smiter aldrig från jobbet men smiter ifrån att vara kontaktbar hemma ibland, då blir det en bok och soffläge med mobil avstängd och hemmatelefon i tyst läge…

Får inte någon tid över till att smita. Möjlgtvis att vi fikar extralänge någon gång när det är lugnt.

Förr när jag gjorde mycket hembesök ensam så kunde jag kanske smita in och göra något ärende på Frölunda Torg t.ex när jag ändå skulle byta buss där.

Annars (när vi inga studier har på gång) så har vi vanligtvis stämpelsystem. Vi loggar in via ett system som heter "Kom o Gå"

"I mitt förra liv" alltså familjelivet, så smet jag försiktigt upp för trappen till övervåningen o sängen, och tog en liten tupplur på helgerna. Kanske det var någon gräsmatta som behövde klippas eller några fönster som skulle putsas eller ett uppdämt behov av en dammsugning. Men jag smög försiktigt upp…
Om jag vart påkommen så sa jag att "Jag ska bara upp ´å kolla lite" ;-) Ett tips till alla unga män med familj, radhus, Volvo, hund och barn, är att om man har en hammare, så kan man "torrhamra" lite med den i nån vägg.. så att det låter som om man håller på med nåt på övervåningen, precis innan man somnar. 

#3 Har du sett filmen "Tillsammans" av Lukas Moodyson?

#4 Tror det ..ett 70 tals kollektiv i vårt moderna samhälle..? Kom inte ihåg så mycket av filmen.. om det är den..
/H

#2  Jag har också flexat med kom och gå förut. Nu har vi årsarbetstid och ansvarar för vårt arbete. Om jag smiter så måste jag jobba igen det för det är inte brist på arbete

#5 Det var en scen i filmen där grannen till kollektivet brukade gå ner i källaren och hamra när han hade mer obskyra saker för sig.

Med tanke på att hamra alltså…

#6 Ja, det är både på gott och ont med att "stämpla" Jag upplever oftast att man faktiskt får ut sin mertid när den finns i systemet än annars.

#7 Det är helt riktigt att det är en fördel att flexa. Undrar hur mycket tid jag skänker bort

#8 Ja, precis.

#4 Haha.. jag tänkte också på den filmen.

På jobbet kan jag inte smita undan men hemma händer det.
Då går jag ner till havet och "kollar så det är kvar" :)
Längst ut på piren får man vara helt ifred.
När vovven fanns, tog han och jag en långrunda.

HAr inget att smita ifrån.