Aldrig upplevt något hemma. På jobbet hände en märklig oförklarlig grej en gång. Om det skulle gå igen någon där skulle jag inte bli förvånad. Många har ju avlidit där under årens lopp.

Visst har det hänt mig sånt som är svårt att förklara, men det betyder inte att det inte skulle finnas en naturlig förklaring, utan bara att vetenskapen inte funnit den ännu.

Det finns bara en sorts spöken - hjärnspöken!

#2  He he man ska aldrig säga aldrig Peter, vetenskapen har börjat intressera sig för det som finns runtom

Här händer det en del, jag har ju min tant som hittar på lite hyss ibland.

Men det märkliga är att hur saker än faller i golvet så går aldrig något sönder.  Sista föremålet som hon inte gillar? är en fin gammal amerikaklocka som jag fått av en moster.

Den har gått i golvet tre gånger från väggen men inte fått en skråma. Men nu sa jag till på skarpen att klockan ska vara här i huset, gillar hon inte den så får hon flytta, och nu har den hängt kvar länge.

Tavlor, speciella sådana, är typiska saker som gärna vill falla i golvet, både här och hos bekanta. Ett syskonbarn fick en sådan för några år sedan och den fortsatte att falla i golvet där. De blev så rädda att tavlan nu står på golvet ute i en bod på gården.

Ja min tavla står på golvet fint lutad mot väggen, men ramen hänger kvar på väggen!

En gång när jag o två kompisar var små skulle vi sova själva i ett hus på landet, 
då såg vi på natten ett "spöke" som tittade in genom fönstret

Antagligen skrämde vi upp varandra rejält för vi sprang upp till sängen och gömde oss under täcket. Ingen ville sova närmast dörren. Undrar vad det var vi såg.. 

#3 Ja för mig är det helt obegripligt att annars kloka och förståndiga människor kan tro på spöken, men å andra sidan är det en ganska stor andel av befolkningen som väljer att tro det som står i bibeln. Vilken annan urgammal skrift skulle de tro på?

Sannolikt ingen och det med rätta. Människan vill ha svar. Finns det inga svar så hittar hon på egna.

Ingen tror väl på allvar längre att det är Tor som bankar med sin hammare när det åskar, eller att man kan bota allvarliga sjukdomar genom att tappa den sjuke på blod genom "koppning"?

Jag är övertygad om att om 1000 år kommer människor att skratta åt att folk på 2000-talet trodde på spöken.

Jag tror inte direkt på andar och spöken,
T.ex på "Det okända" är ju typ inget sant tror jag inte jag :)

#8 Ja såna program kan jag inte titta på. Jag får syrebrist av alla djupa suckar.

#9 Jag med hehe 

#7 Det är bara så enkelt att du inte har begåvats med förmågan att se och känna Peter.

Det jag, mamma, exet och alla före oss som bott här i huset genom åren har varit med om, och sett och hört, är inte så enkelt att förklara bort.

Själv är jag friskförklarad och har även gjort magnetröntgen på hjärnan och där hittade de inga fel!

Du har skrivit här någon gång att även du upplevt något övernaturligt i en sjukhussal, så medge att det finns något i våra sinnen som är svårt att förklara.

Men det är helt ok att du inte tror på det övernaturliga, för mig så får alla ha sin tro.

#11 Ja jag har upplevt sånt mer än en gång, men jag är absolut övertygad om att det jag upplevt skett inuti mitt medvetande och inte utanför.

Det är så jag tror att allt sånt här kan förklaras, inte med samma skeende för varje enskild upplevelse, men ändå att det sker i hjärnan.

Annars har jag inga problem med att många tolkar sina upplevelser så som exempelvis du gör, var och en har sina egna övertygelser.

#12 Ja du kan uppleva sådant, jag har upplevt det, varit på andra sidan och vänt, men alla kan inte det.

Och allt kan inte förklaras. Varför, kanske vi får veta i framtiden..vem vet?

#13 Så långt är vi överens - att allt inte kan förklaras. Däremot tror jag inte att det finns någon "andra sida" att komma tillbaka ifrån. Jag kan gå med på att man i sitt medvetande kan uppleva det så, men inte att det är något som sker i realiteten.

#14 Ja vi får väl enas om att allt inte kan förklaras.

Men du tror inte på ufon heller Peter och jag sitter och fotar dem genom mitt fönster, dem kan man inte längre ignorera.

Hej
Jag hanterar min rädsla inför döden med att tro att det finns "nåt bra" på andra sidan. Den roman jag försöker författa handlar om sökandet efter "Landet-mitt-emellan"
Den enda anden jag träffat på är "tandkrämsspöket" som gör att tandkrämstuben hamnat i handfatet över natten ;-)
Jag tycker alla ska få tro vad de vill utan att fördöma någon, eller försöka påtvinga andra sin sanning/tro.

#0 Så klart att det spökar hos mig.

Mina föräldrar var ateister och jag också , vetanskapliga fakta och logik det var min melodi det, en av sönerna följde mina spår i tänkandet och blev forskare Nadesch den autistiska dottern slukar tjocka fakta böcker om Universum och dess planeter samt allt om miljön och mycket annat + flera vetenskapstidningar. För 6 år sedan blev jag tvungen att tänka om
men jag läser fortfarande dotterns vetenskapstidningar, det ena förtar inte det andra.

#16 Nja, jag tror inte på besök från främmande världar därför att det är lika många ljusår för dem att ta sig hit som det är för oss att ta oss dit.

Jag tror inte att någon existens är så nyfiken att man offrar sitt hela liv och kanske barns och barnbarns liv på att dra ut och kolla efter annat liv.

UFO är bara något flygande som man inte ser vad det är, det behöver inte vara utomjordiskt.