John Lennon skrev något sånt här "när alla är upptagna med att jaga efter lyckas så springer lyckan efter dem"

Ja det är nog sant Asta.

Lyckan kommer glimtvis och är inte konstant!

När man känner den där glimten, gäller det att hålla kvar känslan. För den är flyktig.

För det mesta känner jag som störst lycka när jag har särbon nära mig, vi står och håller om varandra eller kanske ligger i sängen tätt intill varandra, känner värmen och närheten.

Kände också lycka när jag satt och målade med vattenfärger med brorsdottern och hon plötsligt, efter att ha varit blyg ungefär i 3 timmar, bestämde sig för att acceptera mig och började berätta om hur det var på Gotland under sommaren.

Eller när jag brutit igenom en gräns på träningen, persat eller bara känner mig sådär otroligt stark.

Lyckan kommer lyckan går.Lycklig den som lyckan får…

Ett ord till som jag inte kan sätta bokstäver på.Utan det bara är från minut till minut..

Jag tror att vi människor hela tiden inbillar oss att allt ska kännas så himlastormande för att det ska vara bra (lycka). Vi måste nog se det stora i det lilla o inte hela tiden tro att det finns något bättre bakom hörnet.

Som chik säger; svårt att sätta ord på.

Det finns en slags press i vårt samhälle idag att vi ska vara så lyckliga och det finns otaliga vägar till denna lyckan som självträning, coaching och Gud vet allt…

Lyckan är ju, precis som ni andra skriver, det som händer runtomkring oss hela tiden och som emellanåt glimmrar till.

Små guldkorn i vardagen.

Man känner då man är lycklig..går inte att undvika..

Jag har lyckan varje dag med min vän och älskling.