Vad kul!😁

Så roligt!

Spännande!

Vad roligt, hoppas du har det bra!

Så roligt🙂

Ridläger är så mysigrt.Har varit på många i min barn och ungdom.

Hoppas att det är ett bra läger !

#7: det är jättekul. Den gården jag är på har anordnat ridläger 60 år i rad! De har massor av söta fjordingar.

Kul!

Vad härligt Mulka och fjordingar är för underbara 😎

Jag älskar fjordingar. Min första häst jag nånsin red var en fjording och jag vägrade rida nån annan hela den första terminen. Det var ca 23 år sedan nu. Han var även första sköthästen jag hade. Oskar hette han.

Det lite roliga var att ett par år efter att ridskolan lagts ner så hittade jag Oskars nya ägare genom en annons här på just iFokus (ridsport-sajten). Hon var supertrevlig och jag fick lov att komma och träffa honom igen. Året efter fick jag åka upp och ta farväl av honom när han skulle avlivas. Så fantastisk människa hon var som förstod precis hur mycket han betytt för mig så länge och lät mig ta farväl ordentligt.

#11: Jag förstår dig precis för det är något alldeles speciellt med fjordingar. Jag började rida redan innan skolan tror jag var 6 år är idag 57 men då började jag rida på ett russ och stället jag red på drevs av en jockey som på sin tid var den bästa jockeyn genom tiderna inom galoppen han är död sen många år nu men där fick vi fri rida det var inte hänvisat till någon paddock. Där fanns också en fjording som jag red och tog hand om under ridlägren men mestadels så blev det russet som jag som barn förälskade mig i.

Han som ägde gården började med att longera oss i en rund liten spånhage som dom kallade det sen när du var lite säker så ut med dig och rid så var hans melodi den absolut bästa ridlärare jag någonsin haft och så fritt det var bara att köra på. Åkte man av nån gång var han där bums med frågan har du ont om inte så kastade han oss upp i sadeln med orden rid rid rid för rider du inte nu kanske du aldrig kommer upp på ryggen igen. En gammal militär han hade den jargongen men oj så rejäl människa och än idag så många år efter sitter orden kvar om något händer på hästryggen eller något helt annat att alltid kasta sig tillbaka in i situationen för gör man inte det kanske man aldrig gör om och istället skapar en rädsla så det där det sitter som gjutet i mig är man inte skadad konfrontera och bara gör.

Vi flyttade sen och då blev det vanlig ridskola något jag inte trivdes med alls, dressyr och paddock och några få skogsritter när man är van att rida fritt i skog och mark eller bada med hästarna men jag fortsatte ändå för hästarna drog mer så jag fick stå ut med det där och där fanns en fjording som jag kom så nära och han var privatägd men hade plats på ridskolan men han var lat tyckte dom flesta så ingen ville rida honom så jag tog honom under mina vingar och vi blev så himla samspelta.

Under hoppning den hästen brukade vägra och det trodde alla han skulle göra med mig med men vid ett tillfälle red vi en sexhindersbana den tog han två gånger på rad fast ingen trodde ens han skulle ta ett enda hinder men sen var han genomsvettig och jag fick skritta av honom för han gjorde det så himla bra. Han var lite överviktig och svettades lätt så dom rakade honom för han skulle få lite svalka men oj vilket jobb hästen gjorde så många hinder det hörde inte hans vardag till men han tog dom så himla bra och starkt gjort 😎

Han kände att jag älskade och tyckte om honom på riktigt så med mig körde han på både med hinder och dressyr det var som om han piggnade till i sin lathet när jag satt på ryggen och voltigen ridningen sen den hästen var fantastisk att rida voltige men samma här han kände jag var äkta och verkligen älskade honom med all kärlek jag bara kunde ge och det gav han tillbaka det är så fint så jag sitter och blir rörd när jag skriver det här.

Ägaren kände jag och sen gick hästen i pension på grönbete i en liten by utanför som jag några år senare åkte igenom och fick syn på honom och gissa vem som blev glad jo hästen han kom fram direkt senare fick jag veta att han dött men jag fick möjligheten att träffa honom och gosa och vara med honom i hagen det var som allt var menat jag skulle åka förbi just den dagen det blev som ett farväl och jag minns jag var rörd till tårar när jag gick där i hagen med honom det var så starka känslor mellan oss något väldigt fint fick ske där och då.

Den hästen var lite utstött på ridskolan just för han ansågs trög och lat men oerhört fin och alldeles för snäll så pass snäll så jag sov med honom i boxen han låg ner jag lutade mig mot hans mage och inte innan jag reste mig då reste sig han sig snacka om känsla omtanke och hänsyn.

Vilken fin bild på dig och hästen och fjordingarna är så underbara att rida barbacka så mjuka och fina inte alls vassa och kantiga som en del hästar kan vara för vissa hästar är rent obekväma att rida barbacka medan fjordingarna där sitter man så mjukt och fint.

Det var verkligen fint gjort av hästens ägare att låta dig säga farväl sånt minns man och bär med sig så varmt i hjärtat och vi kommer djuren så nära så det var underbart fint gjort av ägaren som förstod hur nära ni kommit varandra. Så jättefint för både dig och hästen att få den stunden tillsammans ❤️

Så roligt och fina bilder