Det gör jag ofta. Senast idag faktiskt då jag berömde en sådan snygg halsduk.

Så länge de faller i god jord, vilket man aldrig kan vara säker på. Personligen ger jag enbart komplimanger till de jag känner väldigt väl. Och även då är de noga avvägda.

Ja det händer nog rätt ofta, om allt möjligt. Jag vet ju hur glad jag blir när jag får komplimanger t:ex om mitt färgade hår eller min lite annorlunda ryggsäck.

Det har hänt men inte så ofta jag blir imponerad så att jag säger något. 

Det senaste jag minns var en tjej som gick i mörkret när jag var ute med hundarna, som hade superbra reflexer. Jag såg henne på väldigt långt håll. När hon var framme vid mig så var jag bara tvungen att kommentera och fråga var hon köpt reflexerna. Tog inte många dagar tills jag åkte till Jula och köpte på mig en hel del reflexer.

Jag gör det lite nu och då.

Folk blir för det mesta glada.

Jag har bara varit med om ett tillfälle då någon reagerade helskumt på en random kommentar. Jag sa "fina vantar" till en medelålders kvinna. Kommer inte exakt ihåg hur de såg ut, men vet att de var lite speciella. Hon blev skitsur, gav mig värdens isigaste blick, och sa SKARPT "de är mina, du får dem inte!" Sen gick hon iväg med stampande steg…

🤪

Jag vet inte om det är Göteborgskt men jag upplever att folk pratar väldigt mycket med varandra när man är på stan. Både vid spårvagnshållplatser, butiker och på vagnen. 

Då menar jag främlingar. Jag är med om det ofta och ibland så är man åhörare till folk som kommer i samspråk.

#7 Det kan vara så här med, i en pyttig stad i norrland. Jag ger tydligen ifrån mig ett välkomnande intryck eller nåt, för det är otroligt ofta folk börjar prata med mig. Något de alltid gjort. Och jag blir alltid lika förvånad. Speciellt när jag var yngre, hade svarta kläder, svart hår, svart smink, och i allmänhet såg ganska sur ut - trodde jag - vart jag än gick. x}

Det händer, även om jag oftast är för blyg för att säga något. Dessutom lägger jag sällan märke till sånt som andra brukar ge komplimanger om - kläder, frisyr och så vidare.

Däremot är det väl rätt ofta man ger komplimanger om någons hund, sådär hundägare emellan.😊

Ni som har (små)barn, tycker ni att det är trevligt eller läskigt om ni får komplimanger om dem? Alltså att de har en fin klänning, gör något charmigt eller så? Jag vill ju inte uppfattas som en sliskig pedofil-kärring.😉😃

Man har ju själv fått ett antal "komplimanger" som inte är särskilt trevliga, som storleken på mina bröst (vad i helvete har en spritt språngande främmande karl med mina bröst att göra?!), eller halvsliskiga antydningar om att man minsann är en så söt och go´tjej som man skulle kunna ha lite kul med, typ.
Och jag lovar, jag må visserligen uppfattas som söt och go till sättet även när jag pratar med främlingar, men jag är ingen snygging precis - och går definitivt inte och flirtar eller ser det minsta tillgänglig ut, snarare tvärtom.

Sen Vic vår hund flyttade in hos oss får jag/han ofta komplimanger  för hans vackra färg.

Jag har svårt för att både ge och ta emot komplimanger, så det är väldigt sällan jag ger en spontant. Tror inte jag har gett en komplimang till en främling någon gång.

Jag håller med #9 om hundägare. Ger ofta komplimanger om andras hundar & får flera positiva kommentarer varje vecka. Men är man ute & går med +6 hundar gör man lite uppmärksamhet

Jo, det händer! Gett komplimanger till kille för snygg t-shirt, tonårstjej med härlig ceriseröd färg på håret, äldre dams handväska, kvinna med fin paraply med katter på mm.🙂
Alla blev jätteglada och vi pratade lite kort med varandra bl.a. om var de hade köpt dessa saker.🤔

Nja, det gör jag nog inte, i alla fall inte i dagens läge när folk är så lättkränkta och ofta läser in dolda avsikter. Nuförtiden är det sällan orden man yttrar får betyda just vad man säger, allting ska tolkas.

#14 Det har jag aldrig lagt märke till. Men det beror väl på vad man säger kanske.

#14 Instämmer. Även de godaste intentioner kan tolkas som att du har en "grumlig agenda", en välmenande komplimang uppfattas som ett övertramp. Just därför är jag själv väldigt försiktig med att ge komplimanger - och definitivt aldrig till främmande eller personer jag känner alltför lite.

Jag tror folk om gott och ger komplimanger  och pratar gärna med folk som jag träffar på ute.

#17 Jag är likadan.

Skulle någon ta illa upp för min komplimang så är problemet deras eget tycker jag.

Tala är silver, tiga är guld

#19 Hmmm😮

#19 Nej inte när det gäller komplimanger.

#21 I min värld är det så, men var & en gör som de vill.

Kan det vara så att det är känsligare/svårare för en man att ge en komplimang? Att det lätt kan misstolkas som att han stöter på en?

Jag som kvinna har aldrig upplevt att mina komplimanger har misstolkats. Jag får sällan själv komplimanger, varken från män eller kvinnor. Men jag tror jag skulle bli glad oavsett om det kom från en man eller kvinna. Jag skulle dock inte uppskatta att någon, oavsett kön exempelvis kommenterade mina bröst som Lonaa tidigare skrev om. Det är för privat.

Men om någon skulle säga att min jacka är fin, eller att min parfym luktar gott så skulle jag bli glad.

#23 Där har du säkert en poäng. Vill klargöra att när jag pratar om komplimanger så är det INTE på något sätt OK med anspelningar på kropp, sex osv. Verkligen INTE. Men, med det sagt: 

Om jag, en medelålders man, skulle vänta på bussen och det befinner sig en 25-års kvinna i samma busskur som jag överhuvudtaget inte känner. I ett sådant läge så skulle jag ALDRIG ge en komplimang typ: "Snygg kappa" eller liknande. Varför? Jo, i en sådan situation kan det väldigt lätt, från kvinnans sida, uppfattas som något annat. Dvs att hon reagerar: "Urk, j-a gubbe va´f-n är han ute efter". I ett sådant läge är det absolut bättre att inte säga något eftersom du inte med 100% säkerhet VET att det finns samtycke för komplimanger.

Skillnad är det om vi pratar om personer som jag känner väldigt väl, det är en helt annan situation och där kan jag  vara 100% "rymlig" och öppen med komplimanger. Men tråden handlar om komplimanger till främlingar och där är min hållning att jag tänker mig för en extra gång eller två innan jag yttrar en komplimang.

#24 Trist att det ska vara så. Har faktiskt hört mina manliga kollegor att prata lite i dom banorna. Dom säger att man idag får tänka sig för vad man säger för att det inte ska misstolkas. Så ska det ju inte behöva vara tycker jag.

#25 Nej, man får ta det "söta med det sura" 😉

#23 Så är det absolut, i alla fall om komplimangen är riktad till en kvinna jag inte känner. Då blir problemet till och med tveeggat eftersom kvinnor generellt alltid väljer att tolka saker jag som man säger, istället för att bara lyssna till den exakta ordalydelsen och reagera på enbart den.

Med andra ord, om jag skulle ge en främmande kvinna en komplimang för något plagg, må så vara bara en halsduk, så är chansen för mig att hon bara hör orden minimal och risken att hon tolkar in något helt annat i det jag säger högst påtaglig.

Orsakerna till detta är flera som jag ser på saken. Dels beror det på att det finns ofattbart många män som inte kan tilltala kvinnor alls utan att anspela på något sexuellt, dels att kvinnor generellt alltid söker möjliga tolkningar av det män säger, gärna så negativa som möjligt för dem själva.

Dock finns andra sammanhang där jag inte skulle dra mig för att ge komplimanger till okända, både kvinnor och män, exempelvis under utövande av gemensamma intressen, till exempel det som tidigare nämnts här, om man har hund och möter andra människor med hund. 

Personliga exempel kan vara om jag är på bågsyttebanan och skjuter båge och det dyker upp någon oavsett kön med snygga pilar, då säger jag det och det tolkas inte som något annat än en ren komplimang. Eller om jag är på en terrariemässa och jag ser någon som har köpt ett snyggt djur eller tillbehör, då går det bra att säga det.

Det händer att jag gör men det beror mycket på person och situation för som redan skrivs kan det tolkas fel och i dagens samhälle med ett internet som formligen söker fel samt skapar drama av saker ingen ens tänkte på innan internet.

Samtidigt mår varje individ bra av att få en komplimang sen får man naturligtvis vara noga med hur man väljer sina ord, hur situationen är eftersom en del människor bär en förmåga att vända nåt gott till onda avsikter.

Men visst händer det och känns det rätt så självklart ger jag en komplimang för jag tycker inte vi ska vara rädda för att ge vänlighet men som sagt man får välja sina ord noggrant och se på hur situationen är.

#23, Det tror jag absolut!
Det har ju inte med komplimanger att göra direkt, men när jag gick i terapi så var det en man där som det klickade väldigt mycket med - på ett totalt icke-sexuellt eller "parrelationsrelaterat" sätt, vi bara hade väldigt mycket gemensamt.
Jag funderade lääänge på om jag kunde ge honom en kram sista gången men tänkte sen att va f-n, hade han varit en tjej så hade det varit självklart.
Kramen togs på precis rätt sätt och jag fick en varm kram tillbaks, men det är svårt det där.
Men helt klart så kan jag tycka att det är lite suspekt om en man vill krama en än om det är en tjej/kvinna. Nu menar jag alltså inte släktingar och vänner utan mer okända personer.

Nej tyvärr är jag dålig på att ta kontakt och prata med främlingar över huvud taget. Jag har heller aldrig fått någon komplimang av någon helt främmande person. Människor jag känner och umgås med ger jag gärna komplimanger.

Det händer då och då och har aldrig fått en negativ kommentar tillbaka. Jag gissar att det beror på vem som ger komplimangen, vilken slags komplimang det är och hur man ger den. Sen finns det säkert någon som tror att man ska stjäla deras vantar men då står det kanske inte helt rätt till från början.

Generellt tycker jag nog att man ska avstå från att ge komplimanger om okända människors kroppar. Jag vet enstaka tillfällen då det blivit lyckat men risken att det blir fel är så pass stor att jag tycker det är bäst att avstå.

Är väldigt blyg så vågar väll inte direkt när det är på stan. Dock så rider jag och i stallet där jag rider finns det turridning som jag hjälper till med mycket. Då berömmer jag självklart när de gör rätt o så. Sen så brukar jag få mycket beröm när jag får hästarna att ta upp huvudet och så när de tvärstannar och börjar äta. "Du är så liten men klarar hästarna så bra! Jag som är vuxen klarar det inte alls lika bra" har man väll hört endel, omän inte lika ofta nu som när jag var 10:)

Jag har fått komplimanger från främlingar flera gånger. "Jag blir så glad när jag ser dina roliga strumpor"! "Å så glad jacka du har - jag blir på gott humör - Tack du gjorde min dag"! Och såna kommentarer blir jag glad av.

Ojoj, Det här va en rolig ’tråd’ . Jag har alltid fått komplimanger för mina ögon, På många sätt, av både män och kvinnor. Jag själv ger mycket kommentarer till folk p olika Sätt. Vilken snygg tröja du har , eller vilken snygg hårfärg du har , man behöver INTE tolka komplimangerna som nåt Sex appeal utan säg bara Tack !😀

#27 Det handlar inte om att vi "söker möjliga tolkningar av det män säger", utan att män faktiskt är en fara för kvinnor. Det må låta överdrivet men vi behöver tänka på en massa saker när vi är ute ensamma. Men det är en diskussion för en annan tråd.

#35 Just därför kan det, om du är man, finnas fog för att inte ge komplimanger till främlingar.

Tänk så mycket trevligar världen skulle bli och vi gav varandra lite komplimanger och uppmuntran i vardagen.

#36 Ja tyvärr är det så.

#4 Jävlar i gatan, du har verkligen rätt nick 😃

#36 Det där skriver jag under på, det är säkrast och lugnast så.

#37 Det är tyvärr en utopisk tanke, man måste vara åtminstone bekanta, annars hamnar jag som man på "metoo"-listorna direkt till och om det bara handlar om MussePiggstrumpor.

Så fort jag kan :D har alltid gjort