Det var en gång för sisådär 20 år sedan när jag fortfarande bar glasögon. Jag skulle iväg till Posten och skicka min studsare till en vapensmed för att säkringen krånglade.

Det var lite bökigt att förpacka så att det inte alldeles tydligt skulle synas att det fanns ett vapen i paketet (på den tiden var det tillåtet att skicka vapen om vital del var avlägsnad).

Jag la ifrån mig glasögonen på bordet när jag skulle tejpa runt lådan, som såklart välte rakt över mina glasögon och vänstra glaset sprack i 3 snygga bitar.

Jag hade ingen vanlig tejp kvar, så jag lagade glasögonen med knallröd eltejp. Jag var ju tvungen att ha glasögonen för att jag skulle köra bil och eftersom de hade riktiga glas blev det omöjligt att ha dem på utan glas på vänstra sidan.

Jag tänkte att jag skulle lämna glasögonen med det snygga röda tejpkrysset tvärs över vänsterglaset kvar i bilen när jag gick in på Posten, men så skedde förstås inte.

Det var rätt mycket folk i postlokalen och alla tittade konstigt på mig, en del log och någon fnittrade. Jag fattade ingenting förrän en lite kille sa; -"jag vet vad du har i paketet - en bössa" och sen fortsatte han; -"vilka knäppa glasögon du har".

Då trillade poletten ner

Haaa..

*

Det påminner om pappa när han var hos mej i Spanien, på väg mot centrum tappade ha glasögonen och klev på dem, det enda jag hade var tre frimärken.

På 80-talet när jag hade gamla vedpannan så var det bra att ha tjärved när man tände, och som jag ofta hittade sådant på jobbet så brukade jag såga några klumpar och ta med hem då och då.

Tjärved (töre) luktar ju mycket, särskilt när det är nykapat.

En dag hade jag kombin full av klampar med på hemvägen, lukten var så stark att jag fick lite ont i huvudet. Och jag skulle göra besök hos tandläkaren på hemvägen.

Jag hade fiberpälströja och bomullsbyxor på mig, och att de drog till sig lukten av tjärved tänkte jag inte så mycket på.

Dagen efter hade jag också tid hos tandläkaren, och alla skrattade åt tjärvedslukten som hade känts över hela tandläkarmottagningen förra eftermiddagen!

Alla hade undrat vad det var för fin doft som känts på mottagningen efter att jag varit där! 

Ja ni, det värsta jag kan komma på just nu är när jag var på väg till mammas jobb för att möta upp henne när hon slutade. Jag gick där i mina egna tankar och så tittade jag in i en trädgård. Där inne stod en kille lite äldre än mig.. Värsta leendet så jag dröjde ju så klart kvar blicken på honom eftersom han log mot mig..

*BANG*

En lyktstolpe träffar tiningen och jag ramlar baklänges.. Det ringde gott i öronen ska jag säga.. Killen kom självklart och försökte dölja en skratt attack samtidigt som han hjälpte mig upp och frågade hur jag mådde.. Jag ville typ springa därifrån..

När jag berättade för mamma höll hon på att dö av skratt..

Jaa, jag har ju gjort bort mig hur många gånger som helst.

Men den gången jag tog fel på 2 besökare från tyska dotterbolaget, och 2 besökare till ekonomichefen och VD, på det företag där jag då jobbade, tar nog priset.

De satt i ett konferensrum som jag hade bokat för min grupp. Så jag stack in huvudet, och sa på tydlig tyska att vi hade bokat rummet, men rummet intill var ledigt så det kunde de ju ta.

Inget svar. Total tystnad.

Jag kände mig förvirrad och undrade om de inte förstått vad jag sa. Kanske var det min brytning?

Jag tog om det hela, på ännu noggrannare tyska och såg till att inte göra några grammatiska grodor.

Inget svar, igen!

Nu började jag bli panikslagen! Vad var fel?

Till slut lyfte ekonomichefen på huvudet och sa med ett leende som spred sig allt mer i ansiktet: Det går bra att prata svenska!

Jag har dåligt ansiktsminne, de här 4 männen (besökarna) var ungefär i samma ålder och liknade varann en del. Tyckte jag alltså.

VD hade jätteroligt åt det där. Han kom ut senare, högröd i ansiktet av skratt och garvade så hela kroppen hoppade. "Jag trodde hon talade i tungor!" förklarade han.

Hm. Pinsamt!

Så roliga missar..tack för det!