Nä jag har låtet hitintills djursjukhuset ta hand om de. Men hur jag gör med Hugo och Anton det vet jag inte när den tiden kommer.

Jag har min ena katt i urna hemma. Och anntagligen kommer mina andra katter och även min hund hamna i urna :)

Usch… Nu kom jag på dystra tankar :(

Men det skulle vara kul och veta vad andra gör :)

Det är väldigt dyrt att låta dem ta hand om det här i Sundsvall, jag har begravt eller bränt mina på gården.

Jag har en liten kanin, och min älskade lilla Totte begravda under en gran på tomten. Även om dom är borta, vill jag ha dom nära.. och Totte låg ju alltid under den granen.

Begraver hemma, eller ja bakom hönshuset,vid skogskanten. Aldrig djurkyrkogård :)

Jag tycker att djurkyrkogårdar är rätt makabra inrättningar. Jag har bränt upp de djur som dött här hemma.

Hundar är kanske väl stora, så dem grävar man väl helst ner, men inte paå en djurkyrkogård.

Mina fem bortgångna katter står i varsin urna i hyllan med namn och bild.Har fem levande och alla får dom varsin urna när deras tid är kommen.Vill ha dom samlad på det viset och kattmamma som jag är och har många katter jämt kan man undra hur många urnor det blir under hela mitt liv.

Jag kan hålla med Peter. Jag tycker också det är aningen makabert och lite av att förmänskliga djuren men eftersom så många uppenbarligen vill begrava sina djur så kommer det med all säkrhet att öka och bli större.

Mina djur har jag lämnat hos veterinären. Kommer göra så i fortsättningen med.

När vi köpte huset för 6 år sedan så grävde jag bort en Hortensia som stod i en rundel av stenar. När jag kom ner en bit så blev det alldeles grått då jag grävde hål i något pappaktigt. Jag grävde vidare och fick bort all aska.

Till slut fattade jag att det var tidigare ägarnas hundgravjag hade grävt bort.

Ingen aning. Våra djur lever fortfarande… och vad vi gör när den dagen kommer har jag aldrig funderat på. Den enda djurbegravning jag vairt med om var när min sons kanin dog mitt i vintern. Vi åkte ut i skogen och lade den under en gran. Det kändes mest naturligt just då…

Mina har fått återvända till moder jord hemma

Smådjuren har jag begravt "hemma", min mosters hund ligger på en kulle där han lekte som valp i Våmhus.

Men min hund ska med mig in i himlen

#9 Men risken med att lämna dem öppet så är att rävar osv kan komma och äta upp djuret, vilket jag personligen inte hade gillat :(

Ja vad gör vi??

Kremering..Både av folk o fä. Minneslund..Eller bara ligga kvar när det är djur…

Ni som begraver hemma utan tillstånd är det olagligt att gräva ner djur hemma på tomten.

#14 Finns ju saker man kan bry sig mer om

#14 Alla ställen är det inte förbjudet :)

#16 man kan ha tillstånd men det är inte så många smådjurs ägare dom har det.

Skulle kunna tänka mig att begrava på kyrkogråden. Hunden har ju varit en i familjen, så jag ser inget fel med det.

Mina smådjur är begravda i ett hörn på kolonin.

#12 Tror du inte att det var meningen då? Att den döda kroppen kom till nytta.

Det finns massor av konstiga lagar och regler som knappast tjänar nåt högre syfte. Att det är förbjudet att gräva ner sina döda smådjur måste väl vara ungefär det lägst prioriterade lagbrottet av alla och det krävs ju att någon skvallrar för polisen eller jordbruksverket för att en sån sak skulle komma till myndigheternas kännedom.

Jag kan tänka mig andra orsaker till varför man kanske ska tänka efter två gånger innan man begraver något djur på tomten. Exempelvis kanske någon ska gräva ett plinthål eller nåt och sätter spaden i en hamsterkista.

De flesta gräver nog dessutom en ganska grund grop, vilket en räv eller en grävling vänder upp på två minuter. Därför tycker jag att det bästa är att bränna upp kroppen.

#20 Mina tamdjur kommer aldrig jag ge till t.ex rovdjur då detta är mina familjemedlemmar, så den dagen dom dör, så blir det att kremera eller begrava, inga andra alternativ finns i min värld. Men alla tycker vi olika.

#21 Ja vi är alla olika och dessutom barn av olika tid. För mig är inte en hamster eller en kanin en familjemedlem, de är husdjur.

Jag är uppvuxen med kaninuppfödning för mat och därför har jag en helt annan grund att luta mig mot när det gäller gnagare med hög nativitet, som i de allra flesta fall är stapelföda till andra djur, inklusive människor.

Hundar och möjligen katter kan jag ha som tillhörande hemmaflocken, men inte smågnagare. Nånstans drar nog alla en gräns och för mig går gränsen för familjen vid hund och katt (och häst om jag hade en).

Mina möss, dotters hamster, akvariefiskarna och alla mina ormar - de kan inte jag betrakta som familjemedlemmar, de är enbart husdjur, alternativt intressedjur.

#22 Ja alla tycker vi olika ^^, Men alla mina djur är mina familjemedlemmar, oavsett art :)

#20 det är just för att döda kroppar kan ställa till med en hel del på fel plats

Nu har jag "bara" katter som husdjur och dom dör antingen hos veterinär eller kommer inte hem och i inget fall blir det någon kropp.

Övriga djur hämtar http://www.svensklantbrukstjanst.se/ kostar en del när det gäller hästarna men det är det värt.

Min katt begravde vi i trädgården där jag bodde innan med hans korg o alla hans saker.

Silver kommer jag förmodligen att sprida askan på den plats hans älskat mest. I skogen. Vill inte tänka så långt än. Då det kommer att bli mycket jobbigt när det än händer.

# 25  Bland det jobbigaste som finns