Socialt samhälle?
Tycker ni samhället har blivit mer socialt med att alla har telefoner, datorer sov? Eller blir vi mer ensamma?
Jag tänker att när jag ska åka och handla och kanske ta en sväng till biblioteket så behöver jag inte prata med en enda människa. Jag självscannar och betalar i en automat. På biblioteket lånar jag böcker och tidningar helt utan att behöva ha kontakt med en bibliotekarie.
När jag ser bussar köra så ser jag att dom flesta sitter med nedböjda nackar och knappar i sina telefoner. Eller lutar huvudet mot rutan med hörlurar på öronen, med ryggen vänd mot den som sitter bredvid.
Samtidigt finns en massa sociala medier idag. Man kan komma i kontakt med människor man aldrig hade utbytt reflektioner med annars. Som här exempelvis.
Är människor mer ensamma idag, än 20-30 år sedan? Eller är det kanske tvärtom? Vad tror ni?
"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."
Det är en svår fråga för det beror ju på vad man menar med ensamhet? Menar man fysisk kontakt med andra människor så tror jag svaret är klart JA men samtidigt som du säger så har man en annan kontakt som du ger exempel på här t.ex.
Jag personligen skulle nog räknas som ensam numera då jag bara umgås med familjen och när jag jobbar så försöker jag vara så social jag kan men har svårt för större grupper. Sätter mig gärna själv på lunchrasten t.ex
Men tack vare "nätet" så har jag ju en massa kontakt med andra människor så jag känner mig inte ensam.
/Maria
Men alltså, satt verkligen folk på bussen och småsnackade med varann överallt innan smartphones?
Jag tror att vi är lika sociala eller mer nu, skillnaden är att nu kan vi välja våra forum på ett annat sätt.
/Surpan
![[Hayabusa]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Folk bits!
#2 Kanske inte överallt men i Göteborg var det vanligt och det är t.om ganska vanligt numera. Det är ofta jag kommer i samspråk med andra på buss eller spårvagn.
/Maria
Interaktion människor emellan är inte detsamma idag som för 20 år sedan och längre tillbaka. Jag tycker att det är en stor kvalitetsskillnad på att mötas i verkliga livet jämfört med att mötas viralt. Om inte annat för att i det senare fallet spelar känslorna oss ofta spratt och där tror jag den nya tidens löttkränkthet har sin förklaring.
I möten öga mot öga bpde ser, hör och känner jag vad andra menar, men det försvinner nästan helt och hållet i den virala kommunikationen. Jag föredrar ett möte I R L framför ett möte via dator i alla lägen, trevligare, roligare och mycket mer givande.
Jag umgås inte via nätet, jag hälsar, frågar, kommenterar, men jag umgås inte.
#2 Kanske inte, men jag tror ändå det var lättare att ta kontakt med någon om man ville när dom inte satt och såg upptagna ut med att kolla i sin telefon.
Det Maria skrev stämmer bra på mig också. Jag är mycket ensam men har kontakt med mycket folk via datorn. Men jag ser ju inte kontakterna på nätet som mina vänner. Det gör jag bara om folk som jag träffat och verkligen känner. Det är däremot intressant och kul att komma i kontakt med så många olika typer av människor och ändå bara sitta hemma.
Jag håller också med Peter. Det är stor skillnad med att sitta bakom en datorskärm och att träffas på riktigt. Jag har exempelvis aldrig trivts med att prata i telefon. Jag missar så mycket i att inte se personen jag pratar med. Jag tycker mig inte ha en extraordinär förmåga att läsa kroppsspråk, men det saknas mig när jag pratar i telefon och inte ser personen jag talar med.
"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."
Starta ny diskussion