuk för att kunna rida igen.
Kanske en körhäst i framtiden.

Har ridit i 30 år, men tvingades sluta när orken inte räckte till längre. Skulle väldigt gärna börja om igen om möjlighet, tid, ork och pengar fanns.

jag började rida som vuxen. det var en dröm jag haft sedan så länge jag kan minnas, att få rida. mina föräldrar saknade helt intresse och var nog även lite härsträdda. även ekonomi spelade väl in, även om vi aldrig haft det dåligt. så när jag fck mitt första jobb började jag rida. helt ärligt, jag älskade det precis så mycket som jag trodde att jag skulle göra.
sedan kom livet, jag började jobba mer. ridskolan jag sista tiden red på hade några hästar som var ganska otäcka att hantera. sista gången jag var där hamnade jag mot boxväggen med en häst mellan mig och dörren som reste sig för att kicka mig i huvudet och då la jag ner. älskade ridningen, men ville inte riskera att bli hästrädd. sedan blev jag gravid och kände mig inte tillräckligt trygg i mina hästkunskaper för att fortsätta som jag tänkt just då. efter första barnet kom andra ganska tätt.

nu verkar det som att min stora tjej, 4 år, är en riktig hästtjej, precis som jag i samma ålder. allt hon gör har med hästar att göra. allt hon leker är hästar. vi har börjat så smått med ridning, och hon älskar det. kanske kan jag få lite hästtid genom henne. jag hoppas det, även om det mest innebär mys och att hjälpa till med att sadla och fixa.

Jag red under hela min uppväxt i Tyskland, men då och där var det flest män som red. Sedan har jag haft hästar här i Sverige också. Visst saknar jag det, men här i byn finns en hästgård, så flera av mina vänner har sagt att jag skulle kunna rida där 😊

Jag följde med kompisar till stallet men det var inte riktigt min "grej". Jag gillade ju segling och då var det killkompisarna som gällde.

Sedan hade jag ju det fantastiskt när det kommer till hästar. Min bror hade en liten hästgård och jobbade som hovslagare och ridlärare så man kunde ju inte ha det bättre. Minns att många avundades mig men jag hjälpte gärna till i stallet men att rida var inte mitt intresse.

Han hade bland annat tre underbara arabiska fullblod.😊

Har ridit på ridskola sen barnsben och ridning och hästpyssel är något jag kommer fortsätta med så länge jag bara kan! Har även en period hat medryttarhäst men fick sluta pga av flytt men skulle kunna tänka mig vara det igen i framtiden. Har nu hållit på med hästar i över 20 år vilket känns lite ofattbart.

Drömmen är såklart att ha egen häst men ekonomi och livssituation hindrar det just nu och kanske tyvärr kommer hindra det livet ut men drömma kan man alltid! En mindre dröm är att hitta en trevlig medryttarhäst där möjlighet finns att få jobba mer med saker från marken (och gärna körning) och inte bara rida.

Min pappa följde ofta med mig till stallet och hjälpte till när jag var yngre och var med mig på turridningar och när han blev förtidspensionerad så leta jag upp ett stall som erbjöd kurser för vuxna nybörjare så nu har han också ridit i många år och vi försöker att varje sommar ta minst en turridning tillsammans! Mamma däremot tycker hästar är lite läskiga men hon har provat rida några gånger men det är inget för henne.

Började rida vid 6 års ålder och närmar mig 55. Ridskola och tävlingar har det blivit genom åren men det var många år sedan och idag rider jag då och då men jag har inte egen häst.

När jag började rida så var det inte en vanlig ridskola utan på den tiden hos en känd jockey så vi fick lära oss friridning mycket ute i skog och mark , bada med hästarna med mera och riktigt vara ute i det fria och inte ledda lektioner så när jag sen blev några år äldre 10 år och vi flyttade tyckte jag det var fyrkantigt pyton att sitta och rida runt i grupp i en paddock .

Jag hade lärt mig det här på ett helt annat sätt än ridskolan har att erbjuda, det var tuffa tag, full galopp och vi fick verkligen lära oss hästarna och aldrig i en grupp bara ett par stycken samt att vi snabbt fick rida ut på egen hand utan någon som höll koll. Tillit både till häst och ryttare det kom han långt med den mannen som lärde ut och han visste verkligen vad han gjorde för samtidigt som vi var fria så hade han ett öga på oss.

Ragnar som han hette lärde ut ridningen på ett alla tiders sätt, allt började med longering i spånhagen som dom kallade det och så snart han såg att man behärskade hästen så släppte han och därefter direkt ner i hopphagen för att se hur vi klarade oss där med hindren .

Han var verkligen fantastisk och oerhört duktig jockey, bestämd men oerhört rejäl och hygglig och åkte man av var han snabbt där med frågan har du ont om inte så lyfte han bums upp i sadeln med orden rid rid rid och med orden kommer du inte tillbaka i sadeln igen kanske du aldrig kommer tillbaka och det kunde han inte se för han var den som ville bygga styrka både hos häst och ryttare.

Det där var ord jag tog med mig från så tidig ålder och har praktiserat i allt inte enbart ridning men genom hela livet , det satte sig som ett underbart livsredskap var aldrig rädd för något och han hade en sån otroligt fin disciplin både med elever och hästar han kunde verkligen sin sak att på ett bestämt men hjärtligt sätt nå fram så den tiden är jag så oerhört tacksam för att jag fick för där lärde jag mig på riktigt medan ridskolan tyckte jag mest var ett ställe med småpåvar och fjantfasoner.

Väl jag började ridskolan så var jag främmande för dressyrridningen för så hade ju inte jag lärt mig och sitta och kajka runt i en paddock men volt hit och dit, snett igenom hit och dit det var inget jag trivdes med men hur det var så började jag tävla i både dressyr och hoppning, hoppningen var den som jag kände mest för men samma där i en paddock kära nån när det finns skogar full av hinder så stänger man in både sig och hästen i en tråkig paddock.

Idag när jag rider vilket blir då och då så kör jag på det jag lärde mig som riktigt liten att rida fritt i skog och mark och låta hästen få göra som hästen vill, jag styr väldigt lite och det blir så himla roliga ritter för rätt som det är bär det bara iväg och både jag och hästen känner oss så fria och det är så ridning ska vara inte instängda i ridhus tvärtom hästarna mår absolut bäst av sin frihet.

Egen häst blev det aldrig men det var snudd på och hade jag inte tagit in hästen i huset som tonåring och hade den inte stegrat med mig på ryggen mitt framför näsan på mor som är så hästrädd så hade den blivit min men man tar inte in stegrande hästar i huset inte ens för att byta skor till ridstövlar så där tog den resan slut 🤣

Har funderat på att skaffa häst nu på äldre dagar men jag har flera vänner med häst och vi brukar göra ritter då och då och en har flera hästar så hon är bara glad om vi kan ut och rida tillsammans och det passar mig toppenbra så nej det är inte aktuellt med häst och ut och rida får jag så jag känner mig helt nöjd och belåten att bara få umgås med hästar i det fria och ha det trevligt 🏇

Höll på med ridning på ridskola i 8 år. Men älskat hästar typ hela livet och saknar det mycket. Slutade när jag slutade gymnasiet för 11 år sedan. Dock, ridit lite efter det men inte mycket, Hade velat hålla på med hästar men tar mycket tid.

Jag var en stor hästnörd när jag var liten. Visste allt där fanns att veta, tyckte jag då i alla fall. Raser, färger, sjukdomar, utrustning m.m. Min bästis hade hästar hemma på sin gård och jag pyntade hela mitt rum med hästplanscher. Gick på ridskola en period men red mest hos min bästis. Intresset minskade sedan men jag har alltid tyckt om alla djur och hästar har ju en egen plats i hjärtat liksom. Nu drömmer jag om att ha hästar (gärna räddade från slakt/avlivning eller liknande) som får leva ett gott liv utan att behöva bli ridna. Men först ska jag bara skaffa jobb, pengar och en gård… haha!

Vi har 2 hästar, en som min man kör timmer med och så en islänning som sällskapsdam. Islänningen promenadrids av mig och yngste sonen men hon är till åren och har en gammal (lättare) ryggskada så hon ska ridas lugnt och med måtta. Men hon är också inkörd så ibland när maken kör i skogen med sin häst så gör vi honom sällskap och då kan hon få dra hem någon liten vedpinne.

Jag var en liten hästtjej som liten.Red fram tills dess att jag blev med barn.

Efter det så tog det fem sex år innan jag tog upp ridningen.

När de äldsta barnen blev sju köpte vi ett russ till dem.Då hade de ridit på ridskolan ett par år.

Sen skulle min kusin ut och kika på en hästtransport-Hon köpte ingen transport men jag köpte en travare istället.

Ett tag hade vi fem hästar.

Ett shettis sto som jag tog två föl på.

I fredags red min dotter sin sista lektion .Hon har tappat lusten och hennes kompisar rider inte längre och klubben har lagt ner handikappverksamheten.

Jag hade hästar fram tills för några år sedan. Så jag har både ridit och kört (ej tävlingar). Numera så blir det bara att hjälpa till lite med andras hästar.