Absolut, om jag inte ska ha det själv så delar jag gärna med mig

oj så stor texten blev, inte meningen

# 1

Ditt budskap syns verkligen, Agge!

…det är fint att dela med sej…

Instämmer med Aggelin - bara det att jag äter för många mediciner, så mina organ får nog inte transplanteras…

Japp. Jag har skrivit på att de får ta det som är något att ha, förutom mina ögon och mitt hjärta. Varför jag inte är villig att donera de organen, vet jag inte riktigt. Det är bara en känsla jag har.

Vill någon ha min lever så….

Lurig rubrik….

Men….jag har lovat att de får ta det som duger. Något hittar de säkert om de letar…

Jag har också skrivit att de får ta allting utom min hjärna. Eftersom ingen vet riktigt hur den fungerar så vill jag liksom inte riskera att vakna i någon annans kropp. Låter förmodligen lite löjligt, men jag tycker att jag kan få vara det när det gäller mina egna kroppsdelar.

#7 På mitt jobb har vi en frys full av hjärnor

#8 - min ska då inte hamna där!

#9 Haha

Jag tänker donera hela min kropp till forskning och vad de nu vill göra med den.

Ni är då för roliga.

Hjärnar kommer man aldrig att kunna flytta från en människa till en annan och inte heller ögonen.

Synnerven är 2-3 mm i diamteter men har ändå 1 miljon nervtrådar. Det kommer inte att finnas någon teknik för att koppla ihop det inom de närmaste 1000 åren.

När bara den lilla synnerven har så många trådar förstår man hur många miljarder kopplingar det finns upp till hjärnan.

Än så länge kan man bara transplantera sådant som kan anslutas till blodförsörjning utan större hänsyn till nervbanor och det enda man kan ta från ögat är hornhinnan.

Idag är hjärta och lever de viktigaste organen inom transplantationskirurgin, eftersom de som behöver nytt hjärta eller lever inte kan överleva särskilt länge utan transplantatet.

När det gäller njurarna så finns det ju dialys, med vilken man kan leva i stort sett lika bra som med ett njurtransplantat, förutsatt att man har tillräcklig behandlingsvolym.

Njurtransplantation är för övrigt en av tre behandlingsformer för diagnosen kronisk njursvikt. En njurtransplanterad person blir inte frisk, hon/han är behandlad med ett transplantat.

I majoriteten av alla njursviktsfall, finns orsaken till njursvikten kvar även efter en transplantation. Den grundorsaken kommer också att angripa transplantatet och därför återgår majoriteten av alla njurtransplanterade till dialys inom 5 till 30 år.

Jag finns i donationsregistret, bara ett förbehåll och det är ögonen, vet inte varför.

Har också skrivit på att dom får använda vad dom kan och vill.

Donator ja.

Jag vill donera allt. Det enda jag ar lite stord over ar att man inte kan villkora det sa att endast manniskor som sjalva vill ge organ kan fa mina. Jag tycker det ar snalt att inte vilja dela med sig men sjalv ta andras organ.

#16 Jag håller inte alls med där.

Donera gör man för att man vill rädda liv och då hoppas jag innerligt att man inte kan ställa några som helst villkor.

Då kan man ju gå vidare och önska bort brottslingar, kineser, homosexuella osv.

Det är ju jag som ger och alla former av gåvor ska vara från hjärtat och inte finnas minsta lilla form av "gentjänst" bakom för då tycker inte jag det är "äkta"…

#16 Nja, det blir en konstig generalisering att säga så. Jag kan inte donera något eftersom jag inte har något organ i kroppen som håller tillräcklig kvalitet för att duga till transplantation.

#18 inte ens hornhinnan?

Orsaken till att jag skriver ar att i manga lander i Europa och i USA ar det stor brist pa etnisk organdonation dvs fran manniskor med afrikanskt ursprung eller asiatiskt ursprung. Daremot ar efterfragan stark. Detta leder bl a till organstolder eller exploatering av fattiga manniskors desperation for att komma over organ i tredje varlden. Tyvarr ar det inte sa latt att matcha vavnaden om man har helt skild etnisk bakgrund.

Ett annat exempel ar fotbollsspelaren George Best som forstorde sin egen lever med supandet, fick en ny, sop sonder den ocksa och fick en tredje lever. Jag ar tveksam dar.

Vill du inga organ ge…ska du heller inga få…kanske håller jag med.

#19 Nu är ju alkoholism en sjukdom i Sverige.

Men oavsett så tycker inte jag att man kan  ställa krav på sin donation. Antingen eller…tycker jag.

"Jag ger bara dig en julklapp om jag kommer att få en tillbaks"

# 21

Kanske skulle man få fler att ge…rädda flera liv ?

Min mamma stod länge i donationskö för att få en ny njure. Hade hon fått en i tid, hade hon kanske levt idag, vår familj hade fått ett helt annat liv då. Hon blev knappt 50 år.

Jag har självklart fyllt i donationskort, utan förbehåll. Men jag kan förstå att man tvekar…

#19 Nej inte ens hornhinnan eftersom mitt enda öga är opererat fyra gånger, tre vitrectomier och en gråstarrsoperation där man tog bort linsen och satte dit en ny av plast.

Min hornhinna är alldeles för ärrig för att den ska duga att transplantera.

Jo jag känner till de där problemen. Det finns till och med exempel på svenskar som i (onödig) desperation åkt till Indien eller Sydamerika för att köpa en njure.

När de sedan kommer tillbaka till sverige är de oftast i fruktasvärt dåligt skick och transplantationskirurgerna här får kämpa för att få ordning på transplantatet och patienten.

Ofta går det inte att rädda eftersom det inte finns någon garanti för att man ens fått en njure från en givare med rätt blodgruppering. Patienten hamnar därmed i en medicinsk situation som är mycket, mycket värre än vad den var innan "tilltaget".