Gunilla. Du är författare också, inte bara en lycklig kvinna med vackra hår.

Pirkko

#1 Du är go och snäll du!

#2 Tack du, men jag bara är ärlig. Säger så som jag tycker och tänker.

#3  på kinden!

#2 Kolla själv på din nya bild. Vad ser du annat än en lycklig kvinna med vackra hår, och hon är författare också. 

Jättebra skrivet, Gunilla…Precis så minns jag mina Barndoms Jular…

Så fint skrivet

Så fint skrivet Gunilla! och precis så minns jag också barndomens jular. Kvinnorna som stökade i köket och vi barn som löpte runt som tokar. Mansfolket drack grogg. Det enda jag tyckte var tråkigt var att morfar alltid var ute när tomten äntligen kom.

Ja alltid var det någon som försvann. Jag undrade hur sjutton han kunde gå ut i mörkret för att köpa en tidning som han inte läste sedan. Han visste inte ens var han hade lagt den"!

Vi har ungefär likadana minnen av våra jular, ser jag.

Mina barn praktiskt taget körde ut min mamma och mig från Tv-rummet när det skulle bli KalleAnka. Vi kunde inte vara tyst, sa dom. "Men vi viskade ju bara", tyckte vi. Det skulle vara knäpptyst! Därför var vi förpassade till köket och dom kunde inte begripa vad vi hade så mycket att tala om. Vi talade ju jämt, enligt dem!

Jag minns sedan jag var liten att Julafton var en enda lång plåga av väntan….

Först hela dagen när man inte fick springa till kompisar och leka…Man satt och glodde ut genom fönstret och väntade och väntade….(lyssnandes en stund på Kalle Stropp)

..på att klockan åtminstone skulle bli tre så man kunde se på KalleAnka. Sedan skulle mamma och mormor (och ev. andra kvinnor som var på besök) göra iordning maten. Dom skar och lade upp, skar och lade upp…. "Vadå man kan väl bara äta" tyckte vi barn, för vi hade bråttom!

Vi visste att så fort allt var uppätet, bortplockat och diskat så skulle morfar gå till grannbonden och köpa mjolk…

Dååå…efter några minuter kom han då äntligen! TOMTEN!

Jag minns det år morfar kom tillbaka med mjölken….men ingen tomte hade kommit medans han var borta… Jag sa det till honom!

"Du är för gammal för att tro på tomten", sa han!

Men va då gammal……jag var ju "bara" 24…..

Mycket sanning var det här, men inte riktigt allt i den sista meningen!

Får barnen idag också höra att någon går för att köpa tidningen? Eller har det kommit nya "lögner"?

Kanske försöker man idag vara aningens mer sofistikerade och "hyr" in tomte. Det har vi gjort, kompisar som kommit och tomtat för barnen. Smugit lite utanför med lykta innan de kommit in med säcken…

Vi i vår familj har ändrat traditionerna lite så att barnen ska slippa plågas och vänta. Vi brukar äta före Kalle och dela ut julklapparna direkt efter. I år ska vi till och med dela ut julklappar innan Kalle och maten, då vi ska iväg till goda vänner på julmat och julmys sen

En jul , när min syster & jag var tonåringar, kom en tomte. Än idag vet vi inte vem det är…..& våra föräldrar bara ler när vi pratar om detta……

En dag löser vi  denna "nöt"……

Håller med övriga Gunilla om att det är så bra beskrivet.

När vi var små var mina föräldrar smarta nog att vänta med att göra knäcken till själva julafton då fick vi först lägga ut alla formarna på en bricka, sedan fick vi varsin liten kanna att hälla den varma knäcksmeten i formarna, på nåt sätt gick de där timmarna till Kalle väldigt fort då.

Nu för att få äta i lugn o ro får barnen klapparna direkt efter Kalle och sedan är det inget tjat om klappar hela julmiddagen utan alla sitter kvar lugnt o stilla tills alla är klara.