Jag är ganska pratsam om jag känner mig bekväm i situationen. T ex om jag umgås med några jag känner väl, och fungerar med.

Men i grupp, särskilt om det är flera jag inte känner så bra, så är jag faktiskt väldigt tyst. Dvs, jag lyssnar ganska intensivt och säger inte så mycket alls.

Så det är från situation till situation för mig. Men i grunden är jag väl mer tystlåten än pratsam. Jag trivs oftast mer med att vara tyst och lyssna, alltså.

Är en väldigt pratglad person i alla sammanhang och pratar gärna med allt och alla tycker det är så glatt och givande men krävs tystnad i något sammanhang så respekterar jag det men pratglad med många skratt det är jag som person 😎

Jag pratar gärna och mycket Både med folk jag känner och folk jag inte känner.

Jag är ganska pratsam men är inte den som tar täten utan att lyssna. Jag anpassar mig till situationen. Om det är ett pratglatt gäng så hänger jag på. Om det är tystnad försöker jag hitta något att prata om.

Jag är mycket pratsam, har alltid gillat att prata i alla sammanhang o med vem som helst. Men jag drar lätt till mig människor som dragit nytta av mig som person då jag bara är totalt öppen,inget filter. Så nu jobbar jag på att sluta med de faktiskt då jag inte läser av människor korrekt o deras avsikter. Men jag är sån som kan hjälpa någon av en buss tex o sen slutar det med en 2 timmar fika eller liknande o de var uppskattade tider men nu vågar jag inte sånt mer.
Du själv?

Jag avskyr att träffa människor jag inte känner. Har inget behov av det. Jag håller mig på min kant och observerar, lyssnar och känner in. 9/10 gånger passar jag inte in och känner mig återigen som den udda.

Med rätt personer är jag galen. Är aldrig tyst. Det är jag som kommer på alla dumheter vi gör. Det finns en person i min närhet som brukar skaka på huvudet, flina åt mig " är du aldrig tyst?"
Ibland, men inte runt denna person.

Så alla får se olika versioner av mig.

Beror på situation. Kan vara både och.
Men oftast pratsam av mig. Som barn var jag blyg och sa inte mycket men efter jag slutade gymnasiet så blev det att jag pratar mer och mer och tar för mig mer :) Och är det personer jag är trygg med, så ja då är jag sällan tyst haha!

En liten följdfråga från mig…för den som vill svara…stör ni någon gång er på om någon pratar "för mycket" eller "för lite"?

#8 Beror på situation och vad man pratar om.

#8: Det som stör mig är om någon pratar hela tiden och inte inser att det finns fler som försöker säga något eller hela tiden avbryter och nonchalerar andra i samtalet.
Om en person är tyst så stör det inte men jag undrar varför och försöker då få med personen i samtalet men ibland är det inte läge för det. Det kan ju vara en person som trivs i grupp men inte vill prata.

#10:

Ja, det kan störa om någon inte inser att andra vill säga något. Vi hade en sån i en kurs… Men sen kom det fram att hen hade autism. Så kan nästan tro att det var ett drag från den diagnosen. (men är inte säker).

#11: Ja det kan ju vara så också. Det sociala spelet kan vara svårt då man inte vet vilka bakgrunder en del har och det är lätt att dra förhastade slutsatser.

#12:

Ja, precis så är det 😊 kan vara svårt det där.

#11: Så här långt har jag inte ens tänkt men det kan ligga mycket i det och mycket som vi inte förstår eller ens vet om varandra. Jag är en snacksalig typ jag är utåt och social med människor men jag har också gränsen att ge andra utrymme det är så oerhört viktigt för att kunna föra en dialog.

Men har en människa en diagnos då blir det inte så lätt och kanske kan vi störa oss på personen reta oss och tycka den är obekväm och jäklig i största allmänhet men vad vet vi om människor omkring oss alla gånger vad vet vi om personen framför oss i kön på ICA eller personen framför oss i passkontrollen.

Vi vet väldigt lite om varandra det är den totala sanningen och ingen är fel vi är alla individer som får plats på Moder Jord.

Vi behöver inte tycka om allt och alla det är vi inte ens gjorda för eftersom vi är olika som individer men alla är vi en pusselbit vi tillhör Moder Jord alla är vi födda här och alla hart vi en uppgift oavsett om vi har svada eller ej 😎

Det viktiga är att inte dömma för snabbt. Man kan försöka tänka att det finns orsaker till olika beteenden. Jag känner att ju äldre jag blir ju mer tänker jag i de banorna. Man lär sig hela livet.

Jag är väldigt pratsam.
Har lätt för att prata med andra och jag tycker om att samtala om ditt och datt.

#14, #15:

Ja, så är det ju absolut…😊

Jag har varit gift med en narcissist i många år och han kunde aldrig vara tyst i större sällskap. Han tog över och slutade aldrig prata trots att jag sparkade honom på smalbenet , men han ville alltid stå i cenrum. Visserligen var han en duktig berättare och passade bra till sitt jobb som företagsledare, men ingen annan fick en syl i vädret.
Hemma däremot kunde han oftast sura och tiga i dagar.
Men detta är typiskt för en narcissist. Mycket stort ego.

Många fina samtal har jag haft då jag väntat på bussen. Det är många som är pratsugen.
En dag när jag väntade på bussen kom en kvinna fram och säger bara så direkt "var sitter njurarna". Jag tittade på henne och tänkte vad är detta.
Det visade sig att hon precis pratat med sin son som fått veta att något var fel med hans njurar.. Därefter hade vi ett trevligt samtal.

Numera är det svårt att hitta någon som är pratstsugen.😉
Åker man kommunalt så är de flesta upptagna med mobilen. Likaså i väntrum av olika slag.

Jag försöker aktivt att inte använda mobilen när jag är ute,sist jag åkte tåget så uppmärksammade jag en skogsbrand, som bara jag och tågchaffören tydligen såg men ingen annan på tåget. Men jag är autistisk o kan bara ha energi till en viss nivå,ibland måste jag ha hörlurar o stänga av för de ta för mycket energi när de blir spontant socialt. Lite tacksam att jag hamnat här på iFokus,de känns lite mindre farligt för min del o lite mer positivt o genuint.

Jag var väldigt tyst när jag var liten och det höll i sig länge. Nu är jag över trettio och jobbar i kassa. Det har fått mig att bli mera social. Man lär sig att hantera många olika människor. I grupp har jag fortfarande lite svårt att ta plats. Förut tänkte jag "fem" gånger innan jag sa något. Nu pratar jag oftast direkt utan att tänka en längre stund. Vilket går bra. Det skrämmer mig lite. Tänk om jag säger något helt fel som inte borde komma ut. Jag är hyfsat nöjd med mig själv ändå. Stammkunderna på jobbet gillar att jag är social och pratar bort en stund.

#1: Detta stämmer exakt in på mig också.

#23:

Ok, det var ju lite lustigt.🙂

Om jag är med vänner kan jag prata mycket, är jag med släkten blir det inte mycket sagt.