Jag mår rätt bra! Försöker röra på mej så mycket som möjligt. Promenerar, cyklar och stretchar…försöker undvika att bli alltför stel…

Hoppas Ni alla mår bra! 

Jag är sjukpensionär pga av en skada i handleden. Stör mig inte om jag behandlar min handled som jag ska. Undviker alla montona rörelser med vänster hand för att undvika smärta.

Jag förstår att jag är lyckligt lottad med min lilla skada när jag läser hur många av er andra har det här på forumet, med fibro och andra sjukdomar.

Jag rör mig mycket . Dansar bugg, linedance, promenerar minst en timme varje dag med Silver. Går på agility o rallylydnad med Silver. Så jag försöker hålla mig igång.

Jag har två gamla skador i ryggen, en i vänster skuldermuskel från 1991 och ett diskbråck från 1994 i ländryggen. Bägge tenderar att plåga mig emellanåt. Jag går därför 1 gång i månaden numera hos naprapat, i förebyggande syfte.

Och så har jag järnbristanemi vilket sänker min ork en smula, men frånsett det här är jag helt frisk!

Har just satt igång en nysatsning på gymträning, och tänkte se till att komma i form på nytt. Träningen gör mig gott, märker jag, även om jag får mycket träningsvärk så här i början.

Övrig motion blir cykel och promenader.

Här är det bara eländes elände!!!

Nä..skämtar bara..finns de som har det värre!

Men visst …bättre kunde det vara. Det började förra året med att hjärtat inte ville slå, men jag hann in till sjukhuset och fick en Pacemaker som håller det igång, därefter en ordentlig blodpropp i v.axel, men den löstes upp med diverse läkemedel.

Men därefter har orken inte varit densamma som förut, med kramper i bröstet vid ansträngning, och efter en hjärtcintigrafi så hittades orsaken. Lite trångt i ett par kanaler vid hjärtat.

Så nu blir det en by-pass operation, väntar på tid hos en hjärtspecialist.

Så denna hösten så blir det nog inte så mycket spring i skogen med hund och bössa!

# 4

Måste vara jobbigt, Anders! En hjärtoperation är ju en stor grej…men idag klarar dom ju av det mesta.

Hoppas allt går bra, att du får må som en ny människa sen… Lycka till!!

#4 Oj så tråkigt Anders att du ska behöva operera en gång till, men de är så duktiga på dessa nu för tiden… hoppas du inte behöver vänta länge. Det finns fler höster och det går väl att åka fyrhjuling!

Just nu mår jag som jag förtjänar. Jag har rört mig dåligt och ätit mer än jag borde och är alltså både överviktig och otränad. Och har inte någonting mer än mitt dåliga jag att skylla på.

Det som jag inte kan göra något åt är att jag har hemokromatos, som alltså innebär att min kropp samlar på järn istället för att släppa ut det. För min del är det inte så illa eftersom de kom på det i tid. Det är värre för min syster som fått många problem på grund av det. När jag tänker på att jag inte mår så bra brukar jag tänka på henne och då har jag inte någonting att klaga på.

Jag mår bara bra eftersom jag bara har mig själv att jämföra med. Min gissning är dock att skulle någon fullt frisk person hamna i min kropp så skulle den personen tro att hon/han var nära döden.

#8 - det är väl som med min syrra. Hon gnäller nästan aldrig. Hon ringer upp och säger att hon är på sjukhus igen och då brukar vi skämta om det. Det låter lite kallt, men det är vårt sätt.

Just nu är hon dock ganska deppig eftersom hennes fot är förstörd och hon måste ha gips på foten i upp till ett år. Och hon får inte gå på foten. Det blir inte lätt då när man bor själv i ett hus som måste eldas. Plus har en stor hund. Hon funderar nu på att sälja huset och bilen och avliva hunden.

Man ska inte klaga…tänk vad vissa människor råkar ut 

Jag är frisk utan krämpor. Det enda är att jag måste springa omkring i högklackat men det undviker jag i trädgården där jag går barfota.

#11

Nu blev jag nyfiken (eller "förveten" som vi säger här)

Varför måste du gå i högklackat inomhus?

Jag är bipolär och har struma, är sjukpensionerad 25% Jobbar således 75%.

Detta året har jag opererats 3 gånger. Först för framfall, sedan urinblåsan som blivit mosad och kommit ur position pg av livmodern som dragit med den i fallet. På detta fick även nedre delen av tarmen opereras - då även denna pressats ner och mosats ihop…

Gallsten/grus har jag också… Men…

Jag är en seg rackare och är tjurig som en åsna… Så jag klarar mig! Gillar egentligen inte att prata om mina krämpor - då jag hatar att folk ska tycka synd om mig - för det är det inte!

Jag har ett bra liv!!!

Strongt evrekavw ! Du har varit med om mycket men ser positivt på
det hela ändå !

Jag läste någonstans  " beklaga dig inte för den som ändå inte kan
göra någonting åt det"

Och det har jag tänkt på, det var en tankeställare som hela tiden finns
inom mig. Så möter jag någon på stan som frågar så är allt "o.k.".
De kan ju ändå inget göra.

Men här på forumet är vi ju som ett stort  gäng som bryr oss om varandra så
det är därför jag frågar.

Frisk och kry?

En frågade mig, jobbar du heltid? Jo jag jobbar heltid. Har haft en hjärtinfarkt 2007 och senare bypassopererad. Hjärtat mår bra.

Har nu fått någon inflammation i musklerna som går lite upp och ner är så trött. Har järnbrist och eventuellt b12 brist, ska ta nya prover om ett par veckor. Mår som sämst när jag tycker synd om mig själv då kommer tårarna. Sen tänker jag jag får göra det bästa av det jag har och då mår jag bra och känner mig glad.

Får se vad det blir av detta.

Jag känner till detta med tårarna Primulan, det är en vän, eller fiende,
vet inte vilket.

Ibland så känner man att det är något som bara måste komma ut.
Jag har ju ont så förgrömmat och är vårdnadshavare till min man och
vet ibland varken ut eller in. Vågar inte tänka på framtiden.
Och då kommer tårarna. Och på något sätt så lättar det.

Och tröttheten kan göra en tokig, man vill så mycket men orkar bara
inte. Ligger själv i sängen med datorn på magen.

Men vi har ju varandra och det är så skönt att man kan prata av sig
här utan att någon fördrömer !

Tack Bluemary ord som värmer.

Vårdnadshavare för din man låter jobbigt. Men allt kan ju drabba.

Det är nog bra med tårar bara det inte blir för mycket och på fel ställen.

Jag lägger mig och vilar och så går jag upp och så gör jag en del, sen vilar jag igen. Jag bor två trappor upp och bara det känns i benen. Idag har jag varit på IKEA och köpt en Moses stol. Jag hade köpt hjul för hårda golv men den passade inte till min gamla stol så jag fick köpa en ny. Och så vilade jag. Sen har jag burit ut skräp i bilen sånt som ska till återvinnigen och en del som ska skänkas så bilen är full. Och så vilar jag. Laga mat och sen vilar jag igen. En promenad har jag med hunnit och två timmars vila efter det.

Jag har ingen annan att ta hand om, jag skilde mig för ett och ett halvt år sen och barnen är utflugna sen länge.

Men livet går ju upp och ner och nu är det en hel del nerför….men det vänder väl någon gång…

Jag tycker du är strong Primulan ! Du gör det som behövs. vilar, kör på
och vilar. Det är den "trallen" som jag vill komma in i men jag har svårt
för det. Det blir alldeles för mycket tid på sängen. Och här får jag ännu
mera ont.

Så jag har sagt till mig själv att det blir inget med att ligga på sängen
förräns jag har gjort något, så att jag känner att jag kan lägga mig med
gott samvete.
För vissa dagar känner jag att det har inte blivit någonting alls. Förstår
inte var tiden har tagit vägen. Och då trivs jag inte med mig själv.
Känner då "att i morgon då ska jag minsann ta igen". Men det är inte
alltid som jag gör det.

Min man har haft stroke 3 gånger så han har svårt med balansen.
Och humöret är däefter och det måste jag försöka förstå. Men ibland
när jag själv känner att kroppen snart går i tusen bitar då är det svårt
att hålla igen och inte ge tillbaka. Men jag måste…..

Men det här forumet är min livslina. Jag känner att det finns så oerhört
många vänner där man kan prata om dittan och dattan. Och alla är så
snälla och man får så mycket uppmuntran.
Och mitt i alltihopa så skålar vi med varandra, och då mår jag bra

Så jag hoppas att vi kan hålla kontakten här  Primulan !

Du har då mycket elände bluemary, men man har ju det man har och ibland är det inte mycket att göra åt sakerna.

Jag håller med dig det är trevligt att prata med varandra här så det vore trevligt med fortsatt kontakt.

#4 När jag blev bypassopererad var det en jägare som också blev bypassopererad och jag har pratat med honom varje höst och han är i skogen varenda dag och går, och han mår bra.

Men vila får det säkert bli ett par månader. Då får du hålla dig till jaktprogram på TV och annan lugn sysselsättning.

#20 Ja man får vara glad för att man är som man är … det finns de som har det värre!

Så det är bara att köra på!!  

Så starka och positiva ni är trots era olika sjukdomar. När jag läser om allt ert elende skäms jag lite för att jag gnäller om jag skullle få en förkylning…som faktiskt går över på en vecka.

Tack vare rätt medicinering mår jag jättebra.

Överkänslighet mot mycket och artros i alla leder. Kan snart inte använda mina händer om fingrarna fortsätter att stelna.

Tack vare att jag slipper de kalla vintrarna har jag ett bra liv.