Saxat direkt ur min verklighet tidigt i september månad 1960.

En tidig morgon vaknade jag alldeles ruskigt nödig och trots att ingen annan i familjen ännu vaknat, kände jag mig tvungen att gå ner för den knarriga trappan och låsa upp ytterdörren för att gå till utedasset. Dasset stod alldeles ensamt ungefär mitt emellan bostadshuset och ladugården, kanske trettio meter från huset.

Solen hade precis gått upp när jag gick ut i bara pyjamasen utan något på fötterna. Jag blev överraskad av att gräset var så vått och jag ångrade att jag inte tagit träskorna på mig. Väl framme vid dasset lyfte jag haspen och steg in. Medan jag satt där, tittade jag på alla bilderna som satts upp på väggarna med häftstift. Bilderna föreställde fyrtio- och femtiotalens storheter på filmduken.

Bland andra fanns en helsidesbild i färg från en veckotidning av Sandra Dee och henne gillade jag bäst av alla. Man skulle nog kunna säga att Sandra Dee var det närmaste en första förälskelse man kan komma för mig och jag klippte gärna ut bilderna av henne ur min mammas veckotidningar och fäste upp dem på någon ledig fläck på utedasset innerväggar.

När jag var klar på dasset fick jag ett infall att gå och leka en stund i de gamla hästvagnarna som stod i en liten glänta under en grov gammal martall vid sidan av ladugården vid norra änden av byggnaden som vette mot skogen. Marken under den stora tallen var helt fri från växtlighet och alldeles mjuk av det tjocka barrtäcket.

Jag gick sakta med huvudet nedböjt och klämde med tårna i de mjuka barren. Plötsligt gick jag emot en smal trädstam med huvudet - donk. Förvånad lyfte jag blicken lite medan jag tänkte att här ska det väl inte finnas något träd. Jag lyfte blicken lite till och ännu lite till och snubblade bakåt när jag uppfattade vad jag krockat med. Det var inte något träd, det var en jättestor älgtjur.

Han verkade stå där och sova, för han reagerade inte alls på min närvaro. Jag blev dödsförskräckt av att ha krockat med älgen och jag vände om och sprang allt vad jag förmådde tillbaka till huset. I köket hittade jag mina föräldrar just uppstigna och i färd med att ordna frukost. Jag försökte berätta vad jag nyss upplevt, men upphetsningen gjorde att det blev lite rörigt och osammanhängande, så varken pappa eller mamma begrep vad jag sa.

Till slut lyckades jag lugna mig lite och säga att -”den stora älgtjuren står under tallen vid vagnarna och sover”. Det var känt att den där stora älgen brukade hålla till bakom vår ladugård under älgjakten, men det var ännu långt dit, så mina föräldrar tvivlade på min berättelse.

Jag drog i pappas skjortärm för att han skulle komma och se själv. Ja, ja sa pappa, jag kommer. Tillbaka under tallen stirrade jag på den alldeles oerhört älgtomma gläntan. Här finns ingen älg konstaterade pappa och tittade frågande på mig. Men den stod precis där sa jag och pekade, ”jag krockade med hans ben”.

Pappa gick fram till platsen som jag pekat ut och satte sig ner på huk, ja sa han, här finns faktiskt spår av en älg, så du hade väl rätt ändå. I köket pratade pappa och mamma vidare om händelsen, älgen hade varit där men det där med krocken trodde inte föräldrarna på.