Jag har för mig att det där med fobier handlar om, för att räknas som fobi ska det hindra ditt dagliga liv. Som t ex att du är så rädd för ormar så du törs inte öppna tidningen  - för det kan finnas en bild på en orm där. Så då har jag ingen fobi

#1 "Specifik fobi är en starkt överdriven rädsla för en sak eller en situation. Denna rädsla kan övergå i en panikattack när du stöter på det du är rädd för. Vänd dig till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning om du tycker att rädslan begränsar ditt dagliga liv." http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Specifik-fobi/

Den behöver alltså inte hindra ens dagliga liv. Men den kan göra det. Fobier kan väl vara olika starka.

Jag har iallafall spindelfobi. När jag bodde hemma så var det en spindel en gång i källaren som min pappa misslyckades med att fånga och jag började hyperventilera, gråta och skaka. Fick alltså en panikattack. Men det hindrar inte mig från att leva ett normalt liv. Mer än att jag får panik när jag ser en spindel.

Om jag har någon fobi är det väl ormar i så fall.

Jag har social fobi. Men har ju också diagnoser som panikångest och GAD etc. så det är svårt att riktigt säga vad som är vad. Periodvis är det ju dock så illa att jag inte klarar av att lämna hemmet men just nu är det ganska bra eftersom jag jobbar hårt med mig själv. Jag vet ju att jag måste utmana mig själv och göra det jag har svårt för, annars är jag fast här i hemmet och rädslan och det är ju verkligen inget liv.

Önskar alla styrka till att utmana era fobier, vad dem än är :)

Jag har inga fobier av något slag och det har ingen annan i familjen heller. Min fru påstod att hon hade ormfobi när vi träffades, men det har visat sig att det har hon inte alls.

Hon är rädd att bli överraskad av en orm på stigen där hon går, men så länge hon har koll på var ormarna finns är hon inte rädd, så någon fobi är det absolut inte.

Hon har till och med varit inne i mitt terrarierum och bytt vatten hos alla ormarna när jag har legat på sjukhus.

När jag var tonåring hade jag något som liknade social fobi, rädd för att möta och prata med folk jag inte kände, men det gick snabbt över när jag insåg att jag också hade ett värde trots vad mina föräldrar hade tutat i mig under hela min uppväxt.

Att börja jobba som 16-åring var den första riktiga ögonöppnaren för mig. Jag insåg plötsligt att jag kunde utföra det mesta mycket bättre än mina jämnåriga och till och med bättre än en del vuxna. Därifrån har jag växt till att ha bättre självkänsla och bättre självförtroende än de flesta andra människor.

Jag har social fobi. Har jobbat med det på egen hand i 14 år nu och för det mesta märks det inte alls, det kan verka som att jag är lite blyg ibland bland nytt folk och då är det resterna av fobin som spökar.

Mest märks det när jag ska ringa någon jag inte ringer/pratar med ofta, alltså allt från myndigheter till min egen familj. Är det nån gång jag måste ringa så kan jag på en dålig dag få ångest och börja gråta bara av att titta på mobilen medan det går hur bra som helst på en bra dag.

Jag tycker inte om ormar. Det är tur att jag bor där jag bor för risken att bli overraskad av en ute i skogen är liten.

Fobi är ju ett ord som ofta används i fel sammanhang för något man starkt ogillar.

För att det ska räknas som sjuklig fobi så krävs det ju att det faktiskt inkräktar och begränsar livet som #1 och #2 skriver.

Men visst använder jag också ordet fobi för vissa saker.

Jag har fobi för hål i lakan. Kan bara inte sova om det så är ett mikrospopiskt hål eller en söm som lossat en bit.

Om höjdrädsla räknas som fobi så har jag det också.

Nu det sista så har jag fått en snarast fobisk rädsla för att ramla och slå i huvudet.

Jag har socialfobi.. Och ja, det gör livet krångligare i perioder.

När det är som värst lämnar jag inte huset, svarar inte i telefon och låtsas som jag inte är hemma om någon knackar på.

Även här på forumet kan jag ibland skriva långa inlägg sen bara ta bort dem för jag vågar inte posta dem..

Jag kan inte tanka bilen om det redan är bilar på macken. Då väntar jag hellre tills nästa mack..

Just nu när jag är arbetslös.. Då blir det värre stegvis hela tiden då jag inte träffar människor eller kommer i väg på saker.

Blir ju bättre av att utmana mig själv och segrar kan vara att våga svara när det ringer. Vilket jag tvingar mig själv till ibland. Men att ringa ett samtal som nu när vi bråkat med inkasso.. Det tar sån kraft. Jag skakar och nästan hyper ventilerar medans signalerna går. Jag sitter och spänner mig så att när samtalet är slut skulle jag bara kunna ramla ihop på golvet.

Jag kan senare analyserar hela samtalet i huvudet hundra gånger och tänka.. Skulle inte sagt så.. Vad tänker hon nu om mig?

Jag har nog en bit att gå innan jag får ordning på mig och socialafobin.

Har som #6 jobbat extremt mycket med alla mina fobier, men vissa är det mycket mer kvar att göra. Min sociala fobi märks knappt egentligen, fast skulle man se mig utan min iPod skulle den nog märkas av. Kan nämna att jag får extrem ångest och ibland panikattacker (dock var det vanligare förut) enbart vid tanken att gå ut och vara runt okända (och ibland även kända) människor.

Allt som är vasst är jag extremt rädd för också, av någon anledning. Nålar, taggar, allt.

Sen klarar jag inte instängda rum om det blir för mycket folk där. Fått panikattacker flera gånger pga det, speciellt då jag gick teater. Hissar är också nåt jag klarar av dåligt, speciellt om det är flera i hissen.

Telefonsamtal med främlingar är också extremt obehagligt för mig, ger ångest, hjärtklappning och ibland panikattacker. Den rädslan/fobin är nog den enda som egentligen försvårar min tillvaro riktigt ordentligt, då jag inte vågar ringa till skolan och sjukanmäla mig, ringa till sjukhuset, arbetsförmedlingen och liknande. Det går bara inte.

Har dessutom svårigheter att äta på allmän plats eller använda allmäna toaletter, tex i skolan, om jag inte har min iPod på högsta volym.

Brännässlor. Får total panik i närheten av brännässlor som ofta visar sig i att jag blir helt stel ett tag, sen börjar smått hyperventilera.

Sen är jag också bollrädd. Och det gäller alla bollar, stora som små. Till och med pappersbollar.

Får dessutom extrem ångest när det känns som att jag gör fel. Vet inte varför. Men oftast är det väl min hjärna som spökar. Forum är ett bra exempel på det, jag måste ofta tänka långt och länge innan jag postar nåt, speciellt i början, för att kolla så att jag inte har 'fel'. Har under tiden jag skrivit detta läst igenom alla era svar minst fem gånger, för att vara på den säkra sidan så att jag gör rätt, så att jag inte skriver nånting galet.
Många gånger kan jag, precis som Lucy (#9) skriva inlägg för att sedan radera hela texten.

Med musiken stänger jag lixom in mig i en bubbla där jag kan glömma övriga världen, och på så sätt lätta mina problem med ångest och fobier/rädslor.

Fobi för ormar…

Nä, jag aldrig haft sånt vad man kan kallas, fobier.

Bara springer och skriker när getingar kommer för nära. 

Ansluter mig till sociala fobiklubben! Men jag upplever det inte som något större problem, trivs bara inte på ställen med mycket okänt folk och till exempel så vill jag helst sitta med "ryggen fri" på restaurang och liknande ställen, aldrig mitt i smeten!

Då är det värre med klaustrofobi! Trånga utrymmen ogillas väldigt!

Vet inte om min variant av flygrädsla ingår i klaustrofobin? Jag är inte rädd för att störta utan att man just är instängd och inte har fast mark under fötterna.

Men detta är som sagt inget som stör mig så mycket numera.

#13 Jo, jag är lite sån också, vill inte ha folk bakom ryggen på mig. Sitter gärna i hörn så gott det går och liknande.

Socialfobi (dock inte alltid) Fast, myndighetsfobi haar jag! *fyryys*

*pekar uppåt* vill inte heller ha folk bakom ryggen. På bio tex, handlar det mest om att jag inte vill sitta ivägen för nån tjurskalle…ack så glist jag ser längst bak heheh

Jag blir förvånad över att så många har fobier men inte har fått hypnos, eller finns det inte på sjukhusen i Sverige?

# 16 Har ingen fobi, men om jag hade tror jag nog att jag skulle kunna få hypnos här i Sverige

Tror jag är fobifri.
Visst finns det saker jag tycker är otäcka men har ingen fobi.

Sparkar alltid på dörren till havrekrossen innan jag går in, så alla ev råttor hinner undan och jag kan inte ta i svinto och skumgummi utan att rysa av obehag. Undvider att åka hiss ensam, men jag kan om jag måste.