Ja, det är märkligt det där med att vissa anser sig vara gamla väldigt tidigt.

Inom sjukvården så tillhör man "geriatrik" när man fyllt 65 och då är man ju även ålderspensionär så då kanske man kan "börja" med att bli gammal kanske…???😮

En man är gammal när han börjar mäta vinkeln istället för längden, och en kvinna är gammal när hon övergår från att kalla sina kompisar för kompisar till att kalla dem väninnor.

Allt är väl relativt. Jag är 25 och känner mig gammal jämfört med en tonåring till exempel. Men i en 70-årings ögon är jag ju fortfarande en liten flicksnärta.

#1 Ja, vid 65 är det väl ok att kalla sig "ung" äldre :)

Jag tycker att det är mycket märkligt att kalla sig gammal vid 40, eller 50. Hur tänker de?

Kvinnan jag refererar till känns som sagt äldre än vad jag är. Första gången vi träffade henne (på en fest) funderade jag och hussen på vad hon och en man som var med, hade för relation till varandra. Vi kom fram till att hon var hans mamma och att hon då (7år sen) var 55 plus, sonen var ca 29 kom vi fram till -detta oberoende av varandra.

Det visade sig att de var gifta. Hon var 38 och han 41…

Jag har träffat flera människor, ca 85+ som sagt om olika saker att "det är bara för gammalt folk… "

Hon ser ju uppenbarligen äldre ut än vad hon är. Det kanske har fått henne att känna sig gammal (jämfört med sitt yngre, inre jag)?

#6 Det är inte bara utseendet utan hela hon, hur hon pratar och innehållet i det osv.

TS Det beror väl på sammanhanget? Om man skriver om att dansa på disco hela natten eller köa till något evenemang för tonåringar kan man avsluta med" tur att man är gammal" . Det är mera som ett skämt tycker jag. #1 Jag fick gå på geriatriken när jag var i30-års åldern.

Ler lite. När jag arbetade på ett äldreboende för många år sen. Då  bodde där en 95 årig dam.  Hon var äldst där. Hon sa alltid. Hjälp dom gamle först. Sen kunde vi hjälpa henne.  En ödmjukare o snällare kvinna fanns inte på boendet.

#7 Ja precis det jag syftade på. Att hon är "gammal" för sin ålder. Det är ju ett ganska flyktigt begrepp, det där med gammal. Men man får nog tänka på att siffran som berättar ens ålder ofta inte är mer än en siffra. Det finns otroligt många både gamla och unga 40-åringar, trots att de är lika gamla. Man kanske inte är gammal i samhället i den bemärkelsen, men man kan absolut vara gammal när man är 45, jämfört med den yngsta, kanske omognaste 45-åringen.

Hehe gammal för mej är dom som är minst 20 år äldre än mej. Så jag kommer inte bli gammal utan ung för alltid. Just för andra som är äldre än mej är gamla. Men de säger jag inte högt.😉

Tur man är gammal så man kan säga det! 😉

Men jag minns en gång i forntiden då det fanns något som hette "Heta linjen"  Man ringde ett nummer och kunde prata med flera samtidigt, tror jag var 30-35..Jag testade en gång och fick veta att jag var gammal.😃

Heta linjen kommer jag ihåg hehe

Jag minns också heta linjen. Ringde en gång för att det verkade spännande. Men jag lyssnade bara. Vågade inte säga något. Då var jag väldigt ung och väldigt blyg.

Har inga problem med min ålder, så länge jag får vara relativt frisk. Det fysiska åldrandet går inte att påverka särskilt mycket ändå. Tycker lite synd om dem som kämpar en ojämn kamp mot det utseendemässiga åldrandet. Jag är kompis med mina rynkor. Krämer och annat jox för att försöka se yngre ut lägger jag varken tid eller pengar på.

Jag brukar kalla mig för tant. Det är jag stolt över att vara. Men gammal… Det beror väl på vem man frågar. En god vän till familjen i 80-årsåldern tycker att jag är jätteung. Men frågar jag min son så… Fast han brukar inte säga att jag är gammal. Istället säger han: "Mamma, du är knäpp. Fast knäpp på ett bra vis." Det tar jag som en stor komplimang. Livet blir roligare om man är lite "knäpp".

#14 Här är en tant till :) Då kan man göra lite som man vill, man bryr sig inte så mycket om vad andra tänker.

Tror inte det har så mycket med åldern att göra när man blir gammal, vissa kan säkert känna sig gamla redan i 40 års åldern. Andra är hur levnadsglada och pigga som helst upp i 80 års åldern.

Jag har berättat här förut, om när jag var tio år och åkte buss med min mormor; så var det någon som ropade "låt tanten sitta" - jag tyckte inte min mormor var tant och har sällan kallat någon för tant efter det. Bara riktigt gamla människor, sådär över 85.

Jag är väl konstig men tycker att det borde finnas något mellanting mellan ung och gammal, t.ex. mellanåldern, unga-äldre eller nåt.

:)

Gammal tycker jag inte har med åldern att göra utan snarare med beteende och situation att göra.

Tex. har jag så ont i höften att jag måste kröka mig så känner jag miginte ung utan snarare gammal men min mormor och morfar (84 år) är inte gammal, morfar är ute och arbetar i skogen varje dag och mormor är hemmafru och odlar all Potatis som släkten vill ha (däremot börjar dom bli påväg att bli gammal, morfar pratar om att sluta slå legda varje år osv).

Jag började kallas tant av min syster då jag var 24 (flyttade ut på landet, skaffade höns, har hilka på mig varje dag på sommaren, har långkjol så ofta jag kommer åt osv) men jag tycker om tanter, dom är fräna (tex min mormors moster som dog då hon var 104, hon var förresten inte gammal heller hon "hängde" bara med folk som var 20-30 år yngre. Men hon var en frän tant)

#16 dom kallas för vuxna 😎

Jag är född gammal, en gammal själ måhända? Lill-Gammal enligt andra. 

Innan jag började skolan, så trivdes jag bäst bland äldre tanter/farbröder. Även fast jag själv inte kunde tala, så ville jag vara med och "diskutera". Mamma har berättat att jag brukade skratta på rätt ställe också. Inte för jag förstod vad dem pratade om, utan för då dem skrattade så härmade jag. 

Mormor drev vårt familjeföretag; Begravningsbyrå och där genom kom många äldre - klienter eller "medarbetare" (stenhuggare, präst, blomsterhandlarn osv). 

Våra grannar vägg i vägg ar 3 välkända systrar i staden på 90 + som jag brukade fika med. Då vi flyttade, så fann jag en ny tant att fika med. 😃 

En annan gång skulle jag ringa till morfar, men slog fel och kom till en tant som jag pratade med i timmar enligt mormor. 

Dessa ensamma tanter och jag med mitt brinnande historieintresse från start. 

Att kalla sig tant är nog olika. Då jag växte upp var man tant då man gick i pension kanske. Idag kallas 20-åringar sig för tant då de träffar barn. Min bästa vän t ex. Då jag var 20 år och fick min son, så brukade hon alltid säga till sonen "Hej, det är tant S". Hon var då 23 år…Inte kallar han henne tant…

#18 Ja vuxna, men personer över 85 är väl vuxna de också?

#20 man kan ju vända på det, barn under 10 är ju unga också?

Man kan ju vara både vuxen och gammal men inte ung och gammal, det är bara olika beskrivande ord helt enkelt.

Vanligtvis ser jag mig inte som gammal (även om det sker ibland) men jag är ju inte ung, jag är vuxen.

Kruxet är att det på något märkligt vis har blivit fult att vara gammal. Ungdom glorifieras på alla möjliga sätt. Mode- och kosmetikaindustrin bygger upp en mytbild. Vissa kirurger drar sitt strå till stacken.

Varför är det så här? Om folk verkligen tänker efter och minns hur det var att vara ung; Trivdes de egentligen bättre med livet då?

Jag vill poängtera att jag talar om friska människor. Har man mist hälsan när man blivit äldre så är det ju förståeligt om man längtar tillbaka till när man var yngre och hade hälsan i behåll.

Jag känner mig verkligen vuxen. Men kommer inte att bli en tant på många år än och inte gammal heller. Jag är medelålder, vuxen. Tant är mer ett beteende, eller ålder över 85 för mig

Tant har mer eller mindre blivit nån sorts skällsord vilket jag inte alls går med på. Medelålders kvinnor kan ta det som en förolämpning om man kallar dem för tant. Jag som växte upp på 60-talet lärde mig att man sade tant för att vara artig. Kompisarnas mammor sade man tant Siv, tant Gun och så vidare om och till.

För mig står ordet tant för något positivt. Det har inte med artighet att göra längre. Det är mer fråga om en härlig livsinställning. Om värderingar och om hur man ser på sig själv och behandlar andra.

Det är en avspänd kvinna med hjärtat på rätta stället som kan säga ifrån om det behövs. Hon kanske skvallrar lite, men på ett godmodigt sätt för att hon bryr sig om sina medmänniskor. Hon bantar inte och använder inte rynkkrämer. Hon köper större och bekväma kläder och ger själva katten i mode. Hon gör hemlagad mat och sätter på kaffehurran när det kommer folk - kända eller okända. Hennes hembakta bullar serveras givetvis till kaffet och man får både påtår och tretår. Humor och självdistans och ett jättestort varmt hjärta har en äkta tant. 

Min allra främsta tantförebild dog förra sommaren. Det var en ingift släkting - en gammal bondmora som var kulturhistoria på två ben. Hon var störtskön och min mesta kvinnliga förebild.

Jag växte också upp på 60-talet och slutade säga tant, när jag insåg att de andra barnens mammor var mammor och inte tanter. Har inte lärt mina  barn att säga detta mer än till riktigt gamla människor.

#24 Jag är också uppvuxen med att säga tant och farbror eftersom man inte duade äldre personer. Kompisars mammor var en annan sak. Vi titulerade våra lärare "fröken" eller "magistern" också.

När jag var liten bodde jag granne med en tant. Alltså man sa alltid tant (tillsammans med hennes förnamn). Det var inget nedsättande, möjligt att hon var lite gammalmodig.. som ville ha det så. På wiki "är" man tant från medelåldern Jag har aldrig kallats tant än… men dam har jag hört. Jag är 30