Brykade dina mor eller farföräldrar sjunga gamla visor som denna?

Kommer du ihåg någon visa?

[Barndomsminnen. text: Gösta (Gustav Schönberg 1844-1927)](barndomsminnen.text: G%C3%B6sta (Gustav Sch%C3%B6nberg 1844-1927)%C3%84nnu vid framskridna levnads%C3%A5r, levnads%C3%A5r, levnads%C3%A5r, min barndomstid f%C3%B6r mitt minne st%C3%A5r i all sin oskuld s%C3%A5 trogen. Vad det var roligt i unga dar n%C3%A4r jag var hemma hos mor och far, n%C3%A4r jag var hemma hos mor och far i l%C3%A5ga hyddan i skogen.Jag sprang i skogen bland stock och sten, bland stock och sten, bland stock och sten, med nakna f%C3%B6tter och bara ben och utan jacka och luva. Och blev jag hungrig som ofta pl%C3%A4r s%C3%A5 tog jag mig en handfull b%C3%A4r, s%C3%A5 tog jag mig en handfull b%C3%A4r fr%C3%A5n skogens n%C3%A4rmaste tuva.Vad jag i v%C3%A4ndningen d%C3%A5 var rapp, d%C3%A5 var rapp, d%C3%A5 var rapp, med lilla vesslan jag sprang i kapp tills hon sig murade inne. Och lilla ekorren vig och l%C3%A4tt fick understundom ta sin retr%C3%A4tt, fick understundom ta sin retr%C3%A4tt till tr%C3%A4dets %C3%B6versta pinne.Men blev jag tr%C3%B6tt p%C3%A5 att ensam g%C3%A5 att ensam g%C3%A5, att ensam g%C3%A5, d%C3%A5 skar jag k%C3%A4ppar att rida p%C3%A5, och det blev h%C3%A4star s%C3%A5 friska. Men s%C3%A4kra tyglar av bast och bark jag k%C3%B6rde friskt genom skog och mark, jag k%C3%B6rde friskt genom skog och mark med liten ungbj%C3%B6rk till piska.Och halva dagar jag l%C3%A5g p%C3%A5 kn%C3%A4, jag l%C3%A5g p%C3%A5 kn%C3%A4, jag l%C3%A5g p%C3%A5 kn%C3%A4 och byggde b%C3%A5tar av bark och tr%C3%A4 vid dammens gr%C3%B6nskande str%C3%A4nder. Och stora laddningar utav sand jag s%C3%A4nde %C3%B6ver till fj%C3%A4rran land, jag s%C3%A4nde %C3%B6ver till fj%C3%A4rran land f%C3%B6r tusen kronor i s%C3%A4nder.Jag byggde lag%C3%A5rd, jag byggde stall, jag byggde stall, jag byggde stall av ris och kvistar fr%C3%A5n gran och tall och stolt sig byggnaden visar. Av gamla grankottar fr%C3%A5n i fjor fick stallet h%C3%A4star och lag%C3%A5rn kor, fick stallet h%C3%A4star och lag%C3%A5rn kor och k%C3%A4tten kalvar och grisar.Vad man %C3%A4r h%C3%A4ndig, d%C3%A5 man %C3%A4r barn, d%C3%A5 man %C3%A4r barn, d%C3%A5 man %C3%A4r barn. Jag byggde s%C3%A5g och jag byggde kvarn vid lilla b%C3%A4cken den klara. Miljoner plankor det skar min s%C3%A5g och tusen tunnor av korn och r%C3%A5g, och tusen tunnor av korn och r%C3%A5g min lilla kvarn kunde mala.Visst var den enkel min barndomstid, min barndomstid, min barndomstid men varje minne som knyts d%C3%A4rvid jag ska bli trogen f%C3%B6r livet. Jag ska ej gl%C3%B6mma de s%C3%A4lla dar, n%C3%A4r jag var hemma hos mor och far, n%C3%A4r jag var hemma hos mor och far i l%C3%A5ga hyddan i skogen.)

Ännu vid framskridna levnadsår, levnadsår, levnadsår,

min barndomstid för mitt minne står i all sin oskuld så

trogen.

Vad det var roligt i unga dar när jag var hemma

hos mor och far,

när jag var hemma hos mor och far i

låga hyddan i skogen.

Jag sprang i skogen bland stock

och sten, bland stock och sten,

bland stock och sten, mednakna fötter och bara ben och utan jacka och luva.

Och blev jag hungrig som ofta plär så tog jag mig en

handfull bär,

så tog jag mig en handfull bär från skogens närmaste tuva.

Vad jag i vändningen då var rapp, då var rapp, då var rapp,

med lilla vesslan jag sprang i kapp tills hon sig murade inne.

Och lilla ekorren vig och lätt fick understundom ta sin reträtt,

fick understundom ta sin reträtt till trädets översta pinne.

Men blev jag trött på att ensam gå att ensam gå, att ensam gå,

då skar jag käppar att rida på, och det blev hästar så friska.

Men säkra tyglar av bast och bark jag körde friskt genom skog och mark,

jag körde friskt genom skog och mark med liten ungbjörk till piska.

Och halva dagar jag låg på knä, jag låg på knä, jag låg på knä

och byggde båtar av bark och trä vid dammens grönskande stränder.

Och stora laddningar utav sand jag sände över till fjärran land,

jag sände över till fjärran land för tusen kronor i sänder.

Jag byggde lagård, jag byggde stall, jag byggde stall,

jag byggde stall av ris och kvistar från gran och tall och stolt sig byggnaden visar.

Av gamla grankottar från i fjor fick stallet hästar och lagårn kor,

fick stallet hästar och lagårn kor och kätten kalvar och grisar.

Vad man är händig, då man är barn, då man är barn, då man är barn.

Jag byggde såg och jag byggde kvarn vid lilla bäcken den klara.

Miljoner plankor det skar min såg och tusen tunnor av korn och råg,

och tusen tunnor av korn och råg min lilla kvarn kunde mala.

Visst var den enkel min barndomstid, min barndomstid, min barndomstid

men varje minne som knyts därvid jag ska bli trogen för livet.

Jag ska ej glömma de sälla dar, när jag var hemma hos mor och far,

när jag var hemma hos mor och far i låga hyddan i skogen