Precis…därför har jag lärt mej

Tänk först och tala sen! 

Jag har lärt mig att aldrig lova något

förutom den gången jag sa ja när jag gifte mig - då menade jag verkligen det

Jag brukar säga - jag lovar att försöka, eller jag ska försöka lova.

Jag brukar inte öppna munnen förrän tankarna är i ordning, de kan springa åt varsitt håll ibland och då är det farligt läge. Jag verkar då hellre dum.

Grodor hoppar ut ibland i stundens hetta.

Jag satt på ett ladugårdstak och spikade papp en gång för 35 år sen och när jag hade slagit mig på tummen för tionde gången blev jag så förbannad att jag kastade hammaren ända ut i kohagen och skrek -"det är nåt fel på den här j***a hamraren".

Det blev tyst runt omkring mig några sekunder innan hela arbetslaget brast ut i gapskratt och jag insåg hur sant mitt utrop var. Det var bara att skratta med.

#5 ja ibland talar munnen fortare än vad huvudet hinner tänka… så brukar det kunna vara för mig ibland, jag övar mig att hinna tänka först

Tyvärr rinner mitt hetsiga humör över för mig ibland. Och då talar jag innan jag tänker. Inget jag är stolt över precis. För det har lett till en del missförstånd.

Det händer att jag snubblar på för fort också,men då ska jag vara riktigt arg!,viktigt är dock att man alltid pratar om det som blev fel,Jag är mera duktig på att uttrycka mig skarpt om jag behöver,men då är jag inte arg,utan vill få fram mitt budskap,detta känner sönerna till väldigt väl

…eller några sekunder ..för sent
just för att hjärnan är "inkopplad"..

Det finns tid för eftertänksamhet
och,det finns …tid ,kan man säga så ?
det finns *ögonblick* man kan gripa
..eller inte.

det är ju Livet..
*ler*

penke