Jag funderar varje dag 😊 Jag har alltid en kartong eller kasse i källaren där jag lägger saker som jag skänker sedan.
Igår var vi en sväng till återvinningen och blev av med lite saker.
Vi försöker hela tiden ge barnen saker och ibland vill de ha. Jag brukar säga att det vi inte blir av med nu får ni ta hand om senare. Det var väldigt jobbigt att städa ur mammas och pappas hus, jag vill inte att mina barn skall behöva ha det så.
Vi har en FB-grupp i området där man kan skänka eller sälja saker. Jag ger ju helst bort till såna jag känner, igår var en kompis till barnen här och hämtade överblivna golv. På köpet fick han med sig en jättefin paletå som var för stor för sönerna. Jag blir glad av sånt.
Men på nåt sätt känns det som om det aldrig tar slut. Min syster har gett bort alla sina fysiska böcker, jag har gjort mig av med en del, men det är svårt att ta bort allt. Många second hand-butiker tar inte ens emot böcker längre.

#1
Jag har en låda i tvättstugan där jag samlar det som ska till Brödet och Fiskarna.

Har under ett par månader tid funderat på mina gamla fotoalbum.
Kommer nog att slänga den.
När vi tömde pappas hus kastade vi alla fotoalbum utan att titta i dem.

Vi har nog ganska koll på vad vi har men vi borde gå igenom förrådet igen för det är längesedan.

#3 Just foton är något jag är noga med.
Alla foton från min barndom försvann när min pappa dog. Det är en slags sorg.

Jag rensade bort mycket nu när jag flyttade. Det var som att hamna i ett "bort-rus", mycket åkte bort. Något klädesplagg ångrar jag faktiskt. Något annat rensade jag inte bort och det är jag glad för.

#2 Brödet och Fiskarna - vilket härligt namn!
#3 Du har väl sett till att barnen fått foton på sig själva under sin uppväxt. De vill såklart ha lite fina bilder på sina föräldrar, kanske ställen de besökt, hem ni haft etc. Jag är glad för de bilder jag fått. Min pappa var också väldigt duktig på att digitalisera gamla foton från vår uppväxt. Min bror har digitaliserat gamla smalfilmer - den äldsta från 1956. Allt det är guld värt idag.
Min uppgift är att digitalisera gamla dokument, brev mellan familjemedlemmar osv. Har tyvärr inte kommit så långt än.

#4: Du, man blir förvånad varje gång man tittar nånstans man inte varit på länge…..Och ibland förskräckt!

#5 För någon vecka sedan skänkte jag bort en del gamla kläder, bla en väldigt fin 70-tals blus i brodyrtyg med lite roliga volangärmar och knyt i midjan,
Tre dagar efteråt blev jag bjuden på fest med hippietema…. Den hade varit som gjuten! 😥

#7 Vilken otur.

#3: Måste erkänna att det skär i mitt släktforskarhjärta att läsa att ni slänger gamla fotoalbum. Finns det ingen annan i släkten som kan ta hand om dem? Eller någon släktforskarförening/hembygdsförening som kan bevara dem?

Precis som Sindri håller jag på och digitaliserar både gamla dokument och foton, och de gamla smalfilmerna från 1950- och 1960-talen lät jag digitalisera för flera år sedan eftersom de började bli rätt slitna. Det är så roligt att ha dem kvar, och kunna titta på dem direkt på mobilen eller på datorn. Har även lagt ut korta snuttar på Instagram, till glädje för inte bara mina släktingar utan även andra historieintresserade.

#6 Alla barnen har från minnes pinnar med inskannade foton..

#10: Smart.

#0: Jag tycker jag alltid döstädar nuförtiden, mer eller mindre då. 🤔
Det kanske beror på min ocd, men jag klarar inte av att ha för mycket prylar på hög längre.
Vare sig det är minnen, praktiska saker eller liknande så försöker jag att inte samla för mycket.
Sen är det ju inte alltid enkelt att slänga vissa saker, men man kan kan ju samtidigt inte spara på allt.

Vad jag däremot önskade att jag hade kvar som jag inte har kvar är gamla fotografier på mina närmaste släktingar, foton på mina gamla hundar som valpar och foton på mig själv från när jag var barn. Som jag vet finns någonstans.
Så jag har inte slängt bort dom fotona själv, utan dom har försvunnit!?
Vilket är jättetråkigt.

Så skulle jag spara på något så vore det fotografier.
Det hade varit kul att ha..🙂

Rensar ständigt hela tiden!
Lever med en som är en riktig ekorre så det är inte lätt.

Det slängdes och skänktes mycket när jag fick ärva efter min mamma förra året.
Alla fotoalbum och sådant har jag sparat, har inte ens börjat att titta i sakerna ännu, det står här i kassar.

Det som gör ont att tänka på är att det jag nu har sparat kommer ändå att kastas när jag är borta, eftersom jag inte har några andra släktingar än kusiner kvar.
Biologiskt sett borde ju mina mostrar dö före mig men det vet man ju inte och de har ju redan tagit det de ville ha efter mamma, även de kusiner som hjälpte oss fick ta det de ville ha. För jag var inte sådan att jag skulle behålla allt själv utan det de ville ha fick de i regel ta.

Ibland behöver man rensa speciellt sånt där som inte har något nostalgiskt värde.

Jag slipper tömma gården eftersom jag bor kvar och här finns så enormt mycket från släkten både på mors och fars sida gamla härliga ting på två stora vindar och nyligen hittade jag en kista från 1700 talet som släkten haft på fäbodvallen en gång i tiden såna saker rör jag inte dom ligger mig så enormt varmt om hjärtat.

Foton finns i mängder så långt ner som på 1800-tal och på båda föräldrarnas sida har man vart flitiga med fotograferingar sen var fars bror fotograf så han har tagit mycket på den släkten och från det att jag var barn.

En hel del foton slängde mor minns jag för några år sedan men det var på folk vi inte känner eller kommer ihåg och mycket kastade hon men ändå dräller det av foton och album det är underbart roligt att sitta och se på.

Fars kusiner är likadan dom har kvar så mycket bilder och gammalt som finns uppe på fäbodvallen som gått i släkten i generationer.

Jag är så enormt gammaldags av mig och allt gammaldags det stannar porslin dukar köksredskap som jag använder möbler gardiner ja allt sånt det kan jag inte göra mig av med tvärtom det inreder jag mitt hem med och här släpps inte saker in som kommer från exempelvis Ikea då skulle jag bryta ihop 😂 men rensa behöver man göra med sånt där dumt halvdant som ibland krupit in genom presenter och sånt som folk kommit med som inte har något värde och inte heller stämmer in med inredningen då åker det ut.

Nu har jag utrymmet att kunna ha så mycket kvar det är en stor gård och två gamla vindar den ena i mangårdsbyggnaden den andra i annexet och det härliga är att jag behöver inte köpa en massa nytt jag behöver bara gå upp på vindarna med sånt jag för tillfället kanske tröttnat på och ta med mig någonting annat ner och bara senast idag gick jag upp med några saker jag ville ha ombyte med och kom ner med lite andra saker som jag inte har haft inne i bostaden på några år.