Jag är känslosam! Och alltid varit.
Har lätt för gråt främst. Och det är sjukt jobbigt.
Och mår lätt dåligt över saker, oroar mig lätt osv. Hopplöst är det.

Jag har alltid varit känslosam. Äldsta dottern är nu gravid o skickade nyss foto på babykläder hon hade köpt i LA förra veckan.  Då kom det tårar.  Jag grät glädjefloder när hon  för en månad sedan berättade att hon var gravid.

Jag reagerade som jag visste jag skulle göra.

Jag är för känslosam och har svårt att hålla undan tårar om jag ser något barn som far illa eller bara en sorglig scen i en film.

Nja, är inte så känslosam, gråter sällan. Men jag inte känslokall dock😂
Berörs inte av folk som berättar att de är gravida t.ex, inte frierier och sånt heller. Jag blir mer berörd av djur då måste jag säga🙂

Jag är väldigt känslosam. Går nog inte någon kväll i tevesoffan då jag inte gråter. Glädje och sorg. Det har blivit "värre" med åren faktist. Jag var inte så lättgråten som ung.

Min yngste sa när han var 4-5 år; "Mamma, vad du är konstig! Du gråter både när du är ledsen och när du är glad"! Som ni förstår har jag lätt till mina känslor.

Jag får ofta tårar i ögonen när jag blir rörd. De där gångerna min normalsturige tonårsson säger/gör något riktigt rart. 

När jag ser barn som far illa i dokumentära TV-sändningar kan jag bli både arg och ledsen. Fiction berör mig inte lika starkt, kanske för att jag vet att det är på låtsas.

Jag är en svamp för andras elände, jag grät däremot inte alltid men kunde visa en vän omtanke ändå. Efter utmattning och förlust så sitter nerverna på utsidan. Grät senast för ett par timmar sedan på affären då ett spädbarn grät…