ja, det gör jag nog. Jag pysslar nog om både kropp och själ. 

Jag har haft några år där jag sökt min ensamhet, skalat bort det sociala livet, känt mig trött, orkeslös, apatisk o matt.. 

Jag bytte jobb för 6 år sen och nu kan jag nog ärligt säga med blicken i backspegeln att jag varit utbränd - utan att varken förstå det eller acceptera det. Tack vare att mitt nuvarande jobb inte är fysiskt krävande så har jag lyckats att jobba utan att vara sjukskriven en enda minut. 🙂

Men det tog nästan 3 år innan jag klarade att jobba ett fm-pass och sen komma hem och ta fram gräsklipparen o klippa gräset..Det var bara helt stopp. Hemmajobb som städ, tvätt, matlagning, handling gjordes på helgerna. Nu när jag kommer hem så bara jag kör igång, antingen ut o går, eller städar, eller startar tvättmaskinen, eller åker o fikar eller vad som kan nu finnas på agendan.

Sista 3 månaderna så har både kropp och knopp kickat igång riktigt rejält. Nu vill jag umgås med folk, gå på pub, grilla, ut o dansa, lyssna på musik. Jag som är en ensamvarg ut i naglarna har blivit sällskapssjuk! Mina promenader har passerat 7 mil/vecka sammanlagt och jag kommer att utöka dem 😃

#1 Låter toppen Mooniq😃

#2 Ja, härligt när kugghjulen börjar snurra igen.

Men jag har nog i hela mitt liv varit noga med att ge mig själv tid. 

Läsa en bok, gå en promenad. Förr när jag hade hästar så kunde jag sadla tidigt och ge mig ut på riktigt långa turer - bara för att få vara själv och låta tankarna spela fritt. Så jaget har nog varit viktigt för mig 😃

#3 Bara att titta på bilden i #3 ger mig mycket! 🙂

#4 jaa, bara att titta på när katten sover är härligt.. och det ser bekvämt ut fastän han har vritt hela kroppen …. 😃

Jag sköter min kropp och själ men gör ingen särskild uppdelning.

Meditera, egentid, krama träd är liksom ingenting för mig.

Det räcker gott med att ta dagen som den kommer. Umgås med människor jag tycker om och ta vara på det lilla i livet.

Katter kan lära en ganska mycket om konsten att njuta😉

Jag sköter nog om båda men jag har en tendens att slita ut på mig själv för att få så mycket gjort på en dag som jag bara kan. Jag är väldigt uthållig må jag säga. Men ibland tar jag bara tid för mig själv och det tycker jag är otroligt viktigt. Jag tränade yoga i flera år förr och då var meditation en del av vardagen.

Det sociala är också viktigt för själen och jag märker att om jag inte får något socialt mår jag inte bra alls.

Håller med om att katter är otroligt avslappnade att titta/vara med ibland om kvällarna brukar jag gosa in ansiktet i kattens mage och bara vara katt!!

Jag har inte lagt ner nån extra tid på att sköta kroppen, den har skött sig själv. Tror inte den hade varit bättre om jag hade!

Men kramat en massa träd har jag gjort, har ju umgåtts med träd i jobbet i alla år! 🙂

Jag försöker….🤔

Jag tar mig tid för mig själv, men meditera är inte riktigt jag…
En stor klotlönn får en kram ibland, jag sitter gärna under trädet och funderar med en kopp kaffe.

Annars går jag gärna längst ut på piren och tittar ut över havet om jag behöver ladda batterierna. Problem och grubblerier blir mindre när man sitter och tittar ut över ett stort hav, man får bättre proportioner.

..slarvar jag med min själ, mår kroppen dåligt (sic)

  jag både mediterar och kramar träd, dock oregelbundet ☺️

bara vara/meditera.. behöver inte vara världsfrånvänt navelskådande
 jag har fått väldigt mycket gjort i trädgården, när jag jobbat VÄLDIGT lugnt o stilla, det bevisar min tes: full fart TAR tid
 harmonisk mindfullnes, tid jag njuter av
 möblerar om "där", hinner klappa daggmaskarna lugnande när jag stör   
deras rytm osv.

bla. det är tid att bara vara mig själv  😃

   penke

Nu kommer ett erkännande:

Jag är så himla bra på att ta hand om andra och hjälpa dem att sköta om sin själ. Men jag är fullkomligt usel på att inse att det är dags att säga ett vänligt men bestämt:

Nu tänker jag ta hand om mig själv.

Jag var mycket bättre på det där med att låta mina egna behov av stillhet och vila styra innan jag blev mamma.

Förra sommaren var jag på en dryg veckas egen semester för första gången sen jag fick barn. Tog dagen som den kom i skön natur. Njöt så av mitt eget sällskap och tempo. Så jag tränar på att klara av att ta en vilopaus från mina egna höga krav på mig själv.

Uthållig, och dumt nog, otroligt dålig på att lyssna på den där inre rösten är jag i stressiga perioder. 

Det jag gör ibland är att kela med sonens hudjur och så har jag då och då åkt på några dagars retreat. Då finner man gemenskap i tystnaden under några få dygn. Att vandra i storskog (milsvid vildmark i Norrland) med endast naturljud är jag van vid sen min barndom. Blir harmonisk av det.

trots stora sår i min själ så tar jag inte hand om den som jag borde. 

fyyyy mig ☺️