Jag har ett par galna skor från "Gudrun Sjödén" med prickar på som jag älskar och jag vet att min man skrattade gott åt skorna när jag kom hem.

Riktigt så vågad, när det gäller skor, är jag inte!

Jag har knallrosa skor, prickiga skor, randiga skor. Jag har haft blommiga skor, men tror att de är uppslitna nu. Så ja, inga problem, jag köper gärna roliga saker. Just nu har jag t.ex. en tunika på mig som är knallröd och ceriserosa.

Jag har ett par knallröda ballerina som är skitsnygga! Även ett par blommiga

Jag skulle våga… Har ofta "annorlunda" kläder o skor!

Jadå, inga problem. Tyvärr kan jag inte längre ha mina ceriserosa högklackade skor

Måste ha fotriktiga skor nu för tiden, undrar om fötterna växt

Det enda jag "vågar" är strumpor med stora blommor på som jag köpt på Lindex. De låg vid kassan och såg så fina ut. Men dessa strumpor i mina sandaler ?

Jag har ett par lila skor, nej två förresten. De passar mig  bra för jag har ofta svart och något lila… många har sagt att de blir glada när de ser mig  i de lila skorna. #7 blommiga strumpor är roliga!

jodå för sjutton det vågar jag!

När jag tänker efter har jag ett par lilarutiga strumpbyxor som jag kommmer att ha till hösten igen… och det har flera gånger hänt att folk kommit fram och sagt att "vad glad jagblir idag när jag ser dig", KUL!

Nä, jag är inte vågad direkt, men bryr mig inte ett pillefis om vad andra tycker om vad jag har på mig.

Min fru har sin samhällsroll att tänka på och det går inte att styra ut sig hursomhelst då.

ålder o ..feghet ?

..tidigare hade jag mer..personliga kläder
själv "sydda",egen målade(sic),mer,annorlunda färger
  kan fortfarande tycka det är roligt att ..synas *ler*

Om fru/kvinna oxå tycker om att synas/inte ha tapetmönstarde kläder,tycker jag det bara är bra..
  så länge det varken är ett "tvång" för henne (eller mig)
vi har väl alla,våra grå..OCH gröna dagar :- )

   penke

Jag samlade på pumps i olika färger förut. Hade ett par limegröna, ett par gula, ett par röda bl a.

Nog kan jag tänka mig illgröna skor. Bara de finns i storlek 42, ha ha ha.

#13 Har samma problem fast jag behöver 41:or… Varför slutar de så ofta vid storlek 40???

Men… man kan säga att jag pendlar, beroende på mina humörsvågor mellan mera "iögonfallande" skor och de mer neutrala. Älskade mina knallröda pumps… Måste hitta ett par nya!

Har tröttnat på att vara vågad…kanske är jag tråkig, men jag kör numera neutralt…

Här kommer mina senaste skor

# 16

Snygga!!!

Jag är vågad. Eftersom jag är vår i färgkartan har jag många klara färger.

Nu när jag ser och hör vad ni alla säger här, börjar jag undra om jag förstått vad vågad innebär. Inget av det som ges exempel på här skulle jag betrakta som vågat.

Lite eget, men inte vågat. Vågat för mig skulle vara att gå i rosablommiga shorts och knallgrön keps på stan, utan någonting mer.

#19 Okej Peter, jag extraknäcker som nakenmodell, kroki, skulptur osv. Var det vågat nog eller,,,,

#19 Det skulle inte jag haja till för Peter, kanske om du sagt rosablommig skjorta och knallgrön keps på stan, utan någonting mer.

 ..utan shorts blir det ..kanske ett å annat höjt ögonbryn *skratt*

rosablommig skjorta har väl alla !
foto i våras :- )
(keps tycker jag både är för grabbigt Och gubbigt ) 

   penke

Ja det är väl olika vad som är huvudvändare för var och en.

#20 Ja Evrekaw, det tycker jag kvalificerar dig som vågad, absolut . Var gör du sittningarna om man skulle ta en krokikurs?

#22 För mig är nog "kepan" det enda jag kan tänka mig att ha på huvudet sommartid. Den är bra som skydd för den snart kala hjässan mot solljuset och att skärma av bländning, samt att vända bakochfram när det steker i nacken.

Jag har en vit Adidaskeps som är min favorit. Drar inte åt sig värme och den har stor skärm för att skugga ögonen bra.

Jag tycker nog att hatt kvalificerar bättre på epiteten "grabbigt och gubbigt". Speciellt när det dyker upp någon i min egen ålder med en cowboyhatt på huvudet - riktigt töntvarning i mitt tycke.

#23 Håller med Peter. Cowboyhatt på en medelålders gubbe faller "fetbort"

#24 ja, och är bäraren dessutom "utsmyckad" med en stripig hästsvans från en i övrigt kal skalle, jag då är det full pott i fet-bort-ligan, 100 minuspoäng direkt.

#25 Hahaha

Ja och män med vita sockar och sandaler.

#27 Ja där håller jag med dig. Har aldrig förstått vitsen med att ha sockor i sandaler

#23 Jag måste bara bjuda på detta…. töntvarning på gång! 

Jag fick en turkos cowboyhatt av mina vänner när de varit i Mexico. Denna hatt, hade mannen i familjen på sig hela resan hem (has fru höll sig på avstånd) för att den inte skulle gå sönder i bagaget. Han fick många spydiga komentarer båda av passkontrollanter och medresenärer.

Jag har ALLTID hatten på när vi träffar just dessa vännerna 

#29 Haha, jag förstår hans fru

Att du har den när ni träffas är desto roligare

På dej är den jättefin men jag förstår att de stirrade på mannen som bar den.

# 29

Tycker också att Du klär i cowboyhatt, Zabelle

(#peter)
  ..så du har skärmen framåt ? *hihi*
 jag håller med om att cowboy-hatt ser mer utklädd ut,än påklädd
( i sta´n)

"förvirringen" om rubrik o #0-fråga
 jag läste ..vågad,inte som ekivok ..
  mer att man vågade ha personliga kläder,
efter egen tanke o fantasi,inte bara vad modet för dagen föreskrev

   penke

Jag tolkar nog som du penke. Att våga vara personlig. Jag gillar att försöka vara det i mitt jobb. Jag har ett jobb där man "borde" vara klädd på ett visst sätt. Man gömmer sig ju ofta bakom att i vissa positioner bör man vara klädd på ett visst sätt. Och till viss del kan jag hålla med, man kan inte klä sig hur galet som helst kanske, men man kan fortfarande vara personlig. Man måste inte vara svart, grå, vit t.ex. Man kan klä sig ordentligt och ha glada färger istället. Och man man måste inte ha den strikta dräkten etc. Men det är enkelt det håller jag med om.

Nu ska jag inte påstå att jag alltid har glada färger, men jag försöker. Ibland förfaller jag till svart jag också. Inte för att jag älskar svart utan för att det är enkelt. Det fungerar alltid och det matchar vartannat.

Instämmer till fullo om medelålders män i cowboyhatt och hästsvans (även utan hatt) Sitter det också ett par feta guldringar i öronen så…..

När jag pendlade till Stockholm för ett antal år sedan, och åkte första klass (bättre chans att få en ledig plats i de vagnarna), såg man MÅNGA medelålders män med cowboyhatt, ihop med rock, kostym, och intelligensprotes.

Det kombinerades ofta med gråstickig skäggstubb, glasögon och gråsprängt snaggat hår. Urfult i mitt tycke. När en man får gråsprängt i skägget, vilket de flesta får, bör de hålla sig slätrakade. Skägget ser för hemskt ut när det växer ut och är sådär vitt-grått-mörkgrått.

#33 Haha, ja, jag har kepsen med skärmen framåt för det mesta, men om jag står och jobbar med ryggen mot solen vänder jag den bakochfram för att skydda nacken från att bli bränd, särskilt nu efter pärsen med hudcancern i våras.