En ur minnet,får det bli

då bara illusionen av den finns kvar…

Jag har flest minnen av den från nittiotalet då jag bodde i jönköping,det var inte bara själva stranden som var grejen,det var ..Vägen (dit)oxå..

Jag bodde oftast några kvarter från stationen så det var bara en kort promenad i gryningen,runt sex för bussen till gbg,ombord kunde man blunda en stund till,där var det 9:ans trick till "saltholmen" eller vad hette det,där fick man springa både för att hinna med o få plats,spårvagnsbiljetten gällde som övergång !,turen ut till Wrångö tog en timma(?),men i solskenet på däck,eller i caféet var det bara skönt..redan när man väntade på att lägga ut,njöt jag av salt o tång-doften..

Ön var avlång(?),,(det är den väl fortfarande),norra var .."privat"(?),från färjan gick en bred stig söderut,till familjebadet,sand och klippor,.

fortsatte man därifrån nordväst utmed ön,över klippor inga stigar,komma man till den trikåfria zonen,har var det mycket lugnare,utsikt bort mot skottland/amerika :- ).Det fanns en hel del mäniskor här,men "alla" hade sina skrevor så ingen störde någon annan,så man kunde vara själv med dyningarna i strålande sol o blå himmel (det var en bit ut,så värdret var "bättre"/mindre moln,de kunde man se om man kravlade sig upp på åsen mitt på ön,molnen innåt land

det var halvvägs upp där flera.."fågelintresserade" gick omring med kikare,snyggare o mer vältränad rumpa då..så det får man bju´på *skratt*

det fanns en liten lanthandel på ön,men jag brukade ha med något i ryggan,vatten/dryck var viktigast ..

den "stranden" var min meditation innan jag riktigt fattat vad det var för något ,att komma dit,hitta en skreva som blev min för dagen,bara sätta sig ned o se ut över havet,ta av sig o låta solen smeka..,bli så där groggy varm,klättra ned några steg till havet,doppa sig i det ..uppfriskande vattnet,känna saltet svida lätt,lägga sig brevid handduken,nästan höra hur det fräser till i den stekheta klippan,ligga och lyssna till klippans puls o havets sus..

Jag var tvugnen att ha solat igång kroppen lite innan,annars skulle man ha bränt sönder sig,solen tog väldigt bra
Tyvärr,säger jag sista gången jag kom dit,hade de schacktad o spräng upp en bred gångväg runt hela(halva)ön,nu fanns det ingen svårtillgänglig oas kvar,att det blir handikapanpassat kan väl vara ..bra,men breda gångar gör det lättare för de som släpar med sig bergsprängare o ..annat…

men i minnet är det en favo

den blev väl det,för en fanns ganska närma,men inte så at den blev daglig,jag hann längta efter den på vägen

*ler*

penke

Så tråkigt att de förstörde ön  Penke. De hade ju kunnat bygga träbryggor i stället.

..tjaaa,men istället för att sura o sörja,nu får jag vara glad att jag kan  *vårda minnet*

och se det som en påminnelse/Lärdom: lev nu,vänta inte.. *ler*

penke

Runt omkring där jag bor finns många små och stora sjöar och tjärnar där det är fina badmöjligheter. Jag har hittat ett ställe vid en "halvstor" sjö där det finns många vikar. Det är bara att välja om man vill vara tillsammans och trängas med andra eller söka sig till en "egen" liten vik.

Mysigt att ta med något att äta och dricka så man kan bli kvar hela dagen.

Jag gillar småsjöar också, det brukar vara lugnare där.

#5 Man får bara passa sig så att inte storgäddan kommer och nafsar en i tårna!

Ja fy sjutton vilka tänder.

Medelhavet för min del! Jag bor ju vid sunkiga småländska östersjön så jag badar inte så gärna i det s.k. havet här. Men en riktigt fin badplats vid bättre hav var på Saltön (tror jag att den hette) i Karlskrona där vi var för några somrar sedan, superfint bad!

Penka vad fint du skrev inlägg.1.

Jag har nog ingen favorit plats.När jag var liten så fick vi bada i en tjärn som låg ca 2min från huset.För vi hadde inget vatten på sommaren.

O i dag så väljer jag nog duchen..Men jag tycker ju skreahafsbad är så fint, så kan jag tänka mig att det är i utlandet lång sandstrand med små glass o fick stugor….En bild som kanske kan je lite känsla..