Ja det är svårt tycker jag!

Men är man orolig som förälder så tror jag att det är bättre att lägga sig i lite för mycket än för lite.

Även barn måste få ha sitt privata.

Nej det känns inte rätt att göra det.

Min mamma hade en benägenhet att lyfta på grejer hemma hos mig, peta och pilla och undra vad jag hade köpt för nytt, "vad kostar sånt?" frågade hon då. Jag gillade det inte, men orkade inte riktigt säga ifrån. Har nog alltid varit lite rädd för min mamma och hennes humör.

Men det hela fick en naturlig lösning en gång när hon fick se en plastpaprika, som låg på min frys. Vad hon inte visste, var att den leksaken var en present från min dåvarande man, som jag just träffat - han ville skämta med mig, och paprikan innehöll nämligen en löspitt, som man såg när man drog bort "locket"!

Jag gillade inte löspitten och tänkte ge bort den. Men tills vidare låg den på frysen (stängd såklart). Såg hur min mamma fick syn på den och lyfte på den, men jag hejdade henne inte. Tänkte: Hon får själv kolla vad det är. Mycket riktigt! När hon hade öppnat sen och sett löspitten, sa hon USCH och la genast ned den igen.

Efter den betan snokade hon ALDRIG mer i mina prylar!

Jag kommenterade det inte med ett ord och inte hon heller.

Aha, avses det vuxna barn som flyttat hemifrån?

Finns ingen anledning att "snoka" i andras hem.

Det kvittar om det är mina barn/föräldrar/kompisar/okänd.

Mina tonåringar får ha sin "oreda", tills det blir "soptipp & luktar"……

Vill de ha hjälp & röja, så får de fråga. Finns tiden & orken, så är det alltid trevligt att göra något ihop (även om det är städa)

Nej jag snokar aldrig i mina barns saker eller hem. Med dottern måste jag vara i en del saker för det är jag som har hand om det, men jag låter henne sköta själv det mesta och hon har ett par privata lådor jag aldrig tittar i.

Man ska väl inte snoka i andra människors privata "rum" överhuvudtaget. Varken barnen eller den äkta hälftens privata område.

Jag snokar inte, varken i mina barns eller någon annans privata saker eller hem och jag vill inte att någon gör det i mitt hem.

Vi har alla rätt till en privat sfär.

Skulle aldrig falla mig in,om jag inte misstänkte att dom gömde vapen under sängen eller använde droger,för då anser jag det befogat.

Vill dock trycka på att dom aldrig gjort det,men själv har jag ju tänkt längre ibland och kommit fram till dessa 2 orsaker.

#10 Ja det var precis det jag menade… men jag utgick förstås från "vuxna" hemmaboende barn, inte i deras egna hem när de flyttat.

11,Ja det var så jag menade också

Är det någon skillnad om barnen bor hemma, eller flyttat…

Jag skulle aldrig åka hem till mina barn och snoka i deras saker. Däremot om dom bor hemma och jag misstänker nåt konstigt…då kanske, men då är det ju för deras egen skull…inte för att stilla min nyfikenhet…

Ja då är det väl skillnad trots allt?

Så länge barnen bor hemma är de ju under mitt ansvar i mitt hem… men man måste förstås skilja på att snoka för att man är nyfiken och leta för att man är orolig!

När jag läste TS så var min första tanke inte nosiga morsor som gräver runt för att stilla sin egen nyfikenhet, utan oroliga mammor som inte vet om de ska våga kolla runt i barnens rum men som har en känsla av att allt inte står rätt till.

# 14

Tolkar gör vi på olika sätt…bara kul, då blir det många och varierande svar…och det är intressant!

Antingen är man nyfiken och snokar…eller så är man orolig och " snokar "…Kram / Sisa

Mina barn är inte så stora att de egentligen har så mycket "privata" saker, det är mest leksaker i lådorna, men jag tycker ändå att det är fel att öppna deras lådor utan deras vetskap.

Min mamma slutade aldrig att snoka i mina lådor så länge jag bodde hemma och det upplevde jag som kränkande. Hon gjorde det i smyg och erkände aldrig trots att jag kunde se direkt att hon hade varit där.

Som jag ser det måste det finnas en mycket stark misstanke om att ungarna har hamnat snett för att jag skulle kolla igenom deras lådor och garderober. Annars skulle jag aldrig göra det.

Jag har två vuxna barn hemmaboende. Den ene 23 och den andre snart 20. Det skulle aldrig falla mig in att snoka i deras rum och jag anser mig inte ha mer ansvar för dem för att de bor hemma än om de skulle bo någon annanstans.

I båda fallen så frågar man barnen om något oroar en - man gräver inte alldrig någonsin runt i deras ägodelar. Det handlar om respekt för deras integritet!

#16 Ja precis så tänker jag med! Föräldrar brukar ha en väldigt stark känsla för att något inte står riktigt rätt till och då anser jag att det är betydligt bättre att undersöka än att låtsas som ingenting.

Det här diskuteras ju en hel del, bland annat att man ska snoka runt vilka sidor barnen befinner sig på på internet och det är ju lite samma sak. Kolla runt i deras datorer och se vilka sidor de varit på och vilka kontakter de har osv.

Sedan är det väl en ganska stor skillnad om barnen är självförsörjande men bor kvar hemma av bostadsskäl (och förhoppningsvis betalar hyra, om än symboliskt), än om de är 18-19 och går på gymnasiet, de betraktas ju faktiskt som vuxna då med. Men det är ju mitt boende, mina försäkringar och om polisen skulle komma för att det förekommer knark så är det ju inte solklart vems ansvaret är, åtminstone inte vad jag vet!

Barnen måste få ha sitt de med.